Den här historien börjar egentligen ganska lång tid tillbaka. Det var inför resan till Island förra sommaren som Christofer bestämmer sig för att göra en deal.
– Om du planerar och bokar alla resor, så kan jag ta på mig körningen av alla hyrbilar.
En deal som Gunilla förstås ögonblickligen tackar jag till. Dels för att hon redan som det är faktiskt planerar och bokar alla resor. Inget merarbete i sikt där alltså, och dels för att hon faktiskt inte gillar bilkörning i främmande land, med okända bilar något vidare. Hon har redan på sitt CV att framgångsrikt ha hört ut ur San Fransicso och över Golden Gate, att ha kört 200 mil på fel sidan av vägen i Namibia och att ha hävt en riktigt fullblodssladd på E4:an i vinterväglag. Hon har inte jättemycket kvar att bevisa. Alla åren med automatlåda på hemmaplan börjar dessutom sätta sina spår, att komma ihåg att växla kräver mer och mer av tillgänglig hjärnkapacitet nuförtiden.
Nåväl. Vi förflyttar oss ett år framåt i tiden. På den grekiska ön Milos hyr vi förstås bil. För att kunna ta oss runt till alla sevärdheter och stränder som vi vill. När vi parkerar in vår praktiskt rostfärgade Kia Picanto på flygplatsen, men nyckeln diskret fastkilad under solskyddet, slår Gunilla fast:
– Nu Christofer behöver du inte köra mer på denna resa.
Ödesmättade ord, för vad vet väl människan egentligen om sin egen framtid?
I väntan på vår flight googlar vi ”how to get from airport to Athens”. Det går Metro visar det sig. Idag vill säga. För i morgon utbryter vild strejk a la Grekland och Metron står stilla. Meddelar flygplatsens hemsida. Vi gratulerar oss själva till val av dag. Fast… vi ska ju åka tåg i morgon, kommer vi på efter en stund. Till Meteora i norra Grekland. Väl framme i Aten kollar vi med hotellet. Drabbas även tågen av strejken i morgon tro? Receptionisten kollar. Jodå, tågen står stilla. Vi ger henne i uppdrag att kolla bussar åt oss, men det bästa hon kommer upp med efter några timmars efterforskningar, är en guidad busstur som går tillbaka till Aten samma kväll och som kostar 1000 kr per person. Inte ett alternativ för oss. Vi har ju 2 hotellnätter bokade i Meteora.
Hyrbil ut ur centrala Aten? Jodå Christofer tar på sig uppdraget. Vi bokar via samlingssajten rentalcars.com, som vi brukar. (Vanligen) ett effektivt sätt att snabbt hitta billigaste bil på närmaste uthyrningskontor. Så var den saken ur värden och vi kan lugn ägna oss åt Atens utbud av turistattraktioner, takbarer och gastronomiska höjdpunkter.
Nästa dag är strejken i full gång. Kaos på Atens gator. Vi promenerar med våra resväskor de 400 metrarna till Hertz kontor vid Athens Gate. Bara det att de har inte vår bil där. Rentalcars har blandat ihop koordinat-taggarna för Herz kontor, så det kontor vi bokat på ser i deras app ut att ligga just här, men ligger i stället flera kilometer bort.
-Ta Metron 2 stationer säger killen bakom Hertz-disken. Det är ju strejk! säger vi! Va, jag cyklade i morse, så jag märkte ingenting, säger han förvånad.
Vi hoppar in i en taxi. 15 minuter och 170 kr senare har vi tråcklat oss genom strejkens Aten till ”vårt” kontor. Just som taxin rullar iväg inser Christofer att han glömt sina solglasögon någonstans i allt tumult.
Den trevliga tjejen på vårt riktiga Hetz-kontor, hjälper oss att ställa in adressen till vårt hotell uppe vid Meteora i gps:en. Medan vi gör oss redo att rulla, glappar gps:en till och stänger av och vi får trycka in kontakten igen. När den går igång visar den lika glatt upp samma initiala högersväng som tidigare, så vi anar inte oråd. Aten downtown en dag när Metron strejkar är inget att leka med. Vi rattar på för glatta livet genom ett vindlande trafikhav i över 30 minuter. Så signalerar rutten att vi är framme.
Hm, alltså, Meteroa ligger 40 mil norr om Aten. Inte i Aten.
Om den trevliga Hertz tjejen knappat fel eller om det var gps:en som tog sig friheten att byta rutt när den glappade, det får vi aldrig veta. Men nu står vi alltså här i ett industriområde i östra Aten. Dit vi inte alls tänkt oss.
Nu gäller det att tänka positivt. Vilken tur ändå att den felaktiga rutten var så pass kort ändå. De hade ju kunnat leda oss fel i timme efter timme! Som det nu är, kan vi ändå relativt enkelt ställa in rätt destination och navigera oss upp på motorvägen norrut.
Detta hade (nog) inte hänt om vi varit inställda på att hyra bil från början. Då hade vi säkert kollat google-maps hyffsat noga innan för att få en bild av ungefär hur vi skulle komma att köra. Som det nu var, var vi ju helt oförberedda på hyrbil och körning. Dessutom ganska stressade av att hyrbilen stod på ”fel” kontor osv.
Vad kan man då göra för lärdomar av detta?
Två tänker vi.
- Ta alltid med körkort på resan. Man vet aldrig när oförutsedda händelser gör att man oplanerat blir tvungen att hyra bil
- Lita inte på obegränsat GPS:en. Kolla upp färdvägen i stora drag innan, memorera lite ortsnamn och vägnummer. Kartläsaren kan eventuellt göra en check med sin mobil att din position verkar vara på ungefär rätt ställe och röra sig i rätt riktning.
Men, men. Livet hittar liksom alltid på något sätt finurliga vägar för att leda en rätt. När vi kommer fram till Meteora, visar det sig förstås att bil, det hade vi inte klarat oss utan där.
Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.
