Guide till Milos – ön som svenskarna har missat

Guide till Milos

För vem passar Milos?

Milos är en ö i den grekiska ögruppen Kykladerna. En egentligen ganska stor ö som känns liten, eftersom ungefär halva ön är ”förbjudet område” för den som inte är utrustad med 4-hjulsdrivet. Inte många svenskar kommer hit. Vi träffar på landsmän först på flygplatsen på väg hem. Italienare, fransmän och amerikaner, tycks vara de som upptäckt ön. Vi kommer i mitten av september och det känns redan lågsäsong. Väldigt layed back och lugnt. Inga festande ungdomar. Inte så många charter-soldyrkare heller kanske.

Till Milos kommer istället njutarna och upplevarna. De som gillar att ta det lugnt, äta gott och upptäcka en väldigt genuin ö. Som inte måste ha stranden nedanför hotellet, utan hellre tar bilen eller moppen och upptäcker en ny strand varje dag. Och så kommer de som i förväg sett bilderna.

Till den senare kategorin hör vi. Vi kommer för att vi har sett bilderna på den snövita klippstranden Sarakiniko, klippformationerna i Papafargas och byn Klima, där hela byn ligger på rad mot havet och vågorna slår in mot husen. Vi kommer för att nästan ingen annan tycks ha varit där. Och vi kommer för att vi har hittat en väderkvarn som vi inte kan stå ut med tanken på att aldrig någonsin ha bott i.

Var ska man bo på Milos?

Största turistorten på Milos heter Adamas och är också den ort där färjan från Pireus eller Santorini angör ön. Själva ankommer vi dock inte här utan på flygplatsen 20 minuter söderut på ön och vi hinner inte göra Adamas i någon större utsträckning. Ser dock trevligt ut det lilla vi hinner se. En stor hamn med massor av båtar och en lång strandpromenad med restauranger, på andra sidan gatan från hamnen sett.

Näst största turistorten är Pollonia i norr. Här bor vi vårt första dygn. Lugn (förstås) och trevlig liten ort med formidabla solnedgångar, en feature som Adamas dessvärre saknar. Här är hamnrestaurangerna ännu trevligare placerade med bord ända ut på kajkanten.

Vi bor på Soultana Rooms & Studios i norra delen av byn. Helt ok och funkis ställe för den som vill hålla kostnaderna på en hanterlig nivå. Vårt stalltips däremot om man vill knipa mesta solnedgångsläget är att i stället boka in sig på Tania Milos, kanske 100 meter från vårt boende.

Vi tar en promenad i solens sista timme, passerar Tania´s som har bord och stolar utplacerade i bästa läget mot vattnet, men som är helt öde. Vi kikar in;
-Hallå! Går det att få sig ett glas vitt här tro?
Jodå, det kan ordnas, säger man med en uppsyn som att det aldrig har hänt att någon kommit förbi och velat sitta här förut. Vi tar två solstolar mot solnedgången. Vinet levereras med massor av mumsiga tillbehör och man lämnar oss med en uppmaning att betala borta i receptionen på vägen hem sen när vi tröttnat.

Plaka eller den halvt ihopväxta tvillingorten Tripidi, är orterna man väljer om man värderar utsikt och lokal bykänsla framför närheten till havet. Dessa byar ligger högt upp med utsikt mot solnedgången. Här finns goda möjligheter att känna sig som en i gänget i byaföreningen.
Det är också här i Tripiti som vi hittar vår väderkvarn. Den som vi bara måste bo i, ni minns? Vi har redan ägnat ett helt inlägg åt denna kvarn och framför allt dess utsikt. Läs här, och boka sen. Gör det bara. Du kommer inte att ångra dig.

Var ska man äta?

Bästa maten på Milos äter vi i Tripiti, precis nedanför vår väderkvarn. Restaurangen Barriello serverar hemlagade rustika kötträtter. Långkok som ägaren drar igång redan efter lunch därinne i restaurangköket. Kvällarna tillbringar han sedan med att mysa runt bland gästerna och borden, prata, skryta upp sin mat lite och lösa världsproblemen i största allmänhet. Utsikten, ja den är bara snäppet sämre än uppe i vår kvarn.

Bästa sakerna att se och göra på Milos

Milos har några måsten. Helt klart. Den snövita klippstranden Sarakiniko är en av dem. I ett overkligt rymdlandskap i vitt (klipporna) och azurblått (vattnet) kan man lätt tillbringa några timmar. Man vandrar en bit. Hittar en kanjon. Simmar in under klipporna i någon av alla grottorna där under. Man upptäcker vraket en bit ut, där delar av skeppet sticket upp ovanför havsytan. Man hoppar eller dyker från klippkanten ner i vattnet. Fast själva nöjer vi oss med att titta på. Nästa gång. Då ska vi hoppa. Definitivt.

Byn Klima måste helt enkelt tillhöra Greklands sötaste. Hit kommer man sen eftermiddag. Man börjar med att beställa något från restaurangen. Eftersom det är det smidigaste sättet att få en parkering. Sedan tar man god tid på sig att njuta av denna förunderliga lilla by.

Ovanför Klima finns en amfiteater med Romarrikets maffigaste utsikt. Även katakomber, som vi dissar och en skylt som märker ut var den vansinnigt berömda Venus-statyn som numera huserar som  bäst i Louvren, en gång hittades.
”Bring Venus back to Milos” är en liten med seglivad rörelse som ihärdigt drivs av några sanna entusiaster på ön. 202 följare på Facebook.

Båtturen runt ön ska man absolut inte missa heller. Sägs det. För vår sista dag på plats, när nämnda båttur skulle gå av stapeln, blev det dessvärre stormigt och blåsigt värre. Turen ställdes in och så var det bra med det.
Turen utgår från Adamas och varar hela 9 timmar. Som alternativ finns en 8-timmars tur som bara betar av den västra delen av ön. Tydligen ett bra alternativ för den som har hyrbil och redan tagit sig till de flesta ställena på den östra delen redan.

Där har vi väl måstena, pretty much. Bor man inte i Plaka/Tripiti, tycker väl vi att det är ett måste också att åka upp till dem en sväng och kolla in utsikten.

Milos stränder

Milos bästa stränder ligger inte där turisterna bor. I både Adamas och Pollonia kan man ju för all del bada, det är inte det. Men vem vill väl hålla tillgodo med en vanlig tråkstrand när det finns så mycket roligare (och vackrare!) stränder 20-40 minuter bort med bil.

Innan vi börjar vår strandredogörelse måste vi dock berätta att under den tid vi var där, var stränderna längs den södra kusten i stor sett försvunna. Jo det är faktiskt sant. De var liksom bara borta. Så pass att vi inte ens fick ihop det när vi jämförde bilderna på internet med det ögonen såg.
-Finns det flera stränder som heter Tsigrado?? undrar vi till och med ett tag, inte så lite enfaldigt.

Om det varit så hela säsongen eller om det händer när sydvindarna rullar in? Det förstår vi aldrig riktigt. Någon servitör säger en sak, en annan servitör har en annan version.
Men faktum kvarstår. Stränderna är försvunna ner i havet. Stranden Tsigrado, som bara nås genom att klättra längs stegar ner i en ravin, den rymmer i nuvarande form knappt bara vi 4 par som för dagen hittat hit.

På strandrestaurangen i Paleochori har man bilder på borden som visar hur stranden också kan se ut. Nu slår vågorna mot serveringen. Men Paleochori är en upplevelse ändå. Med sin vulkaniska aktivitet och de regnbågsfärgade bergen bakom.

Sarakiniko har vi redan nämnt, som öns stora skönhet och turistattraktion.

Annars är det Firiplaka vi faller för. En enastående vacker strand. Även den med regnbågsfärgade berg som fond och med en skön avslappnad stämning.

Hur tar man sig runt?

Ön är inte stor, den längsta tidsperiod vi tillbringade i bilen mellan två sevärdheter var under 1 timme. Mellan Adamas och Pollonia är det 20 minuter med bil. På Milos vill man se sig omkring och åka runt. Vi rekommenderar därför att man hyr bil eller vespa. Vi hyrde vår praktiskt rostfärgade Kia här.

Hur tar man sig till Milos?

Båt från Pireus lär ta en god stund, se aktuell tidtabell här. Från närliggande öar går det förstås fortare. Själva flyger vi in från Atens flygplats. Ett smidigt sätt att ta sig till än, flygresan tar 30-45 minuter beroende på väder och vind. Flyg hittar du här.

Läs alla våra inlägg från Grekland här.

Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser i dina flöden.