Andra delen av vår vistelse på Guadeloupe har vi flyttat från Pointe-a-Pitre till Basse-Terre på västra sidan av Guadeloupe. Här bor vi på en resort vid havet, Langley Fort Royal. Snyggt läge, men lite för mycket chartervibbar för oss. Och så det faktum att havet utanför inte är badbart. Man har hittat kolerabakterier i det.
Vad göra? Vi som bokat detta hotell bara för att ha nära till havet några dagar. Kunna ta ett dopp före och efter våra utflykter, är inte helt nöjda med det uppkomna läget.
Första dagen håller vi oss borta hela dagen. Bestiger Guadeloupes högsta topp. Eller ja, försöker i alla fall. Badar i varma källor.
Andra dagen då? På Langeley bor vi i en beachfront-hydda. Den allra längs bort på anläggningen. Först tänker vi att ”perfekt, ingen kommer att gå förbi vår hydda och det blir noll insyn genom de stora fönstren”.
Fast så blir det ju inte riktigt. Utan en, visserligen inte stor, men dock strid, ström av hotellgäster som passerar förbi. Ofta iklädda lite sportiga kläder. Kanske med ryggsäck. (även om guldsandaler för all del också förekommer)
De passerar och försvinner upp längs en stig. Syns sedan inte till. Vi fattar snart. Här finns en vandringsstig som leder söderut längs kusten. Vi kollar kartan och jodå, det går att gå längs havet hela vägen ner till Grand Anse. Åtminstone. Kanske ännu längre.
Dag två på resorten gör vi alltså som våra medresenärer. Packar en rygga och beger oss av längs stigen.
Stigen går först genom en skog. Men det dröjer inte länge innan vi når ut till vår första utsiktspunkt över havet och kusten. Nedåt sedan till Plage de la Perle. En underbar strand. Tom på folk i ändarna, på mitten en strandservering.
Vi frågar personalen:
– Går det att bada här? Eller har ni också kolerabakterier?
Får svaret att tyvärr, det är badförbud här också. Ändå ser vi folk som badar. Men det är ju på egen risk.
Vi vandrar vidare längs den vackra stranden.
Nu en sträcka längs en bilväg genom ett litet samhälle. Konstigt att så många hus direkt vid havet är förfallna och dåligt efterhållna? Det verkar som att husen uppe på kullarna är mer populära bland de fransmän som väljer att köpa semesterhus på ön?
Sedan hittar vi en stig igen där vägen tar slut. Nu går vi längs öde små vikar. Ser enstaka badare som hittat sin egen skyddade plats. Som kommit hit längs de små stigarna från stora vägen en bra bit ovanför.
Så når vi Grand Anse. Den stora stranden. Mer än en kilometer lång måste den vara.
Som med alla andra stränder. I ändarna folktom och lugn. I mitten nära parkering och matserveringar, full fart med folk och kommers. Man väljer själv.
Vi äter först. En enklare måltid i sällskap av en katt. Färgglad romdrink ingår i lunchen. Sedan är det bad i de väldiga vågorna.
Och det är här jag tänker det. Jag kan inte låta bli:
– Karibien, jag älskar dig. Jag vill alltid vara hos dig! För det blir inte bättre än så här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
På det hotellet har vi också bott. Håller med om omdömet. Men som sagt underbart läge.
Ja, svårslaget läge. 🙂