För den som inte anser att tält, stormkök och frystorkat är ett absolut krav för att anse sig vara ute på vandring, bjuder Hill Country i Sri Lanka på massor av härliga kulturvandringar av varierande längd. Vi genomförde 5 vandringar på mellan 3 och 7 timmar vardera. Så här värderar vi dem:

DSCF9234edited

1. Lipton Seat

DSCF9578edited

Underbar vandring! Helt klart måste Lipton Seat komma överst på vår lista, trots att vi inte ens hann upp till toppen innan dimmorna drog in och sabbade toppvyn.

Startpunkten för vandringen upp till Lipton Seat är tefabriken Dambatenne utanför Haputale. Hit tar man bussen från Haputale (första buss avgår 06:30), tar en tuktuk eller åker bil om man har egen chaufför.
Många skippar vandringen helt och tar i stället tuktuk helt vägen upp till utsiktspunkten Lipton Seat (vägen är för smal för att två bilar ska kunna mötas, så att försöka tvinga upp sin chaufför är en dålig ide, vi gick förbi en bil som smällt ihop med en annan på vägen upp).
Men förstås lät vi oss inte frestas av sånna tilltag utan hikade hela vägen upp, ca 6 km.

DSCF9490edited DSCF9518edited

DSCF9686edited IMG_3584edited

Detta är en underbar vandring, bara måttligt ansträngande, det går ju trots allt uppför. Man passerar genom en söt liten by, förbi fantastiska teplantager på böljande kullar, förbi skolor där barnen spelar fotboll och ropar “Hello!” då man passerar. Längs hela vägen finns skyltar uppsatta som manar mänskligheten till att värna om djur och natur. Teplantaget utropar på ytterligare en skylt ut sig själva som Sri Lankas mest ordningsamma teplantage. Vi har inga problem att köpa detta, här råder perfektion i raderna av tebuskar.

DSCF9558edited DSCF9649edited

IMG_3579

När vi når toppen och den berömda utsiktspunkten Lipton Seat är vidderna nedanför täckta av den dimma som 22 av 24 timmar om dygnet omsluter hela Haputale. Men vi är så till bredden fyllda av skönheten i landskapet att vi inte låter oss nedslås.
Dock, med facit i hand skulle vi har börjat vår utflykt senast 07:00 från hotellet i Haputale, och inte 08:00 som det nu blev.
Om man tycker att vandringen uppför verkar jobbig, skulle man även kunna tänka sig att åka tuktuk uppför de första backarna tills man kommer över krönet och gå därifrån.

DSCF9620edited DSCF9622edited

Vi är nere igen vid tefabriken vid 11:30. Lyckliga och proppfulla av vyer och möten med glada barn och leende teplockerskor.

DSCF9628edited

Vilken avslutning på våra dagar i Hill Country!

IMG_3566edited

 

2.  Vandra längs järnvägsspåren Haputale – Idalgashinna

DSCF9356edited

“Ni vet, i de flesta länder i världen är det förbjudet att gå i järnvägstunnlar. Och om 5-10 år kommer det säkert att vara förbjudet här också, så det är en unik möjlighet att få prova att göra det. Fast se upp så att det inte kommer ett tåg. Ni vet, samtidigt….”

Så säger vår hotellvärd i Haputale till oss och vem kan motstå en sådan väl upplagd argumentation. Klart vi ska gå på järnvägsspåren till Idalgashinna och som Christofer så riktigt påpekar, givet Sri Lankas trafiksituation är det förmodligen ett av de länder i världen där det är säkrare för en gångtrafikant att färdas längs järnvägsspåret än längs landsvägen!

DSCF9384edited

Det finns två sätt att ta sig ann denna vandring. Antingen inleder man med att ta tåget till Idalgashinna och går tillbaka till Haputale, eller så går man först och åker tåg tillbaka.

Vi får av vår hotellvärd reda på att ett tåg avgår vid tre i riktning mot Haputale och bestämmer oss därför för det senare av de två alternativen.
Vi genar från hotellet genom några teplantage ner mot spåret. Väl upptrampade stigar vittnar om att vi inte är de första att genomföra detta tilltag. I Sri Lanka är vandring längs spåren en folkrörelse och längs alla järnvägssträckningar finns stigar parallellt med spåren. För lokalbefolkningen är detta förstås främst ett sätt att transportera sig från punkt A till punkt B, men får vi också  veta, ett inte helt ovanligt sätt för i hemlighet förälskade par att smyga sig till en avskild promenad bortanför granskande blickar…

Till en början knatar vi helt enkelt obekymrat på. Men så tycker vi oss höra något i fjärran. Vi möter några unga killar och frågar: “Är det tåget som kommer?”
“Yes” säger de, men det är säkert 10-15 minuter bort.
Gott så. Men så kommer vi till ett parti där ena sidan om järnvägen stupar brant ner ett par meter och den andra sidan lika brant upp. Här får vi inte plats om tåget kommer!

DSCF9382edited

Vi väntar några minuter, men nu har det gått över en kvart sen vi mötte killarna och vi hör inget tåg längre? Vad gör man?
Vi springer febrilt och med andan i halsen förbi den farliga passagen. Men fler liknande passager följer. Vi hör inte längre något tåg, men killarna sa ju att det var på gång. De borde väl veta? Vår järnvägsvandring blir snart en kul lek där vi jagar upp oss själva och varandra; “Tåget kommer!” i värsta Stand by me stil.
Vi tokrusar, fnittrar och hittar strategier, “Om tåget kommer mitt på här kan vi kanske hänga ner härifrån i fingertopparna. Orkar vi det?”

När vi väl är framme vid tunneln är vi helt övermodiga, vågar oss till och med på lite showande mitt i tunneln.

12688295_1324567934235664_4280219187049734221_n

Så ser vi då Idalgashinnas station. I samma sekund som vi kliver upp på plattformen hör vi tåget. Vi hinner precis lösa en tredjeklassbiljett för 60 öre (!) var, så rullar tåget in och vi åker “hem” till Haputale igen.

DSCF9431edited

I sin enkelhet är denna vandring helt genial. Vandringen är enkel, man träffar människor längs spåret. Utsikt, drama (åtminstone om man har lika livlig fantasi som vi) och så en tågresa ovan på det.
Det är 8 km mellan dessa två stationer och tar mellan 1,5 och 2 timmar att gå. Vi gjorde denna vandring på eftermiddagen efter Horton Plains/Worlds End.

DSCF9409edited

 

3. Adams Peak

Sri Lankas mest kända vandring är bestigningen av det 2400 meter höga berget Adams Peak. Det var det längsta vandringen vi gjorde och överlägset den jobbigaste.

Läs mer om vår Adams Peak-bestigning här.

 

4. Horton Plains / Worlds End

DSCF9234edited

Horton Plains är en känd nationalpark i Sri Lanka. Här kan man tillbringa dagar med att vandra om man vill. Den mest kända vandringen går dock till utsiktspunkten Worlds End, men ett stup nedanför på 1200 meter.

Själva vitsen med denna vandring är att hinna till Worlds End före 09:30. Sedan skyms utsikten av dimma. Det är alltså tidigt uppstigning som gäller på vårt hotellrum i Haputale. 05:00 rullar vi iväg mot Hortons Plains.

Vid entrén till nationalparken köar jeeparna upp medan vandrarna löser sina biljetter, samtidigt som solen bryter horisonten. Det här känns nästan som Afrika!

Vandringen är cirkulär och man bör gå i vänstervarv för att så snabbt som möjligt på morgonen ta sig till Worlds End.

IMG_3331edited

Först kommer “lilla Worlds End” och sen den egentliga.

Mycket mäktig utsikt!
Vi vet från vår chaufför att här dör ett antal människor varje år. Dels via självmord och dels p.g.a. olyckor. Härom året föll en holländare på smekmånad ner när han skulle fota sin fru. Han fick tag på en buske några meter ner och blev därmed den förste att överleva ett fall här.

DSCF9227edited

Vi känner respekt för stupet, rör oss försiktigt och vill ogärna ha okända människor bakom oss när vi står vända mot stupet. Kroppen känner tydligt att “här överlever man inte”.

Efter en stund sätter vi oss ner och äter vår medhavda frukost vid världens slut.

IMG_3386edited

Leden går vidare och förbi ett vattenfall, men det är helt klart Worlds End som är huvudattraktionen på denna 8 km långa vandring.

 

5. Ella : “Little Adams Peak” och Demodara Nine Arch Bridge

IMG_3056edited

I Ella finns två kända vandringar att välja mellan; “Little Adams Peak” och “Ellas Rock”, varav den första är betydligt enklare att nå en den andra.
Det är ju inte likt oss att fuska på det här viset, men vår vandringsdag i Ella är också “dag 2” efter Adams Peak, så när vår chaufför bedyrar att utsikten är likvärdig från båda, bestämmer vi oss helt enkelt för “Little Adams Peak”.

DSCF8917edited

Namnet sägs komma av att toppen på denna lilla kulle har samma form som det riktiga Adams Peak. Där upphör väl likheterna.
Man vandrar kanske 30-40 minuter, som alltid i Hill Country bland teplantager. Några trappor väljer att håna oss på våg mödosamma väg mot toppen och så är vi uppe. Utsikten över Ellas Gap är helt ok, men inte storslagen. Vi fotar lite och återvänder ner. Samma trappor, samma öppet hånfulla attityd mot våra lår och vader.

IMG_3031edited

Tillbaka vid bilparkeringen, tar man nu höger längs landvägen mot Demodara Nine Arch Bridge. Här är det lite trixigare att hitta och en guide, i vårt fall i form av vår chaufför sitter inte i vägen.

Till denna järnvägsbro anländer man lämpligen halv elva. Tar en dricka eller en kopp sött te i den lilla serveringen. Tåget kommer kvart i elva.

DSCF8977edited

Människor kommer ut ur sina stugor i närheten. Arbetarna på fälten rätar på ryggen och tar en liten paus. Ur tåget hänger människor i både dörrar och fönster. Alla vinkar och tjoar en stund till varandra. Så har förmiddagståget passerat och allt är som vanligt igen.

IMG_3099edited

Sammanfattningsvis, Sri Lanka bör inte förbises som vandringsdestination tycker vi. Vi tillbringade sammanlagt en vecka i Hill Country och det var definitivt en av de absoluta höjdpunkterna på vår resa!

Läs om hela vår resa till Sri Lanka här.

Läs vår guide till Sri Lanka här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.

 

Etiketter

19 kommentarer

  1. Åh! Vandra är vår familjs grej så jösses vad inspirerande inlägg. Det måste nog bli en resa dit någon gång 🙂
    Hälsningar Linnea i Bayern

  2. Ser ut som att det finns helt fantastisk vandring där! Var på resemässa nyligen och blev väldigt sugen på just Sri Lanka då.

    • gunilla yourstone

      Det finns det verkligen, så vi känner att vi vill lyfta det, efter som Sri Lanka sällan nämns i vandringssammanhang annars.
      mvh Gunilla

  3. Pingback: Vandring på Sri Lanka – Best of Sri Lanka

  4. Pigg, vandringsglad kvinna sökes för dessa vandringar. Jag är en fysisk manlig pensionär som skulle vilja ha sällskap på livets resa. Sri Lanka kunde vara en bra start? Hör av Dig så planerar vi resan tillsammans. Jonny

    • gunilla yourstone

      🙂
      Hoppas att du hittar resesällskap Jonny. Det är ju förstås roligare att vara två!
      mvh Gunilla

  5. Väldigt inspirerande inlägg! Vilken fantastisk resa ni har gjort?.

  6. Vackert! 🙂

  7. Oj vad fantastiskt det såg ut! Känner lite med sorg att vi missade så mycket på Sri Lanka. Måste tillbaka – kanske när barnen är äldre så vi kan se mer inlägg.

    Tack för fin skildring!

    • gunilla yourstone

      Ja men så är det väl nästan alltid, det är svårt att hinna “allt” i ett land. Men som tur är så går det ju som sagt oftast att komma tillbaka!
      mvh Gunilla

  8. Jag blir alltmer sugen på Sri Lanka! 🙂

  9. Mycket bra sammanfattat. Ett tillägg bara och det gäller Worlds End vandringen. Vår Guide/Chaufför rekommenderade att gå motsols. Detta p.g.a att vandringen skulle bli lättare den vägen.
    Nu provade vi inte din väg men kanske att det är lättare att gå utför mot Worlds End? Tidsmässigt hinner man se utsikten i alla fall.

    • gunilla yourstone

      Hej Tommy
      Ja det finns säkert olika “skolor” vad gäller åt vilket håll man ska gå. Och till Worlds End kommer man ju båda vägarna. 🙂
      mvh Gunilla

  10. Jenny Paulsson

    Hej!

    Vi har kommit till Sri Lanka och läser om era fantastiska vandringar och blir sugna. Vi har hört att biljetten in i nationalparken för att komma till worlds end är väldigt dyr. Minns ni priset så att det är något ni kan intyga? Eller är de värt pengarna?
    Tack för en fantastisk blogg som hjälpt oss mycket längs vägen.

    • Gunilla Yourstone

      Vi minns tyvärr inte vad inträdet kostade, har inget minne av att det var jättedyrt. Häftigt ställe hur som haver, så absolut värt vad det nu kostar.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *