Det var den 26:e april 1986 det hände. Klockan 01:23. Det som inte fick hända, det som fram tills det hände inte skulle kunna hända. Jag åker på en heldagstur till Tjernobyl och får hela den fruktansvärda, 33 år gamla historien berättad för mig.

Historien

Kärnkraftverken i Tjernobyl, två timmar norr om Kiev försåg det väldiga Sovjetunionen med 10% av dess el. Den här natten skulle man genomföra några tester. Men säkerhetsrutiner följdes inte och larmsystem slogs av. Man visste kort och gott inte vad man höll på med. Någon gång fram på småtimmarna exploderade reaktor 4. En hög orange stråle stod rakt upp i natten. En imponerande syn, människor strömmade till för att titta närmare på detta mäktiga fenomen. De blev inte långlivade förstås. De som strömmade till och klev ut på bron för att få fri sikt mot reaktorn.

Hela den 26:e april levde innevånarna i den intilliggande staden, Prypjat, sina liv som vanligt. Barnen var ute och lekte. Livet gick sin gilla gång. Först den 27:e fattades beslutet om evakuering. Stadens tömdes på sina 43.000 innevånare på under 3 timmar. 1000 bussar. “För några dagar”, sa man. Det blev ett helt liv. På vägen ut ur staden tog man vägen förbi den exploderade reaktorn. Med bussfönstren öppna.

Den 28:e april svepte det radioaktiva avfallet in över Sverige via de nordliga vindarna. I Sverige fångade man direkt upp den ökade strålningsdosen och förstod att något var allvarligt fel. Någonstans i östra Europa. Det var svenskarna som ringde Kreml och Gorbatjov och meddelade den dåliga nyheten. Den som ingen lokalt i Ukraina ännu vågat förmedla.

Först den 14:e maj gick Sovjetunionen officiellt ut med att en kärnkraftsolycka skett i Tjernobyl. Ännu den 1:a maj höll man strikt på traditionen. Alla, vuxna och barn i den drabbade regionen skulle ut och visa sin lojalitet i första majtåget. Och därmed exponera sig själv för den livsfarliga strålningen.

Den är en saftig tur jag åker på. Över 12 timmar lång, med start före klockan åtta. Vi ser en film på ditvägen om hur allt gick till. En av de mycket fåtaliga överlevande som såg allting live de första dygnen berättar. Gorbatjov intervjuas. Hans Blix i Sverige.

Vi är några bussar på plats idag. Och ännu fler minivannar. Alla ska i tur och ordning gås igenom och kollas upp vid inpassage. Pass ska visas och siffror jämföras med dem på listor. Glasnost kom aldrig hit. Till Tjernobyl.

Vi har ett antal stopp på vår dag. Den övergivna byn Zalissya med små stugor i spillror. Nallebjörnar och 33 år gamla tidningar. Förödelse i kontrast mot den skira vårgrönskan.


Heldagtstur till Tjernobyl
Heldagtstur till Tjernobyl

En förskola där allt lämnats i hast.

Mönsterstaden Prypjat, anlagd bara 16 år innan olyckan. Och så själva reaktorn förstås. Inkapslad lager på lager som en rysk docka, står hon där än.

Så här såg det ut. Då.

Heldagtstur till Tjernobyl

Heldagtstur till Tjernobyl
Här innanför är den. Reaktorn.

Den oändliga katastrofen

Det vi inte visste då, när det begav sig. När vi stretade på alldeles som vanligt där i våra liv som vi nu fått på jorden. Rastade hunden, stekte köttbullar, räfsade löv.

Då jobbade tusentals i panik för att försöka häva explosion nummer två. Den som skulle ha uppstått om reaktorn smält sitt fundament ända ner till det lager av vatten som fanns där under. En explosion tiofalt den första och som skulle ha utplånat stora delar av Europa.

De lyckades och vi kunde obekymrat och ovetandes fortsätta med våra liv. Oroa oss för småsaker, intrigera med varandra och dikta upp små konflikter och påhittade problem i våra liv. De som räddade oss dog. De dog den värsta av dödar. De offrade sina liv så att vi skulle få leva.

Heldagtstur till Tjernobyl
Monumentet över de som offrade sig för oss

Lunchen blir en orgie i nostalgi. För mig som gått ett år på universitetet i Tyskland. Och ätit på skolmatsalen, die Mensa. För så ser utspisningen ut här också. Bastanta damer i skolbespisningsuniformer som öser upp mat på plåtbrickor. Pasta och schnitzel. Rödbetssoppa. Vi äter lydigt, för klockan är redan över två.

Heldagtstur till Tjernobyl

Och Slutet

Efter lunch serveras nya ödelagda platser och berättelser från förr.

Olyckan i Tjernobyl kostade enorma pengar för Sovjetunionen. Den kom i en tid av ekonomiska bekymmer och berövade dessutom republiken dess största och mest betydande energikälla. Kanske, har historiker menat, var det Tjernobyl-katastrofen som blev spiken i kistan för detta väldiga och totalitära imperium?

Så ledde denna enorma tragedi kanske till något gott också till slut ändå?

Läs alla inlägg från min heldagstur till Tjernobyl här.

Om du vill veta mer om Tjernobyl-katastrofen, missa inte att se den nya serien “Chernobyl” i 5 delar på HBO. Vi har just sett avsnitt 1-3 och de är grymt bra. Och otäcka.

Vill du läsa om fler av våra reseupplevelser? Glöm då inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Etiketter

8 kommentarer

  1. Tina Pettersson

    Usch, man blir fortfarande otroligt berörd av denna händelse. Var 17 år när det hände, så har bara vaga minnen av hur himla allvarligt det var. Alla människoöden. De som gjorde allt de kunde för att förhindra en än värre katastrof. De styrande som stoppade huvudet i sanden. Och som fortfarande stoppar huvudet i sanden. Grymt av dig, och andra, att våga åka dit och vidareförmedla historien.

    • Gunilla Yourstone

      Jag var bara 14 och tog det nog väldigt mycket med ro då. Det var ju så långt borta, så abstrakt. Och på den tiden var man ju odödlig. 🙂
      Men otroligt hemskt och gripande nu. När dessutom hela historien kommer fram.

  2. Otroligt intressant och gripande att läsa om… kan föreställa mig hur det var att verkligen vara på plats.

    • Gunilla Yourstone

      Det var mycket intressant och ödesmättat att vara på plats. 12 timmar gick förvånande snabbt. Jag är verkligen glad att jag åkte dit.

  3. Din text är fängslande och får mig att minnas händelsen igen. Fast jag minns inte att jag hört om att man lyckades hejda en andra explosion och hur pass nära den var. Däremot minns jag att det gick ut varningar om att man trodde det var ett utsläpp från Forsmark innan man blev klar över den verkliga källan till strålningen. Tycker mig minnas att man också stängde reaktorerna där för någon dag.

    • Och precis efter jag skrivit ovanstående läste jag en artikel om filmen Tjernobyl hos Blankspot, skriven av Martin Schibbye.

      • Gunilla Yourstone

        Intressant. Annars stämmer filmen otroligt väl mot det som sas under min tur.

    • Gunilla Yourstone

      Nej vi visste inget då. Sovjet hemlighöll ju förstås allt. Första gången jag hörde hela den samma historien var under denna tur i Tjernobyl. Och jag kan väl lugnt säga att håret reste sig på armarna när jag höde om katastrofen som kunde ha hänt.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *