I måndags kväll kom vi hem efter vår “blixtvisit” i Prag. Ankomst fredag kväll och avresa måndag morgon gav två heldagar på plats. Den ena av heldagarna blev dessutom transformerad till en vandringsdag i Bohemian Swizerland (jo det ligger också i Tjeckien) istället och därmed fick Prag endast en heldag och två kvällar av oss.

En dag är aldrig nog

På den korta tiden finns naturligtvis ingen möjlighet att hinna “allt” i en stad, vare sig Prag eller någon annan, utan man får helt enkelt plocka ihop det som man tycker verkar trevligast.

Vi hade dessutom turen att besöka Prag en dag när det var strålande sol och över 20 grader varmt. Detta väder bidrog helt klart till en hel del impulser att slå sig ner på diverse uteserveringar.

Vår dag i Prag tog, kortfattat uttryckt, sitt avstamp i Prags många utsiktspunkter och uteserveringar.

Nöden har ingen lag. Är det 21 grader så är det.

Kan det ha varit bättre förr?

Jag gillar ju verkligen inte den där “det var bättre förr”-mentaliteten. Den känns bakåtsträvande, sur och negativ. Och dessutom helt förgäves. För ställa tillbaka klockan, det är en av de där sakerna som ingen människa kan göra, inte ens Donald Trump fast han ju lovat hela den amerikanska vita arbetarklassen.

Men i Prag far plötsligt tanken genom mitt huvud ändå. För jag var ju här före alla de 1000-tals tingeltangel-butikerna. Jag var här när ölen kostade några kronor och här hela gamla stan var ett gytter av smala ruffa gränder och alla restauranger var syltor med väggfast inredning i trä.

Jag kommer på mig själv att längta tillbaka. Att önska att allt var som då och “oförstört”. Att inga pizzastånd eller mänskliga statyer målade i silver fanns, att turisterna var en 10-del så många.


Ungefär så här såg hela gamla stan ut då
Fanns inte då!

Men kommer förstås snart ihåg vilken resa den tjeckiska befolkningen har gjort på de 26 år som förflutit sedan jag första gången var i Prag. Vilken fattigdom som mötte mig den gången. Nu är Tjeckien med i EU, Skoda exporterar bilar över hela världen och flera andra bilmärken har öppnat fabriker i landet.

Alla fasaderna i Prag är tvättade och ommålade, bilarna är moderna. Och Pragborna, liksom så många andra folk i världen, får själva välja vad de ska äta för slags mat till lunch och vilka kläder de ska ha på sig.

Och handen på hjärtat, visst är det lite trevligt som turist också att kunna äta något annat än fläsk med bröd-dumplings och att kunna sitta i solen på en härlig uteservering i stället för på de där träbänkarna i den där ruffa syltan?

Klart att det är bättre nu!

Nu ser man de vackra fasaderna

Inga uteserveringar på den tiden

Hur står sig Prag som weekend-stad?

Så vad tycker vi om Prag nu då? Är det ett bra val för en weekend?

Det slår mig plötsligt när jag går där, mitt ibland alla dessa fantastiska byggnader. Minsta oansenliga hus, har ändå de mest fantastiska utsmyckningar och dekorationer. Ståtliga kyrkor, slott och tinnar och torn var man än vänder blicken.

-Alla andra central- och östeuropeiska städer, tänker jag, det är ju Prag de alla försöker vara! Och alla weekend-turister som väljer andra städer i denna del av Europa. Egentligen måste det ju vara Prag de ville åka till? Krakow, Warsawa, Budapest, Tallinn osv. Är de inte alla bara bleka kopior av Prag?

För mig är Prag, då som nu, ett riktigt bra val som weekendstad. Efter giganterna London, Paris och Rom. Och i den centraleuropeiska klassen liksom. Sen tillkommer ju en dimension till med klimat, hav osv i den sydeuropeiska klassen. Men det är en annan historia.

Och till sist ett litet bakslag

Men säg den weekend som får vara perfekt. För när vi når Old Town Square, så visar det sig att Prags berömda astronomiska urverk är under reparation hela första halvan av 2018. Alla de söta gubbarna renoveras i år varsamt på okänd ort och hela klocktornet är täckt av presenningar.
Ingen katastrof, men lite snopet ändå. Jag hade ju trots allt velat stå där under. Vänta på rätt minut, se mekaniken komma i rörelse. Och kanske förflyttas 26 år bakåt i tiden. I min alldeles egen tidsresa.


Välkommen att gilla 4000mil på Facebook och Instagram för mer reseinspiration i dina flöden.

 

6 kommentarer

  1. Minns fortfarande Prag hur den såg ut 1997 när jag åkte på interrail. Staden var mitt första stopp på europeiska kontinenten. Jag kommer ihåg den hamburgare jag åt på tågstationen innan jag skulle fortsätta resan mot Budapest. Underbart god, med massor av inlagda, knapriga grönsaker!

    • Gunilla Yourstone

      Åh fanns det hamburgare -97?! 1993 fanns det nog bara fläsk och “knödeln” typ. 🙂

  2. Otroligt vackra bilder ändå 🙂 kram

  3. Mysiga och charmiga Prag. 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *