Umeå har två utflyktsöar dit det går båttrafik. Norrbyskär söder om stan och Holmön norr om stan.
Norrbyskär har jag besökt ett helt gäng gånger. Dels för att den ligger mer naturligt till för oss, söder om stan. Dels för att en av mina käraste släktingar växte upp här. I Frans Kempes idealsamhälle vid sågverket. Byggnaderna från den tiden finns fortfarande kvar att besöka, inklusive direktörsvilla och manuell bowlingbana.
Holmön har varit svårare att få till. När man har ett sommarställe invid havet själv, varför ska man egentligen åbäka sig? Man har ju redan allt invid sig. Hav, sol, klippor, hamn, fyr (eller i alla fall lotshus) uteservering, strövområden, klapperstensfält.
Dessutom ligger Holmöns färjeläge 1,5 timmar bort med bil från vårt Järnäsklubb. Låg väg för att få mer av samma?
Läge för utflykter i år
Men i år. Vår stuga har drabbats av vattenskada på grund av en slarvig rörmokare. Vi har ingenstans att ta vägen på vår semester. Försöker handfallna plocka ihop utemöbler så att vi kan sitta ute i vår radhusträdgård. Som vi inte gjort på 10 år.
Behovet av utflyktsmål uppkommer och vi bestämmer oss för att prova Holmön.
Vårt besök på Holmön
Färjan är gratis, betalas av Trafikverket. För att det finns fast boende på Holmön, antar vi? Avgångar finns 8, 10, 14 och 16. 10 måste det alltså bli. Bilen parkerar man på fastlandet. Vi kommer en halvtimme innan men det är redan parkeringskaos. Vi har ju valt Umeås vackraste sommardag för vår utflykt. Ingenjören i mig vill reda ut eländet: ”Här växer det ju bara sly, att de inte köper loss den marken och gör en ordentlig parkering? Så kan de ta betalt också och tjäna en hacka.”
Vi ställer oss längs vägen så länge, som alla andra. I väntan på den där parkeringen. Framför färjan bildas en kö av fotgängare, många har cykel med. Upp till 3 bilar får plats också, men det måste förbokas. Samt att bilen måste backas ombord. Respekt för den bedriften.
40 minuter tar överfarten. Vi står ute på bildäck, en solig dag som denna. Väl på Holmön inser vi att de flesta andra är proffs. Vant tar de sig antingen till båtmuseet och hyr cykel där, eller till lanthandeln för proviantering. När vi kommer på att vi vill starta med en glass, är kön redan runt hela butiken, så det får vänta.
Fyren
Vi vandrar iväg längs landsvägen istället. Cykel är ju inte för oss numera. Målet är Berguddens fyr, 3 kilometer enkel väg. Vi går förbi fårhagar och västerbottensgårdar. Ödekyrkogården. Detta är platsen där träkyrkan Helena Elisabeth en gång stod. Kyrkan som nu finns på friluftsmuseet Gammlia i Umeå. Detta är ett Sommarsverige som finns på många håll. En idyll. Ute vid fyren hör vi sång och musik, det visar sig vara en friluftsgudstjänst som pågår.
Fyren är en skön plats att vila vid en stund innan vi går tillbaka.
Restaurangen
Uppe vid hamnen finns restaurangen Novas in. Vi tar räkmacka respektive Moules Frites med rökta musslor. Helt okej, men menyn utlovar kanske lite för mycket när man skriver om ”Novas berömda räkmacka”. Den känns väldigt standard.
Men trevligt att det finns en restaurang här ute. Dessutom med kvällsunderhållning och livemusik på helgerna ser vi på anslagen. Nästa vecka är det visfestival här ute på Holmön. Ett känt event som lockar många besökare varje år.
Bad
Efter lunch går vi 2 kilometer till Trappudden. Här ska finnas klippbad, men kanske går vi inte tillräckligt långt ut, för vi hittar igen bra plats att hoppa i. Det är mest bara sten. Det blir till att doppa tårna bara, innan vi somnar djupt till Sommar i P1 med Ayan Ahmed.
Vi promenerar tillbaka i god tid. Har en stressad känsla. Och mycket riktigt, när vi kommer till hamnen 50 minuter innan avgång, har det redan bildats en rätt lång kö. När det är dags för avgång kommer alla i kön inte med 17-färjan. Det gör dock vi, som tur är, och kan styra hemåt nöjda med dagen.
Holmön var en trevlig bekantskap.
Fast partiska som vi är tycker vi ju att vi har nog så fint i Järnäsklubb, även om det inte är en ö. Och när det gäller klippbad, så ligger Holmön definitiv i lä mot vårt eget Grisselklubben.
Sveriges soligaste ö?
Men det här med Sveriges soligaste ön då, vad menar vi med det? Jo, det är nämligen Holmöns slogan. Men finns det belägg? Vi googlar vid hemkomst. På Umeå kommuns hemsida kan man läsa att ”Över 150 års mätningar visar att Holmön är en av de platser som har flest soltimmar i landet!”. Men ingen statistik bifogad till påståendet.
På svenska solligan finns inte Holmön med som mätpunkt. Bara Umeå och det är ju en jädrans skillnad att mäta inne i stan mot för ute på en ö i havet.
Umeå ligger 7:a på solligan just nu, leder gör Svenska högarna, som ju ligger längst ut i Stockholms skärgård. Alldeles synnerligt en ö. Lite orättvist kan vi tycka. Kanske skulle Holmön klå Svenska högarna, om den bara fick vara med. Kanske inte. Så Sveriges soligaste ö, återstår att bevisa.
Vi har dock inget att klaga på när det gäller den varan under vårt besök.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Roligt att hitta något i närheten av där man bor som man aldrig besökt. Men det är samtidigt lite trist att man inte tar sig för att besöka ställen som är värda att besöka. Jag sitter just nu och skriver om Asperö i Göteborgs södra skärgård där Stefan inte varit sen han var 10-11 år tror han. Och ön ligger så vi ser den…. Jag har varit där flera gånger men Stefan som bott så nära hela livet har bara varit där nån gång. Ja ja, så blir det ibland och mysigt är det där och väl värt ett besök. Det svåra är ju att vara turist i sin egen stad….
Ja ibland kan det enkla bli det svåra i och med att man tänker att ”det där kan jag ta närsomhelst”. Jag tyckte ändå att pandemin ändrade på det. Då finkammade vi det mesta i vår närhet.
Fast inte Holmön, tydligen. 🙂