Hur börjar man vandra? – våra bästa tips

Hur börjar man vandra? Svår fråga, eller världens lättaste. För det enkla svaret är ju att vandra är samma sak som att gå. Så man börjar med att sätta den ena foten framför den andra? Och det behöver faktiskt inte vara svårare än så. Men jag ser att frågan återkommer, oftare och oftare faktiskt i grupper jag är med i, så jag tänkte försöka besvara den så gott jag kan.

Hur började jag själv vandra?

Eller hur och när började jag med friluftsliv?

Var det när jag fick ett tält i present av morfar (begagnat förstås!) i 7-årsåldern och började tillbringa somrarna med att sätta upp det, ta ner det och sova i det på olika närbelägna platser tillsammans med än den ena, än den andra av mina kompisar?

Var det när vi, när jag var 10 år, skaffade hund i familjen och jag började promenera i skogen en timme varje dag tillsamman med min hund? Lärde mig skogen utantill, alla stigar, alla bäckar, alla stenar och alla mängder av olika skogstyper som fanns där. Sprang på älgar och rådjur, hittade grunden till ett hus under träden och ett bilvrak i en bäck?

Var det när jag som 13-åring tillbringade tid med min kompis i hennes sommarstuga längs Ångermanälven? När vi drog iväg med kanoten och var borta i dagar. Bodde i tält, gjorde upp eld, fixade vår egen mat, upptäckte hela området till fots och med kanoten. Fiskade, mötte bävrar, lärde oss att hålla tältet myggfritt?

Eller var det först när jag som 27-åring bokade en vandringsresa till Kilimanjaros topp, köpte utrustning för 11.000 kr på ett bräde och gick Kungsleden Kvikkjokk till Saltoluokta bara för att värma upp?

Jag skulle väl vilja säga att det ena förmodligen gav det andra.

Så hur börjar man vandra?

Jag skulle vilja säga att det beror lite på var man befinner sig. Brukar du gå i skogen? Kortare promenader liksom? Då är du ju egentligen redan igång. Kan du orientera dig i skogsmiljö? Läsa karta, orientera dig, ta ut en kompassriktning? Med dessa två är mycket redan löst.

Men om nej på ovanstående, så börja med att ta långpromenader i något naturområde i närheten. Kolla om du ens gillar att gå liksom, alla gör ju inte det. Eller måste lära sig. Hela grunden i vandring är att det inte känns skitjobbigt och onödigt att gå upp på den där kullen t.ex.. Då är man inte en vandrare, utan bör kanske se sig om efter en annan hobby.

Men om det känns spännande att gå upp på den där kullen i stället. Om du ser fram emot att få se utsikten från toppen att få se vad som finns på andra sidan. Om rytmen i vandrandet får dig att slappna av och börja meditera. Om du till och med kan njuta lite i uppförslöporna och branterna. När låren får ta i. Då är du en vandrare!

Om du redan vet att du gillar att gå, brukar ta långa promenader, så kan du sikta lite högre från början. Välj ut någon riktigt fin vandring någorlunda i samma del  av landet som du själv. Det kan vara någon fin del av Skåneleden, någonting med utsikt i Dalarna eller Höga kusten. Jag tänker att det är viktigt för motivationen att det finns en vacker utsikt. Så funkar i all fall jag. Vill ha lön för mödan, inte bara tomgå, annars tröttnar jag.

Se ut en dagsetapp innan. Välj en rundslinga, gå fram och tillbaka, eller kolla upp en buss tillbaka. Eller boka hämtning av någon. Planera noga. Köp en karta. Välj en dag med riktigt bra väder. Packa en god men inte för avancerad matsäck. Vatten så att det räcker. Och ge dig av på en heldagsupplevelse.

Det här bör man överväga att fylla dagsryggan med.

Sedan, om man gillar och får mersmak, så kan man gradvis utöka. Hyra en stuga i svenska fjällen och göra flera dagsturer ifrån den, gå en flerdagarsled mellan stugor. Gå en tur med en tältövernattning och sedan hem igen.

Absolut sista steget, att frigå utan led i riktigt vildmark, bör man inte ge sig på förrän man är rutinerad och vet vad man klarar och precis vilken utrustning man bör ha med sig.

Hur långt orkar man gå på en dag?

Hur långt man går på en dag beror på den egna konditionen, hur stigen ser ut, (ju mer rötter, sten osv desto längre tid tar det att gå), antal höjdmeter man ska upp och ner och på hur tung packning man har.

Utan packning och på landsväg och plant underlag, går man 5 km/h. I fjällterräng och med packning snarare 2 km/h. Och så vill man ju rasta också. Och stanna och titta på utsikten. För din första dagstur kanske 1 mil kan vara en lagom distans? 2 mil blir en ganska lång tur där man får ta ut sig lite mer. Planera inte in längre distanser än så om du inte vet med dig från innan att du klarar det.

Vad måste man kunna innan man ger sig iväg?

Vad man måste kunna beror ju på äventyrets grad. Alla som ger sig ut i terräng måste veta hur man tar sig välbehållen hem igen. Läsa karta och kompass (och ha med karta och kompass), någorlunda förstås sig på väder.

Den som ger sig ut på flerdagarstur måste veta hur man sköter fötterna, annars slutar det förmodligen i skoskav (det kan det ju göra på en endagstur också, men då brukar man ändå lyckas ta sig hem igen). Samt hur man håller sig själv och sin packning torr och hur man lagar mat i vildmarken. Man bör också veta hur mycket man klarar att bära på ryggen och ungefär hur långt man orkar gå i aktuell terräng med denna mängd packning.

Ska man sova i tält måste man förstås veta hur man sätter upp tältet och hur man packar ihop det till samma storlek.

Hur skaffar man sig kunskap?

Det finns många vägar till kunskap. Följa med någon erfaren är ju bra. Den som har föräldrar som kan har det ju bra förspänt. Annars en kompis eller att följa med en grupp tex med Friluftsfrämjandet. I friluftgrupper på Facebook kan man också hitta vandringskompisar.

Sen kan man läsa. Nu verkar många fråga på sociala medier och gå på råden där. Själv tycker jag kanske att det känns lite skakigt, alla råden jag läser där är inte helt kvalificerade, en del rent av felaktiga. Men om man läser på många ställen och frågar många, kan man ju själv sålla.

Själv läste jag böcker och tyckte att det var en bra väg att gå. Fjällboken av Claes Grundsten. Nu finns visst inte den i tryck längre, men säkert andra bra.

Sen använder ju många trial and error metoden också. Learning while doing. Och den använder vi väl alla till viss del, någon annat vore orimligt, men den metoden medför ju en del obehag om man gör för stora fel och kan rent var farlig, särskilt i fjällmiljö.

Utrustning när man börjar vandra

Börjar man med att provgå promenader i bebyggda områden behöver man ju kanske inte ens någon ny utrustning. Beroende på vilka skor man redan har. De första inköpen tänker jag bör vara sånt som man kan ha användning för i andra sammanhang också. Själv har har friluftskläder på mig i alla möjliga sammanhang och kan inte förstås hur folk överlever i livet utan den typen av kläder. Att det finns folk som inte äger ett regnställ till exempel? Hur tar de sig överhuvud taget till jobbet?

Det första inköpet tänker jag annars är ett par bra skor. Bra sula med bra grepp, vattentäta. Noga utprovade för din fot och tänkta för vandring förstås. Om det är lågskor eller kängor beror på var du ska gå med dem. För enkel låglandsvandring funkar lågskor, ska man gå till fjälls behöver man kängor.

Bra strumpor av ull behöver man ganska snart också. Och med en bekväm bra ryggsäck med avbärarbälte över höften så blir det roligare att vandra. Sen ett regnställ, kompass, och första förband. Och övriga kläder i bra vandringsmaterial.

Läs mer: Bästa kläderna på vandring – det här har vi alltid på oss

Efter något år kan man bygga på med Trangia-kök. Och sen sovsäck, tält osv.

Köp bra grejer så att det funkar och håller, men inte det absolut dyraste, liksom. Det är ju för proffsen.

Hur mycket vatten ska man ha med sig?

I fjällmiljö finns nästan alltid vatten längs vägen. Rinnande vatten går att dricka utan problem här. Däremot bör man aldrig dricka av stillastående vatten. Kolla kartan innan om du är osäker för att se var fjällbäckarna finns.

I övrig skogsmiljö måste man planera vattnet. Under en endagstur eller en flerdagarstur där man återvänder till civilisationen för att sova bär man enklast med sig dagens vatten. Hur mycket vatten som behövs för en dag beror på hur långt man ska gå, hur varmt det är, hur mycket stigning man har och vem man själv är. Längs Skåneleden i höstas bar vi med oss 1,5 liter per person varje dag. För vandringsetapper på drygt 2 mil i soligt väder och 20 grader. Det räckte och blev en skvätt över varje dag.

Ska man även laga mat och tex koka något behöver man ju extra vatten för det.

Om man går flerdagarsturer utanför fjällmiljö och utan att kunna fylla på vatten från kran, behöver man tänka vattenrening. Koka vatten och/eller använda kemisk rening. Vi har själva inte gjort någon sådan vandring (sedan Kilimanjaro då) så här är vi inte experter.

Säkerhet

Att kunna ta sig hem, att kunna kalla på hjälp, måste man tänka på innan man ger sig iväg. Hur man gör det beror ju i hög grad på var man ska vandra. I fjällen kan man inte räkna med mobiltäckning och i minusgrader (som även kan inträffa mitt i sommaren i fjällen) kan mobilens batteri dö.
Att hålla sig någorlunda varm och torr. Att överleva liksom.

Vilda djur kan man i stort sett glömma. Folk tillbringar alldeles för mycket tid här i livet med att oroa sig för fel saker. Går man i riktig vildmark är det felvänd energi att oroa sig för andra människor också skulle jag säga. Den är inte den typen av människor med den typen av avsikter som man hittar djupt där inne i skogarna eller på fjället.

Det slår mig att ju mer oerfaren av skog och mark man är, desto mer verkar man oroa sig för farliga djur och farliga människor. Den erfarna är inte orolig för människor och vilda djur utan för att det ska hända något, till exempel att man ska skada sig och inte kunna kalla på hjälp, att ett kraftigt väderomslag ska ställa till det.

Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och på Instagram.