Alltså det är ju helt obegripligt hur en vanlig januari kan gå så oändligt långsamt så att man aldrig tror att den ska ta slut, medan en tågluff i juni kan gå så surrealistiskt fort. Nyss var vi på väg ut i Europa. Upplevde vår första dag, vår första ort osv.
Så plötsligt, helt kort därefter, var det dags att lämna södra Italien och vända uppåt igen. Hur nu det kunde vara möjligt? Vi hade ju tagit till hela 10 dagar i Italien. En halv oändlighet med andra ord.
Vi har ätit pasta, druckit aperol, badat och besökt ett oräkneligt antal medeltida städer på toppen av olika klippor och kullar. Vi har listigt positionerat oss på olika optimala och geniala platser för solnedgångsstämning, bott på vansinnigt mysiga små B&B´s, trullihus och lägenheter.
Apropå Apersol så kan vi förresten avslöja att italienarna nu gått vidare och produktutvecklat Spritzen så att den numera består av ett helt kartotek av spritzar. Förutom Aperolen hittar man förstås Limoncellon, men även Camparin och dessutom ett näst intill oändligt antal andra smaker och färger att välja mellan.
Vidare äventyr
I tisdags hoppade vi så på tåget norrut i Ostuni. Lyckades därefter med den allt mer svårgenomförbara bedriften att besöka ett alldeles nytt europeiskt land.
Nu befinner vi oss i Berchtesgaden. Tyskt territorium alltså. Jag är överlycklig över språket och Christofer över schnitzlarna. Vi båda över alplandskapet. Nu väntar del två av vår resa. En 6 dagar lång vandring genom omväxlande Tyskland och Österrike.
Har tågen varit i tid?
Vi bränner väl av 10.000 kronorsfrågan?
De italienska tågen har ibland varit i perfekt tid och ibland med förseningar i 30-minutersklassen. Vän av ordning skulle dock vilja skicka hela Trenitalia på snabbutbildning i Schweiz. Hur svårt kan det vara att skriva ut vagnsordningen på perrongernas skyltar? Undrar ju schweizaren i oss. Och tänk så mycket tid man skulle spara på varje station om samtliga passagerare slapp springa fram och åter som yra höns innan man hittat sin vagn. Till och med att kanske alla italienska tåg skulle kunna avgå i tid då? Tänker vi försiktigt.
Andra missöden?
Njae, vi tycker väl egentligen inte att vi råkat ut för några missöden på resan.
En mystisk knäåkomma för mig i höjd med Lecce, som varken vi eller ChatGPT riktigt förstod oss på att diagnosticera, men som lyckligtvis avtog efter några dagar. Nu gäller det bara att den inte vaknar till liv igen i och med den förestående vandringen (peppar, peppar, tvi, tvi, tvi, och så vidare)
En tillfälligt borttappad kamera i Martina Franca. Men som jag hela tiden anade, satt det en söt liten gubbe och vaktade den åt mig hela tiden, så det ordnade upp sig bara fint.
Sen att vi tog en taxi från tåget till utlämningsstället för vår bokade hyrbil i Ostuni, bara för att mötas av informationen att den engelsktalande uthyraren inte var på plats just nu, hon var nämligen på stationen för att hämta upp två turister. Ja men det var ju mest bara humor.
Eller den lilla detaljen att när vi klockan 20:30 når den tyska orten Rosenheim, efter en hel dags resa genom hela 4 länder, så finns det inget rum till oss, trots att vi förbokat. Hotellet är fullbelagt! Men sen, just när jag ska börjar googla upp hotell i nästa stad på rutten, så trollas det ändå fram ett rum till oss. Fast ett större, egentligen för 4 personer. Slutet gott, alltid gott, som vanligt.
Läs också: Idag kliver vi på tåget för 3,5 veckors tågluff – hit åker vi
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
