Hur läser man kartan? I vår läsarundersökning som vi genomförde i januari i år, fick vi en fråga om vi inte kunde sätta ihop ett kartläsnings-kurs-inlägg.

Oss behöver man ju inte fråga två gånger om såna tjänster, det gör vi ju förstås så gärna.

Kart-kurs

Som gammal skolmästare i orientering på den tiden det begav sig har jag och har alltid haft ett ytterst kärleksfullt förhållande till kartan. Och jag har alltid älskat att sitta böjd över en karta och studera den. Eller böjd och böjd, numera blir det ju ofta google maps eller en en kart-app när man drömmer. Men jag har fortfarande kvar min gamla världsatlas i ett väldigt söndertummat skick.

Till fjälls är det fortfarande papperskartan som gäller. En mobil kan ladda ur med kort varsel om temperaturen faller och förmodligen finns ingen täckning för att ringa och be om hjälp. Utelämnad åt elementen i väglöst land är det förstås extremt viktigt att kunna läsa kartan och orientera sig.

Så här tänker vi, i 10 steg, att man kan lära sig att gå efter karta.

1. Köp en karta över ett naturområde i din närhet

Första steget till att lära sig kartan är ju så klart att äga en. Köp en karta över ett naturområde som finns i din närhet, så att du kan öva med den på riktigt. Allra bäst om det är ett naturområde som du känner till och ”kan”. Då är det som lättast att översätta det du ser på kartan till verklighet.

Börja gärna med en orienteringskarta i skala 1:10000. Fråga din närmsta orienteringskubb eller kolla i kartbutiken online. Din närmsta bokhandel brukar ofta ha kartor också.

2. Bekanta dig med kartans symboler

I ena hörnet av kartan finns en symbolförteckning. Läs noga och kolla in var du kan hitta respektive symbol på själva kartan. Streck är (ofta) vägar eller stigar. Blått är vattendrag, grönt är skog och vitt kalfjäll. Streckade områden är sankmark. Till exempel.

Öva på symbolerna genom att studera kartan och försöka skaffa dig en blick för hur det kan se ut i verkligheten.

3. Kartans skala

På samma ställe som symbolförklaringen finns även kartans skala. Det kan tex stå 1:50 000. 1:50 000 betyder att 1 cm på kartan är 50 000 cm i verkligheten. Alltså 500 meter. Kanske finns även en liten ”linjal” som du kan använda att måtta med. Den topografiska kartan, som man tex använder till fjälls, är i skala 1:50000.

Sedan kan du öva på kartan. Om det är 1 cm mellan stigen och vattendraget på kartan, så kommer det alltså att vara 500 meter i verkligheten. Tänk dig in i hur det ser ut. Kommer du att kunna se vattendraget från stigen?

Denna skala är alltså bara ett exempel. Skalan kan också vara något helt annat, så det är viktigt att kolla.

4. Höjdkurvor

På kartan kommer du även att hitta gott om bruna ”böljande”  cirklar och linjer. Det är höjdkurvor. Här och där bryts den bruna linjen av en siffra. Tex 800. Då betyder det att den linjen markerar 800 meter över havet.

När man vandrar är det kanske inte jätteviktigt att veta på vilken höjd man befinner sig. Däremot har man stor nytta av höjdkurvorna för att se hur avancerad vandringen är. Täta höjdkurvor betyder nämligen brant terräng. Medan långa avstånd mellan de bruka linjerna betyder att det är flackt.

Framför allt om man frigår till fjälls måste man ha koll på detta. Dels så att man inte går upp och ner, upp och ner en massa i onödan. Och dels så att man inte går mot en för brant sluttning där man inte kan ta sig fram.

Om man går längs en led är höjdkurvorna kanske mindre viktiga att hålla koll på.

Här är det brant!

5. Väderstreck

På en karta är norr alltid uppåt på kartan. Det innebär förstås att öster är åt höger, väster är vänster och söder nedåt.

Ute i naturen kan man själv orientera sig med hjälp av solen och klockan. Klockan 6 på morgonen hittar du solen rakt i öster, klockan 12 på dagen finns den i söder och klockan 6 på kvällen i väster.

På motsvarande sätt står solen alltså i sydväst klockan 3 på eftermiddagen.

Kompass då? Jo men förstås ska man ha med sig en kompass, men att intuitivt kunna orientera sig efter solen är väldigt enkelt och underlättar vandringen.

När man vandrar ute med karta, vrider man alltid kartan så att den pekar i samma riktning ”som ens egen näsa”, så att säga. Det vill säga, står du själv vänd mot sydväst, så vrider du kartan så att sydväst ligger framåt.

6. Hantera den fysiska kartan

En riktig vildmarkskarta är stor och ohanterlig. När man sitter ner och rastar, eller hemma vid köksbordet kan man ha den helt uppvikt. Men om man ska använda den medan man går, måste den hanteras i ihopvikt skick. Man viker en lämplig storlek där den del som man behöver se under just denna del av vandringen är synlig. Stoppar kartan i en lättillgänglig ficka. Så att man lätt kan ta upp den så snart man är det minsta osäker på vägen. Varje gång man stannar och studerar den, vänder man det i rätt väderstreck.

7. Kompass

Kompassen använder man till tre saker. Dels för att veta att man håller kartan åt rätt håll.

Sedan kan man även använda den för att hålla en riktning när man frigår. Då lägger man kompassens ”plastkropp” på kartan i den riktning som man vill gå. Sedan vrider man det runda kompasshuset så att det pekar norrut på kartan.

Då vet man att så länge kompassnålen pekar mot kompasshusets norr, så ska man gå i kompasskroppens riktning.

Till sist kan man även använda kompassen till att ta reda på var man just nu befinner sig på kartan. Det kallas att triangulera, men kan nog betecknas som överkurs.

8. Öva på en led i ditt närområde, i ”lagom” vildmark

Gå en välmarkerad led i det område som du köpt din karta för. Följ med på kartan hela tiden när du går.

Först tittar du framåt på kartan:
– Om 200 meter går jag över en bäck. Sedan kommer ett myrområde på höger sida, efter 300 meter.”

Gå stigen fram och notera att allt stämmer med förväntningarna från kartan. Stanna och kolla igen om du är osäker.

9. Planera vandring med kartan

När du kan tolka kartan och förutse vad som ska hända på din vandring enligt ovan är det dags att skapa en helt egen vandring utefter kartan.

Sitt hemma vid köksbordet i lugn och ro och lägg upp en egen sträckning. Notera via kartan var det verkar funka att gå och var det kan bli problem.

Och sen ger man sig förstås ut och provgår och ser om man tänkt rätt.

10. På tur i fjällvärlden

Slutprovet på kartläsningskursen är förstås fjällturen i väglöst land. Här är det superviktigt att ha stenkoll på karta och väderstäck.

Att frigå exakt efter kartan kan vara svårt även för den rutinerade. Därför är det bra att tänka i termer av ”uppfång”.

Ett uppfång är något som garanterat fångar upp en, så att man inte går för långt och missar var man ska ta av eller byta riktning. Ett uppfång kan vara en bäck eller jokk. Eller en extra bred stig, rågång eller kraftledning. Tex har vi använt  Kungsleden som ett tydligt uppfång när vi vandrat i Vindelfjällen.

Mittån blir här ett bra uppfång.

Så nu är du fullärd och klarar allt som har med kartan att göra!

Läs också: Vilka djur kan man träffa på när man vandrar i svenska fjällen?

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Etiketter

6 kommentarer

  1. Ann beutler

    Tack så himla mkt för denna kurs Sa praktisera det när jag hinner. Har läst igenom och frågetecken dyker upp Grön karta har vi här hemma Tack än en ggn!

  2. Tack för en bra genomgång, även om vi inte går långa sträckor, är det roligt att kunna karta och kompassen. Triangulera, blev jag nyfiken på och läste på om. Det ska jag testa att göra vid tillfälle.

  3. Tack för bra genomgång.
    Visst är riktiga papperskartor bra/bäst att använda då man planerar resor mm. Sen när man ska se detaljer använder man Google Maps eller GPS. Men för överblicken måste man ha pappaerskarta. Och en atlas.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.