Idag skulle vi ha avslutat jobbet tidigt. Resväskorna skulle ha stått färdigpackade i hallen. Tagit det där vanliga 15:20 tåget söderut till Gävle. I morgon skulle vi ha vaknat hemma hos mina föräldrar. Eller ja, i alla fall hos pappa. Jag skulle ha genomfört ett ledningsgruppsmöte via Skype från mitt barndoms vardagsrum, med storblommiga gröna tapeter och en LP-spelare som fond. Klockan 12 skulle vi ha klivit på ett tåg till Arlanda. För att därefter boarda Qatar Airlines flight först till Doha och sedan vidare till Male, huvudstad på Maldiverna.

Nu blev det, som ni alla vet, inte så. Jag fick i stället ta fram mitt eget riktigt matnyttiga inlägg Att bli sjuk och avboka sin resa – hur våra försäkringar funkade och vad vi fick tillbaka och med hjälp av detta påbörja avbokning och försäkringsärende. Att det funkar bra och att man får tillbaka sina pengar, vet vi sedan tidigare erfarenheter, men ändå ett litet jobb som ska göras, med kvitton och intyg.

Vi sörjer inte resan utan gillar läget och är glada att Christofer snart är på väg hem från sjukhuset och att han börjar kunna äta riktigt bra nu.

När det nu blir jul hemma för oss, så har jag bestämt mig för att go all in på julen. För ett gäng år sedan, när barnen var små, var jag verkligen en julälskare som inte sparade på något krut. Det pyntades, bakades och pysslades så att det rök ur skorstenarna här på Bangatan. Sedan har min julglöd falnat betydligt och jag har gått till att snarare vara jultrött och anti. Alla förberedelser har mest känts som plikt och tvång. Och helst av allt har jag bara velat resa ifrån allt. Vilket vi alltså också hade planerat för i år.

Men nu när allt blev som det blev, känner jag mig igen totalt committed till en traditionell jul. Graviditetshormoner säger man när kvinnor vill fixa i ordning i hemmet inför en bäbis, men jag tänker att det snarare handlar om en rationell önskan om att ordna ett praktiskt och mysigt hem när man vet att man kommer att tillbringa mycket tid där den närmaste tiden. Och det är precis det som händer med mig nu. Vårt hem kommer att gå från att vara en tvättstuga och en avstjälpningsplats för använda resepryttlar till att bli den plats där vi kommer att tillbringa de flesta av dygnets timmar i vinter. Och då vill jag ha det mysigt och trivsamt.
Christofer har varit helt uppspelt av det faktum att det i år för första gången någonsin inte skulle bli någon gran, men nu har det beslutet rivits upp och en stycke gran ska inköpas. I år som alla år.

No hard feelings alltså. Men vad tycker ni? Ska vi inte ändå ta plåga oss lite med bilder från våra bokade hotell. Och det som kunde ha varit? Det kostar ju inget.

West Sands, Ukulhas Maldiverna

Hela resan började som en båtluff i Maldiverna. Min tanke var att vi skulle åka lokalbåtar runt mellan olika lokala öar på Maldiverna. Bo enkelt, äta fisk och snorkla mest hela dagarna.

Tråkigt, tyckte Christofer. Jag fick slänga in Kerala i Indien också innan det blev grönt ljus. Och ja lite rätt har han väl. De där badsemestrarna har väl aldrig riktigt varit vår grej. Men jag är ju en huge sucker av hela den där go before it is to late-romantiken. Jag ville helt enkelt luffa runt bland öarna på Maldiverna innan det blev för turistiskt, för tillrättalagt. Och för mycket folk.

Till slut blev det bara en lokalö kvar av vår ö-luff. Ukulhas har bra förbindelser till flygplatsen i Male, ligger inte alltför många timmar bort och verkar lagom exploaterad. Vi bokade guesthouset West Sands.


Gangehi Island Resort

Men sen blev vi ju ändå lite sugna på en av de där resortöarna. Och en watervilla. Once in a lifetime ni vet. Lite extraslantar lyckades vi gräva fram ur madrassen också. Som tiggde om att omsättas.

Mellan Ukulhas och Gangehi Island Resort går det båt två gånger om dagen. Perfekt.



Why not houseboat

Sedan fick det helt enkelt vara nog med Maldiverna, ansåg vi när vi bokade och planerade denna resa. En sjöflygplan skulle föra oss tillbaka till Male och en flight senare skulle vi så ha befunnit oss i den Indiska delstaten Kerala.

Flodbåt i backwaters är en sån där sak som vi sagt att vi helt enkelt ska testa någongång och nu skulle det äntligen bli av.


Dream Catcher Plantation Resort

Ytterligare en hemlig liten dröm. Att en gång få bo en natt i en trädkoja. Indiska Munnar är rätta platsen för detta och vi lyckades lägga beslag på ett klassiskt tree-house på Dream Catcher Plantation Resort. På självaste julafton och allt.


Men nej, så blev det nu alltså inte. Den här gången.

 

 

Etiketter

16 kommentarer

                  Lämna en kommentar

                  E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *