“Go before it it too late”.
Meningen som får blodet att frysa till is i ådrorna på oss, och trapeziusmusklerna att krampa i nacken. Rese-stress på högsta nivå. För visst borde man åka nu på en gång! Innan det är för sent.
För man vill ju inte missa något. Inte inse på plats att det är för sent, att man redan missat det bästa, Att charmen och allt det genuina gått förlorat. Att Starbucks redan öppnat ett café i Förbjudna staden liksom. Inte få höra sen när man kommer hem av andra mer beresta:
– Jaha var det så exploaterat nu? När när vi var där för tio år sedan var vi helt ensamma turister, en nudelwook kostade tre kronor och bilar det såg man faktiskt inte till alls.

Starbucks i Förbjudna staden

Förstås skulle man ha varit backpacker redan på 70-talet. Vandrat mellan kinesiska byar medan alla innevånarna bar Mao-uniform. Väckt uppseende som den första västerlänningen någonsin osv.
Men nu är just det försent.

Några platser har vi faktiskt hunnit till innan det blev för sent. Andra hoppas vi hinna till i tid. Medan några platser bevisligen uppnådde sitt best-före-datum långt före vår ankomst.

Hit hann vi i tid

Östeuropa

resestress
Fiskarbastionen

Året var 1993. Muren hade precis fallit och Östeuropa var befriat. Då åkte jag och min syster på en “minitågluff” till Prag och Budapest.
Jag minns fortfarande när tåget passerade gränsen mellan gamla öst- och Västtyskland. Misär och 40 år tillbaka i tiden på några 10-tals meter. På gränsen till Tjeckoslovaken slogs kupédörrarna upp mitt i natten. Uniformer marscherade och skrek order. Darrande höll vi upp våra pass.

I Prag fanns två västerländska affärer. Alltså på riktigt! Benetton och Nike hade öppnat med skyltfönster och allt. Annars fanns kläder (och allt annat) bara att köpa över disk. Tänk er som när man hämtar ut kläder från kemtvätten. Fast när man köper dem, då alltså!

Allt var perverst billigt. Fastän vi bara var två studenter lyckades vi inte göra av med reskassan innan vi åkte hem. Och då åt vi ändå middag på en restaurang i Fiskarbastionen med utsikt över hela Budapest.

Idag är jag SÅ glad att vi gjorde den resan, just då. Att vi fick se och uppleva det Europa som idag är bortstädat på de flesta håll.

Kina första resan 1991

Miljoner cyklar på Beijings gator. Liv som levs utomhus på gator och i parker. Våra blonda skallar och stora näsor som en sevärdhet på Himmelska fridens torg.
När jag återvänder 2010 är Kina ett förändrat land. Så kommersiellt, så västerlänsk-ifierat. Mot för förut alltså.

Läs om vår resa till Kina här.

Burma

En resa i elfte timmen. Burma februari 2014 är förändringens tid. Turismen har ökat med 500% över ett år. Hotellrum är en bristvara. I badorten Ngapali stryker pojkar i munkklädsel omkring på stranden och tigger pengar av turister. Visserligen. Men i det mesta finns det genuina kvar.
Man stannar oss på gatan, vill prata, titta, lära känna.
Nästan ingen klär sig ännu västerländskt, det är Longji för både kvinnor och män som gäller.

-Hur ska det bli här sen? tänker vi hela tiden. När det stora turisttrycket anfaller? När antalet turister blir fler än pilgrimer och munkar i Shwedagon pagoda? När hotellen tar över byarna på Inle Lake? När scamsen kommer till Burma?

Det får vi aldrig veta, för vi kommer nog inte tillbaka. Vi vill bevara minnet av Burma som det en gång var.

Läs om vår resa till Burma här.

Koh Rong – Kambodja

Då en backpackerö med primitiva boenden, ingen el eller wi-fi. Inga bilar. Bara en öde strand. Nu en ö som alla andra i Sydostasien. AC, pool, underhållning och jetskis.

Läs om vår resa till Koh Rong här.

 

Hit kom vi för sent

Angkor Wat

Alltså templen är ju och förblir det de är. Men turisterna är lite för många nu. Det är en utmaning att supa in stämningen omgiven av skrikande asiatiska tjejer med selfi-sticks. Hade nog varit annorlunda 20 år tidigare.

Läs mer om Angkor Wat här.

 

Hit hoppas vi verkligen hinna i tid

Kuba

Det är klart att vi vill att Kuba ska öppnas, att landet ska bli en demokrati. Men då kommer även de underbara gamla amerikanska bilarna försvinna, Havanna fyllas av reklamskyltar och McDonalds. Så vi vill bara hinna hit först. Innan det händer.

Bhutan

Landets som tycker att bruttonationallycka är viktigare än bruttonationalprodukt. Landet utan plastpåsar. Landet som lyckats behålla sin särart ända till nu. Vi hoppas att de lyckas ett tag till och att vi lyckas tas oss dit så snart som möjligt.

Albanien

Som Kroatien för 15-20 år sedan? Ni vet de där åren precis innan en destination upptäcks. Vi kom aldrig till Kroatien för 15 år sedan, men ta mig tusan om vi inte ska lyckas ta oss till Albanien i år!

Mount Kinabalu

Jorå Mount Kinabalu, Sydostasiens högsta berg kommer att stå kvar ett tag till. Det är inte det. Den här gången är det oss det gäller. 4095 meter på ett och ett halvt dygn där varje steg är uppför. Go before it is too late. Innan knäna börjar krångla för mycket. Eller höften, den som spökar ibland. Vi vet från Lonely Planet att det finns 70-åriga japaner som spurtar uppför berget i träningsoveraller från Chanel. Men varför chansa, för tänk om det inte blir några hurtiga, kärnfriska pensionärer av oss? Det är nog läge att göra vandringen innan 50 i alla fall om den säkert ska bli av.

Vad har du hunnit innan det blev för sent och vad skulle du vilja hinna?

Glöm inte att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.

 

28 kommentarer

  1. Nej, jag tror inte de gamla amerikanska bilarna på Kuba kommer att försvinna. Jag kom hem från Havanna för knappt tre veckor sedan och tänkte före resan att jag skulle “hinna med innan det var för sent”. Men eftersom bilarna blivit så berömda och Kuba storsatsar på turism, skulle jag tro att de finns kvar inom överskådlig tid. Och de är otroligt många.

    Däremot tror jag att turismen kommer påverka stadsbilden med t.ex. reklamskyltar, att förfallna byggnader kommer att restaureras och att ännu fler hotell kommer att byggas samt att standarden på dem kommer att höjas allt eftersom turister kräver mer.

    Turismen påverkar också befolkningen. Skillnader mellan kubaners standard och turisternas blir tydliga. Ett slags segregation råder, där alla kubaner inte har tillträde till allt, mest av ekonomiska skäl, men även för att de inte tillåts. Möjligen kan detta bli bättre, för kubaner alltså, om en demokratisering sker.

    Nästa gång (?) jag åker dit, ska jag däremot bo i ett casa particular, dvs hemma hos en familj.

    • gunilla yourstone

      Ah, det låter ju betryggande om de finns kvar ett tag till! Men som du säger, mycket annat kommer att förändras.
      Vi har en idé om att vi ska försöka ta oss till Kuba i januari nästa år. Vi får se om det blir så.

  2. Ja du, till Kroatien och Slovenien åkte jag på min första (och hittills ändå) interrail 1997. Nästan skrämmande att det är 20 år sedan i år 🙂 Och år 2002 var jag faktiskt den enda västerlänning på stranden på Gili Air i Indonesien. Men som tur är finns det ju gott om platser där det inte är för sent. Bara att det inte finns direktflyg dit och många är ju rätt bekväma av sig.

    • gunilla yourstone

      Ja och du är ju ganska duktig att båda hitta till och skriva om många av de platser där det inte är försent.
      Slovenien 1997 låter ju som en upplevelse, fast kanske ett land som inte förvandlats SÅ mycket ändå?

  3. Buhtan, Burma och Myamar skulle jag så gärna vilja åka till asap. Laos var jag i tid till förra året. Underbart. Även Nordkorea, Thailand (-90-talet), NYC (-90 talets början), Japan, Uruguay känner jag att jag lyckats väl med att besöka. Mindre bra med Kambodja.

    Jättekul inlägg!

    • gunilla yourstone

      Ja Nordkorea är ju också ett “go before it is too late”-resmål. Även om jag förstås hoppas att de ska bli “befriade” i morgon, så skulle jag ändå vilja se Nordkorea som det är nu.

  4. Rikligt bra spaningar!

    Jag hann så mycket öst när jag var yngre – och riktigt inifrån – så jag inte vill återvända än. Eller snarare, börjar kanske nu kunna tänka tanken. Med andra ord – tack för den förändringen och moderniseringen. Tänk när jag bodde hos en familj i Ostrava i Tjeckoslovakien. Det var hemskt! Garvade länge när Freedom var där på musikfestival i somras. Så märkligt i min värld, liksom.

    Hann Angkor Wat i tid. Lycka.

    MÅSTE skynda till Burma. Alltså MÅSTE MÅSTE!
    Och även till Kuba och Albanien.

    Satt förresten en kväll i Kapstaden och pratade med ett tyskt par vars äldsta dotter bor i Bhutan och filmar dokumentärer. SÅ intressant!
    Får erkänna att jag behövde googla det sen – och nu håller jag med. Vill dit. Tror inte det är jättebråttom dit..?

    • gunilla yourstone

      Oj har du bott i Östeuropa alltså?
      Bhutan har ju varit smarta nog att reglera sin turism gemen att lagstifta om att alla turister måste spendera minimum 2500kr/dygn. Så där blir det inge invasion, men förmodligen är en långsam förändring oundviklig tyvärr.

      • Nej, inser nu att det gick fort – var på utbyte så bodde hemma hos en familj i en knapp vecka. Usch. Gick på högstadiet och fick barnmats-fruktpuré som mellanmål och olika otäcka soppor som mat. Kunde inte kommunicera för de kunde ingen engelska alls. Jag var inte övertygad, då. Haha.
        Var i Tjeckoslovakien flera gånger, och Polen/Lettland/Estland mm (och forna Östtyskland) under den där perioden på olika utbyten genom kör.

  5. Sant Petersburg, Prag och Berlin har jag upplevt innan turismen tog fart. Körde igenom Brandenburger Tor direkt efter gränsen öppnades. Fast jag gillar Berlin bättre nu när mycket av det gråa är borta. Samma sak gäller min födelsestad Riga. En så länge finns inte risk att den långa vackra kusten med stränder väster om Riga kommer att byggas ut med hotell.
    Var på Azorerna för 15 år sedan och vandrade där – så vackert. De ligger så isolerat och vädret är ganska ostadigt där så jag tror inte att de kommer att överturistas.
    I Thailand är Koh Maak en ö dit vi “hann i tid”.

    • gunilla yourstone

      Spännnade med det gamla Östeuropa, tycker jag. Även om det förstås är en oändlig tur att det är borta!
      Azorerna var jag också till för 15 år sedan, tror inte heller att det ligger i riskzonen att förstöras.

  6. Åh vilket bra inlägg! Inspirerande att “skynda” upptäcka länder. Vi får hoppas att vissas dessa tar lite tid på sig att utvecklas!

  7. Håller verkligen med om resestressen inte bara för förändringen utan även för att tiden springer iväg. Kuba & Bhutan finns på min lista också. Nordkorea hade varit spännande. Maldiverna innan de sjunker. Glad för mina besök i Thailand, Bali & Gili för över 25 år sedan. Och Damascus dit man inte lär återvända inom en snar framtid..

    • gunilla yourstone

      Ja man kan verkligen resestressa på många olika ledder.
      Ja Nordkorea känns spännande och fullständigt livsfarligt. Tänk om man råkar titta åt fel håll och blir inspärrad på livstid liksom?! ?
      Damaskus ja, tragiskt!

  8. Kan känna likadant över Kuba. Vill dit innan det förändras för mycket. Hade en resa bokad för sjutton år sedan (!), men blev gravid och avbokade. Nu ångrar jag ju inte anledningen till att vi avbokade, men tänk vilken häftig upplevelse det hade varit.

    Gamla öststater hann jag också med, Öst-tyskland (bl a Berlin) och Ungern. Men måste säga att det är tusen gånger bättre att åka dit nu, för oss och för dem.

    Angkor Wat besökte vi förra veckan. Soluppgången levererade sol, templet var vi praktiskt taget ensamma i (vi gick innan in när det ljusnade och alla andra stod kvar). Vi hann med ett tiotal tempel under dagarna, alla i princip sparsamt med folk, lugnt och skönt. Förutom Beng Mealea, det tempel vi trodde skulle vara lugnast. Kom samtidigt som 8 busslaster med glada kineser. Behöver jag säga mer? Hade yngste sonen fått 1 $ för alla foton han fick posera på hade han varit rik nu 🙂

    • gunilla yourstone

      Haha, jag var på väg till Nepal för 17 år sedan och fick avboka för att jag var gravid! Hamnade på Phuket i stället. 🙁
      Håller med om att Kuba då ahde varit häftigt.
      Visst är det trevligare i öst nu, men ändå tacksamt att ha sett det gamla.
      Vad skönt att det var lugnt i Angkor Wat. Det inger hopp. Vi var där julveckan och det var hysteriskt.

  9. Visst finns det många platser jag kan tänka att tänk om jag gjort det tidigare, men man kan ju inte lyckas med allt 😉
    Ett jättehärligt inlägg och jag älskar bilden på alla fotograferande asiater!!

    • gunilla yourstone

      Nä man kan inte hinna med allt här i världen.
      Blir ofta ganska roliga bilder när man vänder kameran åt fel håll. 🙂

  10. Sri Lanka 1979 känns som väldigt länge sedan.
    Första resan till Asien, det gav visst mersmak!
    Åkte med Vingresor för inte så många tusenlappar!
    Vågade knappt lämna hotellet de första dagarna.
    Allt var så spännande.
    Landet har besökts 2 gånger till, senast 1994.
    I byn där vi har vårt hus i Thailand har en del hänt sedan vårt första besök 2012.
    Bankomater finns numera.
    Senaste tillskottet 7 eleven. Tror man kan betala med kort där. Går vad jag vet inte på andra ställen.
    Titti

    • gunilla yourstone

      Oj, ja då var du tidigt ute!
      Ja men precis, känns som att alla orter på jorden långsamt blir mindre exotiska och mer lika varandra. Naturligt och samtidigt lite tråkigt.

  11. Jag förstår precis vad du menar. Man vill ju gärna uppleva platserna innan det genuina försvinner. Men man får nog försöka tänka att hela världen ständigt förändras och att hur som helst kommer varje land ändå ha små guldkorn kvar. Lite press är bra också, så att man får ändan ur vagnen. 🙂
    Tänk på hur otroligt mycket ni har sett ändå (i tid).
    Till sist, ett mycket bra inlägg! Kul med indelningen “hann i tid”, “kom för sent” och “hoppas hinna”! 🙂

    • gunilla yourstone

      Ja absolut. Fast trenden känns ändå som att allt blir mer och mer likt varandra. Och det är ju det som inte är likt som man vill åt liksom.
      Ja ska försöka att slappna av och minnas det jag hunnit med. 🙂

  12. Det här är väldigt vanligt bland oss som reser men jag tycker inte riktigt om det, varken att skynda eller idén att “det är för sent”.

    När blev eller kommer det att bli för sent för andra att resa till Sverige? Är det redan försent nu med ökad invandring, det säljs ju kebab överallt? Eller när en kristen föräldragrupp i Jönköping lyckades stoppa en skola från att göra yoga. Det var för mycket österländska influencer. Börjar det bli försent att resa till Sverige nu?

    För sent för vad? Kulturer ändras hela tiden. Som de ser ut idag är annat än de såg ut för 10 år sedan. Och den kulturen är annan än 30 år tillbaka. Vad jag tycker kinesisk kultur är skiljer sig från vad mina föräldrars generation tycker. Och vad min farmors generation tycker. Och vad de i Kina själva tycker.

    Vissa tycker nog kina är förstört för det finns Starbucks. Vissa tycker att det var förstört redan på 70 talet då det byggdes höghus. Nu har Kina förenklad skrift, många i den äldre generationen tycker nog att det förstör språket. Aristoteles pratade på sin tid om hur ungdomar förstörde språket med nya ord och uttryck. Min farmor säger samma sak fast idag.

    Och vilken del av en kultur och ett land är det som inte får ändras för att det ska bli “försent”?

    Jag tror inte att det är försent och kommer aldrig att vara försent. För vad ska jag vara försen till? Min egna idé av ett land och kultur jag byggt upp från medias bilder? Då blir jag som gubben i trädet på bregottreklamen, “det var bättre för”.

    • gunilla yourstone

      Bra inlägg i debatten Jacob!
      Som sagt Östeuropa tex önskar väl ingen tillbaka, det är verkligen en positiv utveckling att det är borta. Men jag kan ändå tycka att det är en värdefull upplevelse att ha varit där på den tiden det begav sig.
      Men kan du tex tycka att det är för sent för att det är för mycket turister på plats? Jag kan tänka att det “förstör” upplevelsen en del.

      • Självklart kan det vara för mycket turister. Boracay under högsäsong är fullt av folk. Soluppgång vid Ankor Wat lika så. Har varit på många platser som har väldigt mycket turister. Stora Barriärrevet håller på att dö så där går det helt klart att vara för sent ute. Det finns djur som blir utrotningshotade så om man vill ticka av djur man sett på en lista så går det helt klart att vara för sent ute.

        Det är en svår balans. Pluggade turismvetenskap en termin. När en ny destination utvecklas så är det först de rika och välbärgade som åker dit. När de fått nog och deras ”charm” för stället är borta så fylls platsen av en lägre klass som inte sett det tidigare utan skapar sin bild av stället. Även de kommer tröttna och åka vidare och sedan kommer den stora massan. Så det är ”försent” att åka till olika platser beroende på vilken grupp av resenärer/samhällsklass man befinner sig i. Och en plats kan bli överexploaterad så att anledningen till att folk åkte dit i första hand försvinner. Tror det blir olika svar beroende på från vems perspektiv man ser det från.

        Sedan tror jag att man måste göra skillnad på VAD som är försent/förstört. Är det min egen känsla och bild som gör att det är försent? Betyder det att en befolkning/grupp människor fått ett bättre liv så vill jag inte se det som försent. Det är som att önska att de inte fått utvecklingen. Men om det ett djur som blivit utrotat så tycker jag helt klart att det kan vara försent.

        Blev ännu ett långt inlägg och många tankar.

        • gunilla yourstone

          Ja utveckling där folk får det bättre är ju alltid bra. Men kan vara väldigt lärorikt för en själv att de platser där folk INTE har det bra.
          Och sen har vi den tredje variantern när det är föresent för just mig. Hur länge orkar jag bestiga Mount Kinabalu, Kilimanjaro etc.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *