Jag har varit till järnvägsmuseet i Gävle fler gånger än jag kan räkna till. Som barn var jag livrädd för att gå in i fångvagnen och önskade alltid att jag var drottning Sofia och fick skrida runt i de kungliga järnvägsvagnarna beklädda med röd sammet.


Som vuxen på höst/sport/påsk-lov med mina barn. Den perfekta utflykten vid besöket hos mormor och morfar i Gävle. Om och om igen till Alexander till slut sa ifrån “Jag är faktiskt inte 7 längre”.

Nä, det är inte jag heller, men jag tröttnar inte ändå. Det är något speciellt att besöka järnvägsmuseet. Alltifrån att klättra upp i förarhytten på Sveriges äldsta bevarade lok, Fryckstad från 1855 till att pressa näsan mot fönstren på drottningsvagnen och drömma om glamour.

Nu är barnen 14 och 17 och tiden för skollov på Järnvägsmuseet är sedan länge förbi. Men då har vi inte räknat med Christofer. För nu vill ju han se museet också!
Vi övriga är på förstås och avsätter en timme för att guida runt.

-Titta här och klättra upp här och det här måste du bara se!

Vi kan museet utan och innan.

Järnvägsmuseet i Gävle är beläget i ett lokstall några kilometer söder om centrum. Man ser museet från tåget på höger sida om man anländer med tåg från Stockholm. Förutom lok- och vagnsutställningen finns mycket information om Sveriges järnvägshistoria. Från rallarnas (morfars!) levnadsvillkor och Sveriges svåraste tågolycka i Getå till järnvägsnätets utbyggnad i Sverige från årtionde till årtionde.

Fiket beläget i en restaurangvagn. Järnvägs-nörderi in i minsta detalj!

En lekdel för barnen finns där man kan köra modelljärnväg och klä ut sig till konduktör.

Sommartid utvidgas museet med en ute-del i den omgärdande parken. Det går att åka rälsbuss till museet från Gävle järnvägsstation, åka minitåg i parken, samt besöka en banvaktarbostad inklusive utomhusteater.

Priset vintertid är 60 kr/vuxen och gratis för barn under 19 år. Under sommaren stiger priset till hissnande 120 kr/vuxen.

I oktober i år stänger museet och totalrenoveras för att öppna igen till nästa sommar. Det ska fräschas upp och bli modernare. Roligt förstås att de satsar och förnyar. Men lite bekymrade är vi ändå. För vi vet ju så väl hur det ska vara. Var vagnarna ska stå, hur drottningens toalett-set med borstar och speglar ska vara arrangerade. Och visst behåller de väl järnvägskiosken från 40-talet? Och skylten som visar att på 1800-talet tjänade en lokförare mer än en läkare?

Den som lever får se, för nästa sommar måste vi ju komma tillbaka.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.

 

Etiketter

2 kommentarer

  1. Åh, Y-rälsbussarna är barndom för mig. Mycket järnväg i familjen för både mig och maken.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *