I helgen var vi ute i vår stuga i Järnäsklubb. Lördag var en underbart fin solig dag, även om vi inte har någon värme alls än här uppe. Sjöfåglarna har flyttat in i viken och alla buskar och träd har fått små, små musöron till lövknoppar. Redo att slå till så fort våren ger dem en chans. Hjortarna tror fortfarande att sommarstugorna tillhör dem, som de ju gjort hela vintern och kommer ner till slänten mot havet för att beta i skymningen. Om någon månad har de blivit skyggare och håller sig mer uppe i skogen.


Om status på vår stuga

”Nu är allt färdigt” skrev jag glatt i mitt inlägg om stugan på Valborg. Innan vi åkte ut. Jag log lite åt den formuleringen för mig själv när jag kom ut och såg status. För det var ju inte klart förstås. Det var bara snickarn som var klar ned sitt. Med tak, fönster och tilläggsisolering. För oss återstår nu att sätta panel och att städa bort de Mount Everests av byggskärp och bortriven gammal panel som nu tornar upp sig på tomten. Och att bygga en altan.

Nya dubbeldörrar med glas hela vägen gör att man nu kan ligga i soffan och se havet!


Trulle har fått komma hem

Vi jobbade förstås på med detta i helgen. Men detta var också helgen när Trulles aska skulle strös i Klubben. En kompis berättade nyligt att de fortfarande har sin hunds aska kvar i urnan. För att de helt enkelt inte kunnat bestämma sig för var han helst vill strös ut någonstans. Det problemet har inte vi haft. Att Trulle vill strös ut just i Klubben och ingen annanstans är självklart. Här var han som allra lyckligast med total frihet och möjlighet att röra sig fritt och disponera sina dagar som han själv helst ville. Staket- och koppellöst land. Leta fiskrens hos någon granne. Sova i solen på bron med lilla magen i vädret. Uppfostra svanarna i viken eller bevaka att kvällens grillning gick till på exakt rätt sätt. Eller sitta på klipporna och se solen gå ner.

Trulle var ju dessvärre rädd för vatten så till den grad att han gick omvägar runt vattenpölar, så i havet ville han ju inte ligga, men på grässlänten ner mot havet, där kände vi att han skulle bli lycklig. Där blir han till gräs och buskar som nästa års hjortar kan mumsa på.

Min hund. Min uppgift.

Sedan var det dessvärre dags att packa ihop och åka hemåt för denna gång. Söndagens väderprognos förutspådde snöblandat regn. Med sommardäck på bilen kände vi oss därför tvungna att åka hem för att inte fastna ute i stugan på grund av vädret.


 

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *