Ny spännande fotobok om Bortglömda platser

En av många saker som vi fascineras av när vi reser är övergivna platser. Spökstäder i världen har vi skrivet ett helt inlägg om. Sedan har jag även varit till Tjernobyl som tar spökstaden till en helt ny nivå. Bilkyrkogården utanför Ryd är det senaste exemplet, den besökte jag för bara någon månad sedan.

Men även den övergivna gruvlinbanan i Mensträsk där man halvt om halvt får bryta sin in i den stora lada där alla gondolerna numera står parkerade i väntan på att bli bortglömda.

Urbex

Men ändå har vi aldrig hört talas om Urbex. Förrän nu då. En subkultur som går ut på just att hitta gamla och bortglömda platser, byggnader och andra saker. Tills för ett tiotal år sedan var denna subkultur rätt hemlig. Få kände till den och dess medlemmar delade bara med sig av information i privata grupper.

Nu har Urbex växt sig stort på internet och väldigt många deltar i letandet och delandet av bilder. Dock verkar det ingå i subkulturen att man inte tala om var platsen ligger.

Boken Bortglömda platser av Sara Starkström

Bara härom veckan kom urbex:aren Sara Starkström ut med fotoboken Bortglömda Platser – en fotografisk resa bland gömda och förfallna byggnader. Fotona som ligger till grund för boken är tagna under många års ”sakletande” genom främst Sverige.

Fotona är som konstverk. Vackra och lockande. De talar direkt till ens fantasi.
– Vad är detta, var kan det ligga, finns detta alltså i Sverige?

För mig som resebloggare känns det förstås lite bakvänt och till och med provocerande med en bok med så många platser som man direkt längtar efter att besöka. Men så är alla anonyma! Men jag läser och förstår att det är ett hederskodex inom urbex att aldrig ange en plats. Varför är det så? För att bara de riktigt dedikerade ska hitta dit, antar jag. För att platsen ska få förbli i samma skick även i framtiden. Det kan jag köpa. Och gilla.

I boken ser jag bilder på bilar, flygplan, båtar. Växthus, tunnlar, industribyggnader, sjukhus.

Hur kan det finnas så mycket övergivet tänker jag? Jag trodde att vi i Sverige var ordningsamma av oss och rev övergivna byggnader rätt snabbt. Men den här boken säger något annat.

Ska vi bli urbexare nu?

Hehe, jag vet inte riktigt om jag skulle ha tålamodet att leta. Eller om jag har modet att våga gå in i byggnader där man inte vet helt säkert om taket ska rasa in över en. Eller ens om jag skulle klara hederskodex. Att inte tala om för någon var mina platser ligger.

Så det blir nog ingen urbex av mig är jag rädd. Men några av platserna i denna bok. De ska jag definitivt försöka leta rätt på.

Du kan köpa boken Bortglömda platser här.