Och så har det redan blivit mars – Om vad vi pysslar med just nu

Tiden står verkligen helt stilla nu. Samtidigt som den går absurt fort. Någon mer som känner igen sig i detta? Man gör liksom inget, men veckorna svischar förbi.

Vårvinter

Plötsligt har vi kommit in i mars och här i övre Norrland pågår nu den 5:e årstiden, vårvintern. Vårvintern är när ljuset har kommit tillbaka, solen värmer och det är viss vårkänsla i luften, men is och snö fortfarande ligger kvar i riklig mängd på marken.

Järnäsklubb

Vi har varit ute en sväng i stugan i Järnäsklubb. Under de mörkaste vintermånaderna har vi varit ute ganska sparsamt. Vi upptäckte där i december någon gång att det faktiskt tär lite på psyket att sitta i mörker 20 timmar om dygnet. Vi är ju vana att bo i stan med gatlyktor, butiksskyltar, en ständig ström av bilar mm.

Sedan har ju Christofer sin lastbil/husbil som han numera ständigt längtar till och har abstinens efter när han inte får vara nära.

Allt om husbildbygget på bloggen hittar du här och Christofers nya Instagramkonto om husbilsbygget här.

I Järnäsklubb är det härligt att möta vårvintern, men svårt att gå långpromenader eftersom alla vägar är isgator och snön har en skare som håller 3 steg av 4, men det 4:e steget rasar rakt igenom.
Våra härliga nya fönster gör dessutom att den skarpa men låga marssolen hittar mig var jag än försöker sitta med datorn i vårt allrum. Svårt att jobba riktigt effektivt alltså när man är här ute.

Som vanligt är hjortarna ständigt närvarande. Runt hela vår vik är det rena rama hjort-autobahn med ett myller av hovspår, korsande hjortstigar och spillning överallt. De står även gärna ute på isen. Kan det vara så att de vill åt saltet i havsisen, funderar vi?

Den tredje vågen av Hemnet är här

Ja eller hur man nu ska uttrycka saken? För när andra använder pandemin-tiden till något vettigt och konstruktivt, som att lära sig ett nytt språk, att läsa in universitetskurser, att bygga en husbil, så går tyvärr mycket av min extratid till icke-produktiva sysselsättningar.

Hemnet hade jag inte ens tittat åt på många år. Det var väl när vi sökte sommarstuga, innan vi köpte 2014, som det begav sig sist. Nu har okynnessurfandet satt fart för fullt. Häromdagen sökte jag på hus och gårdar i Tornedalen, efter att först ha lyssnat på Tove Alsterdals bok I tystnaden begravd. Sedan läst nyheten på SVT Norrbotten om att det är ”husköparkö” i Tornedalen. Det är en helt ny målgrupp som lockas:

Det handlar om personer som är nyfikna på glesbygden och som saknar erfarenhet sedan tidigare. Livsstilen baseras inte bara på jobb och tak över huvudet – man vill ha mer.
– Man vill ha mer tid och bo närmare naturen. Det är gemensamma nämnare för i princip alla.

Och så kollar jag på lägenheter i Stockholm. Jag har ju själv bott på Södermalm för 18 år sedan. Nu älskar jag att förfäras och förfasas över hur vansinnigt dyrt det blivit. När vi köpte betalade man 10.000 kr per kvadratmeter. Nu kan man få ge över 100.000. Galet, vansinnigt och absurt, förstås.

Det som slår mig är att fastighetspriserna ger en extra dimension till hemmaarbetet i Stockholm. För även om huspriserna är höga även i Umeå där vi bor, så har de flesta gott om utrymme här. Och de flesta av mina kollegor vill gärna fortsätta att sitta hemma delvis även efter pandemin. Man har en hel bagarstuga på gården som sitt hemmakontor. Ett källarplan i villan att husera i. Eller åtminstone ett rejält arbetsrum med ett ordentligt skrivbord att bre ut sig på med storskärm, ergonomi och rollermouse.

Men att jobba hemifrån i Stockholm när ett extra rum i lägenheten kostar 1 miljon minst? Då går man nog hellre till kontoret. Ja, eller så skapar vi en arbetsmarknad där man kan sitta i Tornedalen och utför ett arbete som man förut måste bo i Stockholm för. Som jag varit inne på förut.

Kristallsjuka

Jag får ju kristallsjukan då och då. Ni vet den där när allting snurrar. 4 gånger har jag haft den nu. 2008, 2014, 2017 om jag minns rätt. Och så nu. Varje gång så varar det akuta yrselstadiet i några dygn. Mindre än en vecka. Men sedan följer för mig, jag vet att inte alla har det så, en ganska lång period av ”småskvalp” och hjärntrötthet. Jag behöver sova minst typ 9 timmar varje dygn för att orka med. Gärna mer. Och den där känslan av gröt i huvudet och att ständigt ha otur när man tänker. Man önskar sig en Jofa att sätta på huvudet för att hålla ihop det.

Nu har detta pågått i lite drygt en månad och jag är inte hundra återställd än, men börjar ändå känna att det nog är på väg bort. För den här gången.

Fler inlägg om Järnäsklubb hittar du här.

Relaterade inlägg:

Den perfekta stughelgen i Järnäsklubb och hur jag fick reda på varför jag tycker så mycket om att resa Kommer ni ihåg vår cliffhanger från början av sommaren? Jo det vi har köpt är … Vår stugtomt och hela Järnäsklubb – som att bo mitt i ett zoo! Vilken midsommar vi fick!