Böcker och läsning har varit ett stort intresse för mig sedan jag lärde mig läsa, från Fem-böckerna och Wahlströms gröna ryggar, via bokslukarålderns Häxan och Lejonet och Trälarna till min vuxna smak som väl bäst sammanfattas i “av kvinnor och om kvinnor”. Kvinnlig socialrealism om man så vill.

Så många starka, beundransvärda kvinnor jag läst om genom åren. Det är som att de alltid följer mig vart jag än går och delar med sig av sina kloka råd till mig i olika livssituationer.

Tora Dahl, Kerstin Ekman, Elise Johansson, Elisabeth Rynell, Majgull Axelsson, Kristina Sandberg. Med flera.

Böckerna jag läst har jag gärna köpt. Jag gillar att ha dem kvar. Om de var bra vill säga, annars kvittar det ju. 

När jag flyttade till hus för första gången hade jag en klar målbild om en bokhyllevägg. Nu blev jag inte kvar tillräckligt länge i det huset för att fylla någon vägg, men i nästa hus, det hus jag nu säljer, fick jag 18 år på mig.

Min bokhyllevägg täckte en av fyra väggar i vardagsrummet. 5 st vita Billy á 80 cm, 4 meter totalt alltså. Och ända upp till tak. 7 hyllplan gånger 4 meter, alltså 28 hyllmeter böcker totalt. 

– Jag kan aldrig flytta har jag sagt till mig själv många gånger. För om det är nåt som böcker gör, så är det att väga.

Då och då har jag, allt oftare med åren, oroligt frågat Alva:
– Är det helt passé att ha böcker numera? Och hela väggen i vardagsrummet dessutom?
– Nej, mina kompisar tycker att det är skitcoolt, har hon alltid svarat. Reassuring.

Ändå gick jag till och med så långt att jag sa till Christofer att bokhyllan kan inte vara en dealbreaker när vi köper lägenhet. Får den inte plats, så får den inte plats. Och det finns ju Storytel.

Mest kanske jag sa så för att rättfärdiga varför hans 3d-skrivare, roddmaskin, målade tennsoldater, modellflygplan och WOW-kort inte kunde få plats i den nya lägenheten. För att det, handen på hjärtat kanske var mycket därför jag alls ville flytta. För att bli av med just alla dessa?

Men lägenheten vi till slut köpte har ju plats för en bokhylla. Inte lika stor som den förra visserligen. Men dock.

Och jag tänker att när, om någonsin, kommer jag att ha massor med tid att läsa, om inte från och med nu? Utflugna barn, en pension och ålderdom som hägrar någonstans i horisonten.

Vi har bestämt oss för att måttbygga konsolhyllor denna gång. Inga Billy. Billy såldes bort. Till ett ungt par.
– Vad ska de va till? Ville ju jag fråga dem. Förhoppningsfullt. För tänk om det ännu finns unga som ser ett värde i att läsa, äga och spara böcker?

– Folk har dem till att spara legobyggen! Fick jag höra på jobbet då.

Vad vet jag.

Det blir i alla fall till att sortera ut böcker. Jag går hårt fram. Allt som inte var särskilt bra. Allt det jag aldrig läste och nu efteråt inte kan komma på varför jag trots allt borde läsa. Alla gamla utdaterade faktaböcker. Utom Lennart Nilsson från 1968, för det är en raritet!

Alla mina utsorterade böcker kör jag till returbutiken. Lämnar in. Radar försiktigt upp där på inlämningsborden. Låtsas som att jag inte vet att de flesta av dem kommer att slängas i återvinningen. Sidorna kommer att rivas ur och läggas i pappersåtervinningen, pärmarna kommer att hamna i kategorin kartong.

Utsorterade böcker

Kommer väl ner i 70% i ursprungsvolymen kanske. Resten packas omsorgsfullt i flyttkartonger. Som alla ni som har flyttat böcker vet, kan man ju inte fylla dem. Hälften kanske, sedan måste man hitta kuddar, täcken, lakan, vinterkläder etc att fylla resten med.

19 kartonger böcker blir det. Tur att vi kastar, säljer och ger bort så mycket annat!

Och jag hinner knappt stänga den sista lådan innan jag börjar sakna viss av böckerna. Som jag nu inte kommer att få se förrän efter flytten i september.
Då packar vi upp igen i nya fräscha platsbyggda hyllor. 

Man tänker att nu köper jag väl ändå inte fler böcker? Innan flytten i alla fall? Men jo.

Så läser jag i Dagens Nyheter att pappersboken är inne igen. Som inredning. Med vackra pärmar som fokus. 

Ska jag kanske sortera mina böcker färgkoordinerat denna gång? För att låtsas som att det är ytan och inte innehåller i mina böcker som jag bryr mig om? Så blir även jag och mina böcker till slut lite, lite inne?

Trinity College i Dublin är kanske målbilden för varje bibliotek?

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

Tags

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *