Pressträffarna har kommit igång igen – Italien i måndags

Det var ju inte bara resorna och reseplanerna som tvärdog där den 14:e mars när UD avrådde från alla resor till samtliga länder i världen. Det var pressträffarna också. Ett litet universum för resebloggare, resejournalister och resebyråer.

Som boende här uppe i Umeå var vi ju ganska sällan sedda gäster på dessa tillställningar som alltid genomfördes i Stockholm. Det var om de lyckades sammanträffa med någon tjänsteresa för min del. Men väldigt trevligt de gånger man kunde vara med. Och inbjudningarna damp frekvent ner i inboxen. Fram tills den 14:e mars så som sagt.

Jag minns att jag hann tacka ja till Rwanda, i slutet av mars eller så. Fastän jag inte riktigt visste hur sjutton jag skulle lyckas och hinna ta mig ner. Men ville så gärna. Ni vet, jag och Afrika…

Nu har pressträffen återuppstått. Och i ett format som passar norrlänningen bättre, nämligen som webbinar. Förra tisdagen var jag inbjuden till Estlands webbinar. Fast uteblev faktiskt p.g.a. magsjuka. Och i måndags var det dags för Italien.

Webbinariets nackdelar är ju att man inte kan mingla efteråt, och det brukar ju vara det allra trevligaste. Inte heller får man tillfälle att prova lokala bufféer eller viner. Däremot erbjöd verkligen Italiens webbinar tillfälle att förkovra sig i Italiens alla regioner och vad de har att erbjuda.

Vi har ju varit mycket till Italien. Jag utnämnde förra året Italien till det land jag besökt flest gånger. Resor till Dolomiterna, Gardasjön, Comosjön, Milano, Rom, Amalfikusten, Kalabrien, Toscana, Bormio och Venedig har det blivit genom åren. Mycket, om än inte allt, finns dokumenterat på bloggen.

Ändå finns det regioner som jag har dålig koll på. Aostadalen till exempel. Har jag aldrig hört talas om förut, men ser spännande ut. Alpmiljö och dramatiskt belägna borgar. Och Abruzzo, hade ingen aning om att det fanns så höga berg så långt söderut i Italien också.

Det var intressant att höra praktiskt vad som gäller för turism nu i Italien. Mycket verkar vara öppet, men museer och andra inomhus-miljöer har en begränsning i antal personer de tar emot och det kan krävas munskydd inomhus. Flera regioner i Italien betraktar sig faktiskt, enligt egen utsago, som Covid-19-fria eller nästan Covid-19-fria. Även om det låter som ett skört och bräckligt epitet.

Känslan efter webbinariet var nästan rörande. Tänk att vi människor ändå vill fortsätta träffas och resa till varandra efter allt som hänt? Att vi fortfarande vågar och vill så gärna. Och min reselust väcks faktiskt lite grann på nytt. Jag tänker att en utomhusvistelse i en glesbefolkad del av Italien som t.ex. Aostadalen, förmodligen skulle kunna vara lika säker som en här hemma i Västerbotten. Problemet är väl i så fall hur man skulle ta sig dit. Att tränga ihop sig med okända människor i ett flygplan eller ett tåg känns inte optimalt just nu. Och så är det det här om man blir sjuk på resan.

Men ändå. Jag känner hur hoppet tänds. Att Europa långsamt kanske, kanske är på väg tillbaka?

Relaterade inlägg:

Resorna man egentligen inte vill realisera – bara drömma om Bästa julhelgen för resa ever i år? – gud så det kliar i fingrarna att få boka Resorna jag drömmer om just nu Om september var dubbel så lång – alla de härliga platser vi skulle åka till då