Rathlin Island – Nordatlantöar när de är som bäst

Finns det någonstans på resan en färja som går ut till en ö, då måste man ju ta den färjan. Det är ju liksom en regel, visst?

Från Ballycastle där vi bor två nätter på vårt Nordirlandsäventyr, går en färja över till Rathlin Island (iriska: Reachlainn), Nordirlands enda bebodda ö. Här bor 75 personer, men hela två färjor trafikerar och det upp till 9 gånger dagligen dessutom. Den ena färjan transporter endast fotgängare, medan den andra kan ta med cyklar och några bilar med specialtillstånd.

Denna eminenta service är dock inte främst ämnad för de 75 själarna får man förstå, utan för oss turister. För Rathlin är en liten nordatlantisk skönhet. Karg (hon ligger på samma breddgrad som Skåne, men för utseendemässigt tankarna mer till Färöarna), med både förföriska sandstränder och branta klippor.

De gröna grässlänterna bjuder på underbara vandringar. Och så fåglarna sen. Här finns en imponerande koloni av häckande sjöfågel, bland annat tretåiga måsar och tordmular. Och så den eftertraktade. Lunnefågeln. Från april till juli.

The nobel art of wi-fi

Vi anländer till Ballycastle i tid för en sen lunch. Alla spår leder ner till hamnen och Mortons fiskkiosk. Deras fish and chips ska vara Nordirlands bästa. Varför nöja sig med något sämre?

Där bredvid är ju färjeterminalen. Men nej man säljer inte biljetter i luckan längre. Bara online. Och online, det är just den plats som vi inte kan gå till i och med Brexit. Och varken färjeterminaler eller turistbyrån vägg i vägg har något nätverk att erbjuda.

På plats i vårt hyrda hus på kvällen (ja vi har vart noga med att hyra hus med ett redigt wi-fi) är biljetterna för morgondagen ut till Rathlin redan slut.

Tur att vi har två dagar till vårt förfogande, vi bokar Rathlin måndag i stället och så får vi åka raka vägen ner till Irland när vi stigit iland på fastlandet igen.

På väg till Rathlin

Måndag morgon alltså. Färjan avgår 10:00, men vår lilla trupp är på plats redan 09:30. Man vet ju inte. Ett glatt gäng turister och den lokala sopbilen. Det är vi som åker över idag. En isande vind, den där medpackade mössan får upp och jobba direkt. Och rätt okej sjögång ändå. Inget att leka med. Eller vara uppe och springa på däck i för den delen. 40 minuter tar överfarten.

Att pruta på en buss

Det är alltid mycket research för mig på våra resor. Jag gillar ju inte att lämna saker åt slumpen. Den information som jag inte lyckats googla fram inför denna resa är vilka betalningsmedel som är tillgängliga på bussen på Rathlin Island. En lokalt arrangerad transport för alla turister som vill ta sig från hamnen och till fågelcentret på andra sidan ön, dryga 6 kilometer bort.

Men Nordirland är lika kontantlöst som Sverige, ju. Som vi upplevt det hittills på vår resa. Att ta ut pund bara utifall att, bara för bussen känns… onödigt?

Men denna pyttelilla söta buss från 1900-talet tar ju inte kort. Förstås. Mer känslan att sedlarna går direkt ner i fickan på mannen som kör. Attans.
– Can we pay with Euro? frågar jag försiktigt?
– Jodå, han räknar i huvudet… 25 Euro för oss 5.

Jag börjar räkna upp. Två tior har jag, inga problem. Hittar fyra 1-Eurosmynt också… och så en 50 centare längst ner i mitt rese-värdebälte.

Hm. Men vi får åka med ändå. Färdigprutat och klart.

Sjöfåglar

Vägen över ön är förödande vacker.
– Vi bara måste vandra tillbaka! Säger vi till varandra. Väl medvetna om att vi ändå inte har pengar till bussen. Eller ingick returresan? Tvetydig information.

Fågelcentrat ligger i den västra fyren. Och här tar man ju kort. Som tur är. Ute på fågelskådningsplattformen finns kikare att låna och gott om entusiastisk personal som gärna pratar fåglar med oss.
– Åh ni är från Sverige? Betyder ordet Lunne något? Vill man veta. Men inte så vitt vi vet. Vi måste göra dem besvikna.

Alltså denna fågelklippa är fantastisk. Även om man inte är fågelmänniska i sitt normala liv, så transformeras man snart till en. Så mycket fågel på en gång har vi aldrig sett förut. Helt galet!

Men var är lunnefåglarna? Med kikarnas hjälp lokaliserar vi dem snart. Längre ner på klippan. Vi får se dem på längre anstånd än sist på Färöarna. Men ändå. De är där och vi ser dem.

På en lägre avsats kan man skåda valar och delfiner. Fast bara om de dyker upp förstås och det gör de inte under vår kort visit.

När vi är färdigskådade och klara äter vi vår medhavda matsäck i solen och i lä. Ser bussen komma och hämta våra medresenärer. Men bussen blir bara halvfull åt det här hållet. Vi är många som bestämt oss för att vandra.

Vandring över Rathlin Island

Isvindar har vi förstås. På en ensam utelämnad liten ö i Nordatlanten. Men också sol och därmed får man väl var nöjd. Rathlin Island är ett sant paradis. Med gröna ängar mot havet i alla riktningar och vädersträck, med blommande buskar och träd. Kossor och får som betar i hagar. Till och med att vi träffar åsnor också.

Utsikt över halva ön på en gång. Och bänkar och rastplatser där man man stanna och mininjuta lite.

Det enda vi ångrar, där på vår långsamma väg tillbaka, är väl beslutet att bara stanna kort över dagen. Här hade man ju velat övernatta också. Göra fler vandringar, över fler gröna ängar, på toppen av fler lodrät stupande klippor mot havet!

Fakta om utflykten till Rathlin Island

De går två färjor över till Rathlin Island, katamaranen Kintra II och Spirit of Rathlin, som är en vanlig färja. Kintra II tar 30 minuter och Spirit of Rathlin tar 40 minuter. På Kintra II får man inte ta med bagage eller cyklar. Färjeöverfaren kostar £ 6 per vuxen. Båda färjorna går från Ballycastle.

Man bokar sina biljetter här.

Buss går i skytteltrafik mellan hamnen och fågelcentret hela dagen, alltså inte bara i anslutning till färjans ankomst och avgång. Bussen kostar ca £ 5 per person och betalas i kontanter.

Fågelcentret kostar även det £ 5 per person.

Ett alternativ till att ta bussen eller vandra mellan hamnen och fågelcentret är att hyra en cykel i hamnen.

Vi åkte över 10:00 och 15:00 tillbaka. På den tiden hann man precis åka buss till fågelcentret, kolla in alla fåglarna, äta matsäck och vandra tillbaka till hamnen igen.

Med facit i hand hade vi gärna stannat länge, kanske med en övernattning på ön. eller åtminstone att man åkt med med 18:00-färjan istället.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.