Ännu en obligatorisk vandring på La Gomeras måste-lista. Eller obligatoriskt vandringsområde om vi ska vara petnoga. För här runt Imada och Benchijigua-dalen finns ett helt gäng vandringsalternativ.

Vi har läst i våra böcker och velat och valt. Väl på plats inser vi att det kanske inte är så noga. Bara man kommer hit alls liksom och vandrar. För det är en vacker dal. Och bara man går upp på ryggen Lomo del Azadoe mot nästa dal. Så att man får den storslagna vyn mot Roque de Agando.

Här klättrar Imada

Byn Imada klättrar på bergssidan av en relativt frodig dal. Palmer och odlade terrasser. En prydlig parkeringsplats mitt i byn. Vid det enda hotellet och den enda restaurangen. Här hade man ju velat bo en natt. Ätit långkok på restaurangen på kvällen och frotterat sig med locals! Men nej, vi är ju på charter och bor på samma ställe hela veckan.



Vi väljer en enkel och icke-svindelframkallande led idag. Rakt österut och på skrå i dalen. I stället för de alternativa lederna som stiger norrut och rakt uppåt mot nationalparken Garajonay på över 1000 meters höjd.

Så vandrar vi väg. Enkel vandring i en vacker dal. Hundarnas skall som följer oss ut ur byn och förbi de sista utposterna till hus. Ensamma, som nästa alltid på vandring här på La Gomera. Om man rör sig någorlunda utanför de allra mest hajpade lederna.

Utsikten ner genom dalen och mot havet är hisnande. Men på ett sätt som inte framkallar någon svindel, alltså. Christofer vandrar nöjd på med sina stavar.


– Vi ska gå så att vi ser Roque de Agando, säger jag. Det är dagens mål.

För vi stod där uppe bredvid den berömda klippan bara häromdagen och tittade ner i dalen. Och jag sa.
– Där ska jag vandra!
En utfästelse är en utfästelse. Jag ska vandra i dalen under Roque de Agando.

-Här ska vi vandra! Sa jag ju. Och då blir det så.

Leder går längs med bergssidan. Varken uppåt eller nedåt i någon större utsträckning. Vi når en övergiven by. Husruiner. Lämnade åt sitt öde innan byarna mödosamt sammanbands med vägar. När stigen, den vi nu går, var den enda förbindelsen med yttervärlden.

Så kommer krönet. Passet El Azadoe. Upp på en klippa och där är den. Roque de Agando i egen majestät och dalen under.

Där är Roque de Agando. Mission accomplished.

En värdig omgivning att luncha på, så det gör vi också. Och sedan en osedvanlig bra plats att vända. För nu fortsätter stigen ner i dalen och det är vi inte intresserade av. När vi nu en dag har lyckats hitta en platt vandring på denna stupens, höjdmetrarnas och de dramatiska lavaklippornas ö.

Liiite stup här också…

Om vår vandring i Imada-Benchijigua

I vår vandringsbok, Vandring på La Gomera av Anita och Birger Lövlandpresenteras hela 6 alternativa vandringsleder i detta område. Varav vi väljer en lättare variant, 3.6.2 i boken. Vi vandrar fram till den övergivna byn med utsiktspunkten över nästa dal, Benchijigua. Denna plats där vi fikar och sedan vänder heter El Azadoe.

Parkering och vandringsstart här:

Läs också: Vandring Alajero till Playa La Cantera – Barbapapas hus och det gäckande badet

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

4 kommentarer

  1. Marie Ané

    Hej
    Fantastiskt blogg och Instagramsida. Vi ska till La Gomera och vandra lite om 24 dagar och tänkte passa på att fråga lite. Är vandringarna görbara i gympaskor eller behövs kängorna? Sen har jag lite funderingar kring vandringen med svindel. Är den görbar med barn, (de är stora och vandringsvana) 12 och 15 år och hur läskiga stup är det? Jag älskar nämligen inte höjder men har ändå vandrat tex Besseggen, Keb, skierffe och andra ”luftiga leder” så jag klarar av de flesta även om de känns läskiga.
    Stort tack för en fin blogg som har ökat reslusten lite
    Med vänlig hälsning,
    Marie

    • Gunilla Yourstone

      Gympaskor går bra.
      Jag tycker inte att stupen var läskiga utan väldigt safe. Men Christofer hade ju då en annan åsikt. 🙂 Om man brukar få yrselkänslor när det inte är något i vägen för utsikten så kan man alltså få det där. Svårt att säga hur var och en kommer att reagera. Jag hade kunnat ta med barn i den åldern om de inte är väldigt stojiga och snubbliga av sig. 🙂

  2. Ser såååå härligt ut! Hur skulle du förresten jämföra vandringen mot Madeira? Lika lättvandrat och storslaget? Landskapet ser lite liknande ut, även om Madeira nog är lite grönare? Är så sugen på att åka tillbaka till Madeira igen, men det här kan ju vara ett alternativ?

    • Gunilla Yourstone

      Madeira är helt klart grönare ja, men kanske också beroende på år, för jag så bara härom dagen nytagana bilder från Ponta de Sao Lourenco och det var helt brunt där nu. När vi var där samma tid 2018 var allt grönt.
      Jag har faktiskt till och med tänkt skriva ett inlägg om det, Madeira vs La Gomera. Men vet knappt än vad som kommer att stå i det. 😅
      Kanske att vandringarna är mer varierade på Madeira. Men att La Gomera är mer av ett eldorado för eldsjälen, så sjukt många leder och man vandrar ofta helt ensam på dem. Typ så.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *