Är inte hösten tiden framför andra för resedrömmar?
Jag drömmer i alla fall intensivt just nu och förhållandevis många av mina drömmar landar i omöjliga resor. Omöjliga på grund av vår livssituation just nu, på grund av Christofers stroke och på grund av annat. Visst är det väl typiskt? Att det alltid är det som man inte kan få som man längtar efter mest?
Long stay eller långresa
Jag drömmer som sjutton om att antingen göra en long-stay, dvs stanna länge, till exempel övervintra på någon varm plats. Eller om en långresa på flera månader. Där man stannar så länge man hade lust på varje plats och åker vidare när man tröttnar. Länge, långsamt och layedback är ledorden jag trånar efter.
Men. Förstås helt omöjligt med hemmavarande barn i gymnasiet.
Långtbortistan – äventyr och back to basics
Varje gång blicken far iväg över en karta och jag tänker tanken ”vart näst?”, landar blicken liksom på någon avlägset land. Där sjukvården är primitiv och avstånden långa. Afrika, Stan-länderna, bortre Ryssland och Mongoliet. Med mera. Jag ser mig själv rida, vandra, sova i tält. Uppleva äventyret bortom civilisationen. Bara platser dit där det inte känns tryggt och säkert att åka med Christofer. Än så länge i alla fall. Europa var det. Europa.
Tågluff
Tågluff drömde vi ju om redan inför denna sommar. Och om vi ska vara ärliga inför sommaren innan också. Löst i kanterna med planer. Åka dit tågen för oss. Uppleva Europa bortanför weekendstäderna. Men en tågluff utgående från Umeå är svår att få till när man har varannanveckas barnschema som en stenhård princip. Vart hinner man då? En tågluff till Falköping?
Men kanske, kanske att vi kan trolla lite med knäna ändå och få till en liten luff nästa år? Den som lever får se.
USA
Sista jag var i USA var 2012. Och 2016 lovade vi oss själv att inte komma tillbaka förrän Trump var väck. Sedan dess har jag ärligt talat inte haft någon längtan över heller. Det finns ju så mycket annat trevligt att upptäcka här i världen. Men nu börjar en liten önskan att spira så smått. Nationalparker förstås. Natur och roadtrips.
Lyx
Sa jag att jag längtar efter äventyr och back to basics? Jo det gör jag. Men sen längtar jag efter lyx också mellan drömmarna om de där ritterna över mongoliska stäppen och de där tältnätterna. Eller som alternativ. Om vi inte tar oss iväg på äventyr så kanske vi tar oss iväg på lite lyx? Något sånt där spektakulärt hotell. På en alptopp, eller i någon av Europas storstäder. I brist på annat.
Läs också: 5 platser som vi drömmer om att besöka men som just nu är för farliga
Tack för din inspirerande text – den inspirerar till resedrömmar men ger också en riktig tankeställare om att fånga dagen – carpe diem! Du satte verkligen igång en mängd tankar i mitt huvud!
Jag och min man är också reseälskare med ett av barnen kvar i gymnasiet. En av döttrarna är också en globetrotter – just nu på backpacking tre månader i Sydamerika. Så härligt att vara 20 år och ha de möjligheter som man har i den åldern!
Jag hoppas att ni hittar ett riktigt bra resmål som passar er situation. Välj ni lite lyx denna gång! Varifrån är den fina bilden på spa och dukat bord med ljuvlig utsikt?
Jag drömmer om Kanadas natur – ni har inte heller varit där? Jag drömmer också om att kunna livnära mig på min ganska nystartade resesida: Evas-restips.
Tack än en gång – er blogg är otroligt bra! Tack också för att jag fick tillfälle att skriva av mig!
Det ska bli spännande att höra var ni hamnar😊
Varma hälsningar från Eva Bärring
Ja det gäller verkligen att fånga dagen!
Bilden är från ett lyxhotell i Luzern, från en gratisbildbank, vi har inte bott där.
Tack, ja det kan nog bli lite lyx för oss framöver. 🙂
Just nu längtar jag efter en lång roadtrip i USA. Har varit där flera gånger men det finns så mycket att se och uppleva. Naturen är helt fantastisk.
Åk dit. Vackert och så finns sjukvård mm inom räckhåll.
Ja, precis så. Lång roadtrip. 🙂
Just USA kan nog blir vår första långflygning. När vi vågar oss på en sån.
Här är det många igenkänningspunkter, framför allt i det där med att drömma om resor som just nu inte går att förverkliga. Min man har precis fått ett sjukdomsbesked som gör att alla drömmar om framtiden har stannat upp 🙁 Så jag tror nog att jag har en aning om vad du gick igenom förra året. Tyvärr. Men vi tar en dag i sänder och drömmer ändå om att åka till Japan i påsk och hälsa på vår dotter som är där nu och pluggar. Men Sydamerika, Australien, – Stanländerna och Afrika känns långt borta. Tur att det finns så mycket fint att se i Sverige och Europa.
Oj vad tråkigt att höra! 🙁
Ja livet slår till hårt och skoningslöst förr eller senare för de flesta av oss. Men man får försöka tänka positivt och göra det bästa av situationen.
Resedrömmar kommer och går. Olika mål och olika intentioner, samt konstellationer. Begränsningar av olika karaktärer..få ihop allt är ett puzzel. Du kommer att lyckas, vart nu resan bär av till.
Man är privilegierad bara i att man kan tillåta sig att drömma.
Ja höst innebär verkligen längtan för mig, till uteslutande varma destinationer med sol och stränder.
Så tråkigt att höra om Christofers stroke. Så hemskt. Vi har flera vänner och bekanta som tyvärr också drabbats under de senaste åren. 🙁
Värme, ja tack! 🙂
Ja det har varit ett tufft år efter stroken. Tydligen är det många ”unga” som drabbas nu och läkarna, forskarna förstår inte riktigt varför.