Skallbergsgrottan

– Men gud bara, så häftigt!
Vi vill helst bara dra igång direkt och stapla superlativen på varandra.
Men låt oss vänta lite med det ett litet ögonblick och i stället, som vanligt börja från början.

Det var en sån där typisk jobba-i-juli-dag. I det närmaste tomt på kontoret. Fönstren öppna och radion på hög volym, ni vet.

– Jag behöver fler utflykter, säger jag ut i kontorslandskapet som idag bara befolkas av två till förutom jag. Förhoppningsfullt, eftersom det var Lars på jobbet som ungefär samma tid förra året, halade fram Kammen ur rockärmen.
– Har du testat Skallbergsgrottan? frågar Therese.
– Grotta…nä…, säger jag och känner hur en liten klaustrofobisk virvel vaknar till liv i magen.
– Är det trångt?
– Ja.
Aj då. Nytt försök:
– Men man måste väl inte krypa?
– Jo, det måste man.
– Nä, då är det nog inget för mig. Jag gillar inte när det är trångt, säger jag.
Tystnad.

Fast egentligen har jag ju redan bestämt mig. Aldrig fega ur. Möta sina rädslor.
And that kind of crap, som man fått i sig någonstans ifrån.

– Vad sa du att den hette nu igen, sa du?

En dryg timme med bil. En skylt, knappt ens en parkering. En stig upp på berget. Så är vi där.

Tänk Vargklämman i Ronja Rövardotter. Men flytta de lodräta klippväggarna inåt mot varandra, tills en fullvuxen man knappt får plats med axlarna.
Där har vi det, håll den känslan.

Dagens outfit är outdoor, kompletterat med bygghjälmar, pannlampor och GoPro-kamera.

Filmen vi gjorde hittar du här.

Vi klättrar ned på stegar av metall. Skrevan smalnar ytterligare eftersom. Till slut måste jag gå på sidan, med ena axeln före den andra för att få plats.

Hör ett gäng komma ner efter oss. Perfekt. Jag har upprepat som ett mantra för mig själv och till de andra, att blir det otäckt är det ju bara att vi vänder. Blir svårt nu, va?

180 grader och nu är det ingen skreva längre utan en grotta. Nya stegar uppåt.
– Nu blir det trångt, ropar Christofer som går först.
Jo då, plötsligt sänker jag ner mig i ett trångt svart hål mellan två klippblock djupt inne i den mörka grottan.
Den trängsta passagen ålar vi oss fram på armbågarna i grus.

Men så plötsligt, genom ytterligare en trång passage är vi upp i ljuset.
Svettiga, av klättrandet, av den varma dagen och av långbyxorna. Men också av adrenalin.

Jag klarade det! Vilken känsla!

Vad är Skallbergsgrottan?

Skallbergsgrottan är en av Sveriges längsta urbergsgrottor. Den bildades för 7000-8000 år sedan av havsvågor. Grottorna har sedan med hjälp av landhöjningen flyttats långt ovanför havslinjen.
Det tar ca en halvtimme att gå, klättra och krypa igenom grottan.

Vem kan göra grotturen?

Barn från och med den åldern att man känner sig helt säker på att de kan klättra på stegar utan att ramla ner. Och under uppsikt av vuxen förstås…

Personer med riktig klaustofobi (och inte bara sån hypokondrisk meta-klaustrofobi som jag) bör inte gå ner i denna grotta.

Och… hur ska vi uttrycka det här lite finkänsligt nu då… Om man i bredd drar en storlek som ligger långt över riksgenomsnittet…. så nej. Det vore extremt obehagligt att fastna där nere som en liten propp…

När kan man besöka Skallbergsgrottan?

Grottan är öppen 15:e juni till 30:e september.
Övrig tid är stegarna borttagna.

Utrustning

Oömma kläder (man blir smutsig), hjälm och pannlampa.

Efter oss gick ett gäng barn utan vare sig lampor eller hjälmar medan föräldrarna solade på klipporna ovanför.
Den som tycker att hjälm är onödigt, töntigt och lite ”overkill” kan med fördel läsa denna text och begrunda.

Var ligger Skallbergsgrottan?

Skallbergsgrottan ligger utanför Gideå i Ångermanland. Vägbeskrivning från Umeå nedan.

Det finns en rastplats/grillplats vid grottans mynning och i Gideå finns en livsmedelsbutik (som även hyr ut hjälmar och lampor).

Välkommen att gilla 4000 mil på Facebook för fler tips på häftiga utflykter, vandringar och resor!