Sommaren är redan summerad och klar. Fast det var ju genom Gunillas ögon. Eller tangentbord.
Tänkte göra en liten uppdatering om hur det har gått för mig att resa igen, med balansen och med min stroke-rehab. Och lite sånt.
Resorna
Gunilla har ju fått resa på egen hand under vintern och våren. Jag har helt enkelt varit för dålig för att resande skulle vara aktuellt för mig. Och dessutom behövde vi redan ut och få klart försäkringsläget.
Men till slut, nästan i sista minuten, vågade vi boka en resa till Schweiz, där vi tågluffade runt en vecka med Swiss Travel Pass.
Att resa med (nästan) vårt vanliga höga tempo har faktiskt gått bra. Vi har lagt den begränsningen på oss själv tills vidare att vi stannar minst 2 nätter på varje ställe. Att byta boenden var och varannan natt känns för stressigt nu. Vi har fått lägga in några sovmornar här och där i programmet också, så att jag har fått sova ut.
Den dominerande känslan är att det gått bra och att det känns underbart att kunna resa tillsammans igen.
Vandring
I Schweiz kändes det överraskande instabilt att vandra. Hemma på gatorna i Umeå går jag i stort sett obehindrat sedan ett bra tag tillbaka. Men steget därifrån till att gå i terräng och uppför och nedför var oväntat långt. Det blev vingligt och stappligt där ett tag, helt enkelt.
Men det man övar på blir man väldigt snart bättre på. Eller i alla fall jag. Så under Lapplandsresan gick vandringarna mycket bättre, trots att de var tekniskt mer avancerade. Men absolut finns det en väldigt tydlig begränsning. Tex skulle vi i Stora Sjöfallet över en mindre bäck. Både Gunilla och Alva hoppade smidigt från sten till sten och kom över medan jag direkt tappade balansen och klev rakt ner i bäcken. Som tur var hade jag höga kängor och klarade mig från att bli blöt.
Körkortet
Körkortet fick jag ju tillbaka i början på juni. Men första tiden vågade jag inte ens köra så långt som till stugan i Järnäsklubb, 6,4 mil bort. Det kändes inte som att jag skulle orka hålla koncentrationen så länge. Men under sommaren körde jag mer och mer och på Lapplandsresan gick det mot slutet bra att sitta bakom ratten flera timmar i sträck.
Det jag övar på blir jag snabbt bättre på, som sagt.
Kajakande
De nya kajakerna har varit den perfekta balansträningen för mig. Men en gång snodde jag runt, i samband med att jag skulle kliva i kajaken ute på en ö i havet.
Vapenlicens och Hemvärnet
Vapenlicensen har vi inte pratat så mycket om, men den fick jag ju tillbaka samtidigt med körkortet. Senare under året kommer jag att prova att vara med Hemvärnet ute på övning igen.
Rehab och sjukskrivning
Efter massor av professionell hjälp under våren, har jag skött min rehab själv nu under sommaren. Allt ovan är ju träning förstås, men annars tränar jag vidare med balansplatta och andra balansövningar. Att gå nedför trappor är retfullt nog fortfarande svårt och går inte av sig själv.
Nu i mitten av september är det meningen att jag ska börja social träning (läs fika) på jobbet. Dvs vara på plats ungefär 2 timmar om dagen utan prestationskrav. Det blir nog bra.
Ja men det vara väl det, en ganska bra sammanfattning av hur sommaren har gått och hur jag mår just nu.
Åh vad härligt att höra att allt går bra för dig, och ett stort plus att du kommit ut och rest igen. Jag glädjs med dig! All lycka! 😀
Tackar. Det känns bra att kunna vara på resande fot igen =)
Så roligt att läsa om hur det gått för dig i sommar
Lycka till framåt !
Tack så mycket.
Härligt att det går så bra framåt! 💪🏼😊✌🏼
Tackar, det känns bra.
Väldigt roligt att få läsa. Vilken fighter och inställning du haft under detta år Christoffer! Grattis till självskapade framgångar!
Tackar. Jag försöker ha inställningen att allt som är svårt ett besvärligt är bra träning.
Va härligt med alla framsteg och det har ju gått fort även om man inte alltid känner det så! Lycka till på jobbet Fänrik.
Hälsningar Therese och Erik GUF-18 Umeå
Tackar för det! Jag är på god väg tillbaka.