Ett utav de mer svårförståeliga världsarven vi har i Sverige är definitivt Struves meridianbåge. Vad är det egentligen? Och sedan ligger det ju inte bara i Sverige utan spritt över flera länder i Europa. Hur går det till? Och vart ska man egentligen åka om man vill besöka världsarvet?
Vi har åkt upp till Norrbotten där de svenska mätpunkterna är belägna, kollat läget och försökt reda ut begreppen.
Är jorden verkligen helt rund?
Har människan frågar sig nästan lika länge som hon insett att det faktiskt är rund och inte platt.
I början av 1800-talet beslöt den tysk-ryska astronomen Wilhelm von Struve att använda sig av triangelmätning för att slå fast den exakta formen och storleken på vår planet en gång för alla. Idag kan man komma fram till samma slutsatser (alltså att jorden inte är helt rund utan tillplattad vid polerna) genom att använda satelliter och GPS-instrument.
Så exakt vad är Struves meridianbåge?
Struves meridianbåge består av 265 mätpunkter som ligger på 30 kilometers avstånd från varandra längs en 2820 km lång sträcka som går från Hammerfest i Norge till Izmail vid Svarta havet. Med utgångspunkt av dessa punkter genomfördes mätningarna 1816-1855 för att kolla om jorden var helt rund. Struve kom sedermera fram till att breddgraderna är längre i Skandinavien än vid ekvatorn. Han visade därigenom att jorden inte är klotrund – den är oval.
Struves meridianbåge går genom 10 länder; Norge, Sverige, Finland, Ryssland, Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Moldavien och Ukraina.
I Sverige finns sju mätpunkter, varav fyra är med på världsarvslistan. De finns på bergen Tynnyrilaki i Kiruna, Jupukka i Pajala, Pullinki i Övertorneå och Perävaara i Haparanda. I Nedertorneå i Finland finns ytterligare en mätpunkt i kyrktornet, som är visuellt synbart från strandpromenaden längs Torne älv i Haparanda.
Varför världsarv?
Till att börja med, varför är detta ett världsarv? Så här lyder världsarvskommitténs motivering:
“Struves meridianbåge är ett extraordinärt exempel på utbyte av mänskliga värden i form av internationellt vetenskapligt samarbete, samt ett utmärkt exempel på ett tekniskt ensemble. Det är den första noggranna mätningen av ett långt segment av en meridian, som hjälper till att skapa världens exakta storlek och form, och utgör ett viktigt steg i utvecklingen av vetenskapen om Jorden.”
Hur tillgodogör man sig världsarvet?
Detta världsarv är ju lite klurigt. Dels eftersom det är så utspritt och dels eftersom det inte faktiskt inte finns så väldigt mycket att se på mätpunkterna. Det är ju mer konceptet och det vetenskapliga arbetet som utfördes då som är det intressanta.
Man kan besöka de fyra punkterna i Sverige, alla 4 är utmärkta med skyltar så att de går att hitta. Annars ligger den i Nedertorneå inte så tokigt till heller. Lätt att ta sig till från E4:an och kyrkan är riktigt vacker.
I Haparanda finns dessutom ett konstverk längs strandpromenaden, Von Struves triangel, av Victoria Andersson. Vid konstverket finns också en informationsskylt om världsarvet och från samma plats har man en fin vy av Nedertorneås kyrka.
Detta var det 13:e av Sveriges totalt 15 världsarv, som vi besökt. Vi börjar snart ha vittring på en komplett svit, känner vi. Hur många har du som läser besökt?
Läs också: Världsarvet Hälsingegårdar – Sveriges senaste tillskott på listan
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vi har besökt 7 där vi varit med tanke på att vi ska besöka ett världsarv. Sen har vi varit på ”rätt ställe” på Öland och Gotland men inte läst på och upplevt världsarvet på det sätt vi nu vill göra. Vi åkte förbi en av punkterna i Struves meridianbåge förra sommaren när vi var uppe i norr. På väg från Treriksröset mot Haparanda såg vi skylten om världsarv när vi passerade en av punkterna. Det var nog kanske där vi kom på att vi skulle besöka alla Sveriges världsarv också. Så det blev ett besök på Gammelstads kyrkstad på väg mot Göteborg då. Därefter började vi vår väg mot att besöka alla världsarven i Sverige också. När vi om några veckor börjar vår resa mot Kroatien och Albanien med husbilen får det bli några fler. I Albanien har vi besökt några förut och då verkligen insett att det är ett fantastiskt arv de visar upp när vi besökt Butrint och Gjirokaster.
Jag tycker att det ”gills” även om man inte visste att det var ett världsarv. Åtminstone om man känner att man tillgodogjort sig sevärdheten så att säga.
Världsarven där ute i världen är ofta sevärda och väldigt fina! 🙂
Tack för ett bra inlägg! Vi ”samlar” också på svenska världsarv och har förutom Struves meridianbåge (som vi ärligt talat trodde var punkter långt ute i skogen. Så dåligt insatta var vi) bara två andra kvar nämligen Drottningholms slott och Birka.
Då vi tänkt oss norrut med husbilen om några dagar får vi nog söka upp någon eller några av punkterna så den också kan bockas av.
Jo de 4 svenska punkterna ligger ju en bit ut i skogen. Perävaara i Haparanda kommun är väl det som ligger närmast civilisationen. Men som sagt Nedertorneå kyrka i Finland är ju lättillgängligt.
Jag avslutade världsarvssamlingen med Karlskrona förra året. En kul grej att göra, lärde mig mycket om Sverige under tiden. Nu samlar jag på nationalparksbesök (5 st kvar) och så har jag bestämt att alla skånska (inte svenska 🙂 ) naturreservat ska besökas/vandras i (350 st finns i dagsläget, men det kommer ju nya hela tiden så kanske är det ett evighetsprojekt). Kanske är det nördigt och det stör säkert alltid nån, men kul att samla på sånt som inte tar någon plats och som tar en till platser man kanske aldrig annars skulle besökt.
Men vad roligt att ha sett alla! 🙂
Fast nu när jag börjar närma mig, ska besöka Karlskrona om två veckor, så känns det lite tomt också. Då måste man hitta fler projekt. Fast nationalparkerna återstår ju.