Att åka Transfagarasan road.
Vi befinner oss i Rumänien. Har roadtrippat en vecka i Transsylvanien. Besökt slott, byar med befästa kyrkor och sagostäder. Vandrat i bergen.
Nu återstår egentligen bara en sak som vi bara måste göra innan vi lämnar Rumänien. Inte ens i Transsylvanien, utan i Fagaras Mountains, 20 mil nordväst om Bukarest, 6 mil sydöst om staden Sibiu.
När vi åkte Transfagarasan Road
Transfagarasan road heter skapelsen som vi också måste uppleva. En galen vägsträcka som vi sett oemotståndliga bilder på. Väg 7C heter den på Google Maps. Vi är så till oss att vi skippar i förväg uttänkta stopp längs vägen för att komma hit så snabbt som möjligt. Efter Cartisoara börjar vägen. Klättrar makligt upp längs berget i serpentiner. Till en början träd på sidorna som skymmer utsikten. Men så kommer vi upp ovanför trädgränsen i en högt belägen dalgång. Som en leksaksväg slingrar sig serpentinerna i de mest lekfulla och smått absurda former. Som att en vägarkitekt haft en hysteriskt roligt en dag på jobbet där på 70-talet när vägen byggdes.
En linbana glider fram ovanför oss. Ett alternativt sätt att ta sig hit upp.
Vid högsta punkten finns parkeringar. Här uppe ligger en smaragdgrön sjö, Balea Lake. Vi går fram till kanten mot vägen vi just kört. Kollar in allt från ovan. Äter en lunch på restaurangen vid sjön. Vandrar till och med en slinga ovanför sjön.
Sedan sveper dimman in. När vi precis fått se allt vi ville se här uppe.
Vägen fortsätter nedåt på andra sidan bergen. Söderut ner mot Bukarest. Det är broar, viadukter och tunnlar. Och längst där nere får man ju inte missa den dramatiskt belägna slottsruinen. Greve Draculas riktiga slott, där han en gång bodde. För han bodde ju aldrig på Bran Castle, dit alla turister åker.
Läs mer: Greve Dracula´s Transsylvanien – att resa till en myt
Om Transfagarasan Road
Transfagarasan Road kallas ibland också The road to the sky eller The road to the clouds. Den byggdes 1970-1974 på order av Rumäniens ökände diktator Ceausescu. Det sägs ibland att vägen hade ett militärt syfte för att snabbt kunna förflytta trupper i landet i nord-sydlig riktning, ifall Sovjetunionen skulle anfalla Rumänien, som de gjort med Tjeckoslovakien 1968.
Men tydligen fanns redan andra och snabbare vägar för detta syfte, så en mer troligt förklaring är att vägen snarare var ett skrytprojekt för att manifestera regimens styrka.
Vägen i siffror
Längd: 15 mil
Beteckning: C7
Nordlig startpunkt: Cartisoara
Sydlig ändpunkt: Curtea de Arges
Högsta punkt: 2042 m.ö.h.
Tidsåtgång att köra: 3 timmar utan stopp på vägen
Byggnadskonst: 5 tunnlar, 27 viadukter, 831 små broar och 80 hårnålskurvor
Öppettider: vanligen tidigt juni till sen oktober, beroende av väder
Här hittar du Transfagarasan road:
Gillar du också vackra vägar? Glöm då för all del inte att gilla 4000mil på Facebook.
Färgerna och landskapet påminner om Lofoten i Norge :).
Det var ju lite oväntat ändå? Transsylvanien och Nordnorge? 🙂
Vi har ju inte varit till Lofoten än, själva. Fick ställa in i somras.
Vilken häftig väg och så fina bilder. Man längtar ju dit…..
Tack, ja det är ett sånt där ställe som man alltid kommer att minnas.
Hejsan!
Trevlig läsning om Transfagarasan!
Vi är i sydvästra Polen nu och på väg ner till Rumänien med mc.
Vet ni om delar av Transfagarasan är öppen nu i början på april?
Vänliga hälsningar
Rikard och Nils
Det vågar jag tyvärr inte svara på. 🙂