Vi har till en början svårt att hitta information om vandringar i Moseldalen. Cykel och flodbåt, dit leder alla spår. Men jag ger mig minsann inte så lätt och efter några googlingar fiskar jag upp Moselsteig, en vandringsled som går igenom hela Moseldalen, från Trier till Koblenz. Uppdelad på lämpliga dagsetapper. Den som söker han finner, som det heter.
För det är förstås vandra vi vill göra, när vi nu befinner oss i ett så vackert område som Mosel. Inte trök-cykla nere i vattennivå, utan upp högst upp på de omgivande kullarna för att njuta av alla storslagna utsikter över flod, vinodlingar och söta byar.
Valet för vår första vandringsdag faller på etapp 14, Reil till Zell. Fast vi modifierar vandringen en del. Först ändrar vi i början och sen lägger vi till i slutet, så att vi får till en rundvandring med start och mål i Bullay.
Vandringen startar med en tågresa till orten Bullay, 2 stationer bort från vår egen hemma-station Ediger-Eller.
Vi vandrar ner genom byn och över den kombinerade järnvägs och bilbron. Som till nöds kan nyttjas av vandrare också. Åtminstone smala sådana.
Sedan borde det ju rimligen finnas en stig upp till utsiktspunkten Prinzenkopf härifrån, har jag resonerat hemifrån vid kartan. Det gör det mycket riktigt, kan jag nu nöjt konstatera väl på andra sidan bron. En grön skylt pekar ut en riktning. Uppåt. Stigen är bara lite brant och bara lite hal och Christofer behöver bara dra sig upp i angränsande vegetation undantagsvis. Så med det får man ju vara nöjd?
Efter ett par hundra meters stigning är vi uppe och når snart Prinzenkopf där man tjänstvilligt nog byggt ett högt utsiktstorn som ger en panoramavy över omgivningarna.
Vi befinner oss här i starten av en hårnålskurva. (eller hur man nu ska uttrycka det) Mosel syns därför som två parallella floder, som bortanför oss alltså går ihop i en rätt skarp hårnålskurva. Denna böj är dock dold från vår plats av ytterligare kullar.
Vi vandrar vidare i ett förödande vackert vinodlingslandskap längs sluttningarna ner mot Mosel. På andra sidan floden små söta byar med kyrkor. Och en liten ”bilflotte” som trafikerar floden fram och tillbaka, fram och tillbaka.
Efter ett par timmar når vi själva hårnålskurvan och därmed den lilla staden Zell, som nås via en bro.
Här slutar officiellt etapp 14 av Moselsteig och vi inser att det skulle kunna finnas vandrare som nöjer sig så. Slår sig ner på någon av Zells många vinhus med provning och förplägnad och väljer att ”call it a day”.
Men så jobbar ju inte vi. Vi tittar inte ens åt dessa faciliteter, utan är nu målstyrda på Collis Tower, högt där uppe ovanför staden.
Stigen upp är brant och försedd med varningsskyltar. Det där vanliga ni vet, ”only experienced hikers”, ”bra skor”, ”varning för svindel”. Och så vidare. Eller und so weiter, för vi har ju gått över till tyska nu?
Vi skrider till verket. Och det hela visar sig överdrivet. Det går att välja mellan flera vägar. Man kan hänga och dingla i stegar och järn om man prompt vill, men man kan också välja en stig där man bara undantagsvis måste dra sig upp i stålvarjar.
Det hela varar 600 meter, sedan är man uppe med en formidabel vy över den där hårnålskurvan.
Zell ligger nedanför, vinodlingarna framför oss. Långt där nere glider en lastpråm förbi.
Men sen kurrar två magar samtidigt och det är dags att bege sig nedåt. Vi hittar en landsväg som leder åt vårt håll och börjar gå. En skön sluttning nedåt.
Precis när vi når stora vägen och Mosel igen, trollar ett café fram sig själv. Moselblick har en skuggad terrass mot floden och serverar utmärkta Flammkuchen till lunch. Mit Zwiebeln und Speck, precis som det ska vara. Passagerarbåten Berlin glider förbi.
Sedan återstår bara 40 minuters vandring längs floden, på cykelvägarna som ständigt följer dess lopp. Platt, enkelt och helt okej efter en lång dag med två bestigningar.
I Bullay hoppar vi på tåget hem.
Fakta om vandringen
Denna vandring som vi halvt om halvt uppfann själva, var 2 mil och dryga 30.000 steg.
Vi började alltså vid Bullay järnvägsstation, gick över bron och följde den gröna skylten precis till höger om brofästet upp till Prinzenkopf.
Därifrån följde vi Moselsteig etapp 14 fram till Zell. Från Zell följde vi början på etapp 15 upp till Collis tower. Härifrån frigick vi längs landsvägen ner till flodnivå och sedan längs floden tillbaka till Bullays station.
Vi var ute 6 timmar och 30 minuter på denna vandring. Inklusive lunch och andra raster. Exakt sträckning hittar du här. (vi slog inte på Garmin förrän på andra sidan bron)
Läs också: Vandra till Burg Eltz i Moseldalen – en etapp av Moselsteig
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Nej jag har inte tänkt på att man skulle kunna vandra i Moseldalen förut, men detta ser vi väldigt trevligt ut! 😊
Det visade sig vara ett riktigt vandringsparadis!
I Rhendalen har vi vandrat men vid vackra Mosel har det blivit mest cykelturer,kanske dags att tänka om…
Ja det finns i vart fall massor av fina vandringsstigar. Lite folk på dem också.
Rhendalen åkte vi igenom med tåg, såg också fint ut.👍
Underbara bilder och matnyttiga tipps! Ska lägga vandring i Moseldalen på min bucketlist.
Moseldalen är ju underbart vackert, lätt att vara fotograf då! 😊