Var vi först kom över informationen om att denna vandring minns vi faktiskt inte längre. Bara att det var 2012 och att vi hade en flygbiljett bokad till Dubrovnik. Och det skulle göras lite research. Till Albanska Alperna kom vi aldrig den gången, därtill var tiden för kort. Men vandringen har legat kvar i minnet sedan dess. Dess otillgänglighet och okändhet lockar. Att göras någon gång i framtiden. Och framtiden den blev plötsligt nutid, för i sommar blev det tillfälle äntligen, att åka till Albanien.

Samtidigt börjar det hända något runt Albanska Alperna. Resemagasinet Vagabond utnämner i början av året, vandringen här som världens 3:e bästa. Turismen börjar ta fart. Den dagliga båtturen upp till vandringens startpunkt Valbona utökas till hela 2 turer om dagen. I hela Theth spikas och hamras det när varje hushåll uppför ett eget guesthouse. Alla vill vara med när hjulen börjar snurra.

vandring från Valbona till Theth

Vägen dit (dag 1)

Det här är inte “the gringo trail” riktigt ändå, utan en aning avancerat faktiskt. För att komma till vandringens början, måste man först leja in sig i en van eller bil 2 timmar upp till Koman. Härifrån avgår alltså 2 båtar dagligen, klockan 9 och klockan 12. Båtturen tar även den 2 timmar och går igenom ett dramatiskt bergs- och fjordlandskap.  Vi är hela tre stycken västerländska turister på 12-båten. Sedan är det lite ovisst. I alla fall innan, för kommer man att hitta skjuts från färjelägret upp till Valbona, en timme bort?

vandring från Valbona till Theth

Vi hade inte behövt oroa oss förstås. Personalen på båten har stenkoll på oss tre vilsekomna, har haft telefonkommunikation med byn, att de bara behöver skicka en bil att hämta med. Man tittar granskande på Christofer och mig, “Wasn´t it three of you?”
-Jodå, amerikanskan står där borta. Vi vinkar in henne i bilen också innan vi blir körda till Valbona och byns största hotell som ligger närmast starten på morgondagens vandringled. För vi har inte bokat något. Det här är resan när vi övar oss på att vara spontana. Jodå det finns ett rum till oss. Så litet att man får backa in, men vad gör väl det? En middag finns det också. Lamm, sallad och bröd. Förstås, vi är ju i norra Albanien. Och popmusik på hög volym i en ganska stimmig restaurang. Vi var mer beredda på att få hyra “the old goathouse” hos byns änka.

vandring från Valbona till Theth

Vandringen (dag 2)

Som vanligt har väderapparna varit en riktig pulshöjare. Ska det bli ösregn på vår vandringsdag? Eller bara molnigt? Himlen vet nog inte ens själv vad den har tänkt förrän dagen väl gryr. Men vi har inte vågat chansa. I vår väl avvägda 3-dagarspackning i ryggorna har regnstället förärats med en framskjutande position.

Det blir moln, visar det sig när vi kör igång nästa dag. Som då och så spricker upp i lite härlig värmande sol, som får oss att varje gång rycka upp kamerorna och passa på, när dalen under oss blir till Sound of Music.

vandring från Valbona till Theth

Vi ska över ett bergspass. Detta är den gamla transportvägen mellan de två dalarna, Valbona Valley och Theth Valley. Två avlägsna, svårtillgängliga hörn av världen. Utelämnade åt bergen, naturens enväldighet, vädrets makter, sig själva och sina ständiga blodsfejder.

Man gick ju inte emellan i onödan, det förstår vi ju. 6 timmars vandring och 1000 meters stigning. En bergskam där vädrets lynniga infall har fritt spelrum över en vandrares eländiga och bräckliga liv. Vi går ju ändå en sommardag, med bara våra lätta ryggor som börda. Men att vandra här lastad med varor! Kanske på vintern? Var barn och gamla också tvungna att korsa bergen ibland?

Det finns två små serveringar. I vardera dalen. En bit ner i skydd av träden kan man sitta ner och ta en kopp kaffe. Fylla på vattenflaskorna med bergsvatten. Pizza-slices står det också på en skylt. Men vi har ju förstås medhavd matsäck, packad av killarna på vårt hotell i Valbona.

Ovanför trädgränsen blir det vackert och dramatiskt. Men en hiskelig vind! Efter passet högsta punkt är vi över på Theth-sidan. Vi är i lä och solen kommer fram. Vilken skillnad! Här sätter sig alla dagens vandrare och intar lunch.

vandring från Valbona till Theth

vandring från Valbona till Theth

vandring från Valbona till Theth

En grupp holländare som vandrade Högakusten-leden förra sommaren, Bill från Nya Zeeland, Italienaren med dread-locks. Och vår svenska vän som vi glömmer bort att fråga om namnet på. Fastän vi går nästan hela nedvägen tillsammans.

-Det är min första vandring någonsin, säger han.
-Hur hittade du hit?
-Vagabond.
Förstås.

En social vandring blir det, med lagom mycket folk som inte har något emot en pratstund längs vägen.

Vår amerikanska från båten igår, vandrar vi om en bit innan kammen. Hon går själv och vill ha det så.

-I need to hike in my own pace.

Nere i Theth-dalen har vi förstås inte bokat heller. Det var ju spontant som gällde denna gång. Lika skönt, tycker vi, som dyker in på första guesthouse vi får syn på, i stället för att som alla andra studera den stora “här-är-du-nu-kartskylten”, klia sig i huvudet och på trötta ben stappna vidare.

vandring från Valbona till Theth

Från vår position på gusthouse Gurras uteservering ser vi dem alla komma. Vi måste ha gått snabbt. Eller bara rastat kortare. Fast inte amerikanskan. Kan inte låta bli att fundera lite, det har väl gått bra för henne? Hon har väl kommit ner?

Snabbversionen av vår vandring:

Vägen därifrån (dag 3)

Vår värd är lite otydlig. Ja, det kommer att gå en transport till Shkoder i morgon klockan 2. Men kanske även en klockan 9. Det vet man aldrig, det får man helt enkelt se. Vi frågar igen till middagen som hela familjen ivrigt dukar upp åt oss inomhus. Nej, man vet inget än.

Och igen när vi kommer ner till frukost. Nej, man får helt enkelt se om 9-transporten går.

Kvart i nio smäller det plötsligt till:
-Your ride is here!
Vi hinner knappt borsta tänderna.

Theth

Sedan bär det iväg. Det är vi, chauffören som vi uppfattar som en bybo med ett ärende i Tirana att uträtta, Tom, en australiensisk ung kille och en albansk college-lärare som sitter i framsätet och gör klart de sista av sina studenters betyg. Vi åker uppför bergskanten längs en serpentinväg och tror först att vi ska hämta upp någon och sedan vända tillbaka till stora vägen nere i dalen. Men nej. Detta ÄR ju stora vägen. Väg och väg föresten, mer en glorifierad åsnestig som breddats något. Med allt mer vitnande knogar håller vi fast oss i all fast inredning i bilen. Jag som sitter i mitten i baksätet och försöker till en början att hålla avståndet till Tom, men får snart ge upp, vi blir nog så intima man gärna kan bli där i baksätet när vi gnussas och skakas mot varandra på ett närmast centrifugmässigt sätt.

Till en början säger vi uppmuntrande till varandra att det verkar tack och lov inte vara några möten. Men det skulle vi ju inte ha sagt. För då kommer de ju en efter en. Varje gång ska det backas och trixas. En mötesplats ska uppfinnas från grunden, där var och en ju kan se att ingen mötesplats finns. Sedan när bilarna till slut möts bredd i bredd, ska det stannas, utbytas artighetsfraser. Kanske stickas över en näve som ska skakas.
-Hur mår din fru? Klarade sig kvigan? Och vad blev priset på dina fikon? Vi kan bara spekulera i vad som sägs från vår väldigt ödmjuka postition, huller o buller där i baksäget.

Utsikten över Theth-dalen är medan allt detta pågår makalös. Detta är utan tvekan den knasigaste, vackraste och sämsta väg vi någonsin åkt!

3 timmar tar de 7 milen tillbaka till Shkoder. Vi blir skjutsade till vårt hotell där våra resväskor troget står och väntar på resans nästa etapp.

Om vi säger så här, det var tur att krusifixet hängde i vindrutan, annars vete tusan om vi klarat det!

Fakta om vandringen

Tidsåtgång totalt: 3 dagar. Det finns även galningar som försöker korta en dag genom att antingen gå direkt efter ankomst till Valbona, eller genom att stessa ner över berget i tid till 2-jeepen ut från Theth. Inget vi rekommenderar, utan känns bara knasigt.

Vandringens längd: 6 timmar

Höjdskillnad: 1000m

Åt vilket håll ska man gå? Definitivt Valbona till Theth och inte tvär om. Valbona-sidan är mycket brantare och därmed svårare att ta på nedväg.

Leden är väl utmärkt. Dels en väldigt tydlig stig, dels ledmarkeringar. På de fåtaliga ställen där stigel delar på sig finns skyltar. Vi skulle nog vilja påstå att det är omöjligt att gå fel. Så karta behövs inte.

vandring från Valbona till Theth

Kostnad per person

Biltransporter: 350 kr
Färja: 70 kr
Boenden 430 kr
Mat: 170 kr

Summa per person: 1020 kr

Att i stället köpa hela äventyret som en organiserad tur från Shkoder kostar 169 Euro per person.

vandring från Valbona till Theth

Packning

Packningen lämnar man förstås i Shkoder (eller var man nu annars utgår ifrån). Bara det man absolut behöver under dessa tre dagar tar man med sig eftersom allt måste bäras över berget.

Detta hade jag i min 24 liters dagsrygga

1 extra funktions-t-shirt
Gore-tex jacka + byxor
Fleece
Strumpor och underkläder
Solkräm
Solglasögon
Telefon
Duschtvål
Cerat
Värdebälte med pass, pengar och kreditkort
Kamera
Matsäck

vandring från Valbona till Theth
This is it – min packning för tre dagar

På kroppen

Funktions-t-shirt
Shorts
Trekkingskor

Så vad tyckte vi om vandringen?

Vandringen var bra, helt klart, tyckte vi. Mycket vackra vyer framför allt på toppen av passet. Mer vildmarkskänsla än många andra vandringar vi gjort nere i Europa, Inga samhällen långt där nere utan rakt igenom vild natur. Hyffsat lätt vandring ändå, men inte så att det kändes för enkelt.

Men framför allt var det helheten under de tre dagarna som gjorde denna vandring. Svårtillgängligheten, ovissheten om transporterna verkligen fanns och skulle fungera. Den vackra båtresan.  Helt klart ett äventyr vi rekommenderar.

vandring från Valbona till Theth

vandring från Valbona till Theth

Läs alla våra inlägg om Albanien här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.

 

7 kommentarer

  1. Jaa vill göra!! Vilka vyer, sanslöst vackert.

    • Gunilla Yourstone

      Ja, gör den! Riktigt härlig upplevelse med bra “off the beaten track”-känsla!

  2. Det ser verkligen otroligt vackert ut! Fast den där bilresan hade jag nog gärna avstått ifrån… 🙂

  3. Sååå kul att läsa! Du skriver så bra – och roligt! Lite mer uppstyrt också än min och Lindas variant inser jag haha.

    • Gunilla Yourstone

      Haha, jag hade ju haft 5 år på mig att planera. Men det blev väl rätt bra för er också till slut som jag förstod det?

  4. Pingback: Vandra till Blue eye i Theth i Albanien | Resa medvetet

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *