Detta är vår andra vandringsdag på vår 5-dagars vandringsresa längs Skåneleden på Österlen. Vandring Kåseberga-Skillinge är dagens beting.
Kåseberga
Även denna dag börjar med dimma. Tjock, vit, heltäckande. Som en vägg utanför vårt fönster. Men under frukosten börjar det hända saker. Dimman lyfter, lämnar stråk. Över vägen, över kullarna, längs med hästhagarna. Jag springer mellan frukostbord och fönster. Nu får vi bråttom iväg för att inte missa.
Vårt boende ligger en kilometer utanför leden och för att slippa gå tillbaka samma väg som vi kom igår längs landsvägen sneddar vi över kullarna i stället. Vi missar Skåneledens trappa ner till stranden, men får istället en alldeles egen stig där uppe på höjden långt ovanför havet och leden. Vackrare, måste det absolut vara, att få gå här uppe. Pumpaodlingar, majs- och betodlingar. Kohagar som avlöser varandra. Och kvardröjande slöjor av dimman som var, i den krispiga höst-luften.
Sedan blir det lite off-road mellan två kohagar för att komma ner till stranden så småningom. Men det fick det väl var värt?
Backåkra
Löderups Strandbad bryter upp vår vandring och ändrar dess riktning. Nu lämnar vi stranden och går in mot land. Klättrar in i en hage igen. Hur många sånna här stegar över staket har vi redan klättrat över och hur många kommer det att bli innan vår vandring är slut? Som antalet grindar mellan Katthult och Lönneberga, får man väl tänka sig.
Naturreservat står det på skylten, men inte vilket? Den runda stenformationen avslöjar dock sig själv. Detta är Dag Hammarskölds Backåkra, med meditationsplats. Hans ägor som testamenterades till Svenska Turistföreningen och som hålls som ett öppet landskap med boskapens hjälp. Det är förödande vackert med kvardröjande dimslöjor och daggvåta ängar som blänker som frost i förmiddagsljuset.
Efter Backåkra följer fler naturreservat och sandskog, ljung och hagar. Vackert, rofyllt och omväxlande. Så närmar vi oss havet igen. Det är en känsla som gör att man vet. Sommarstugor, Ett livräddningsmuseum dyker upp, och så fyren.
Sandhammaren
Snart är vi framme i Sandhammaren. En vidsträckt bred och alldeles vit sandstrand. Solbadare och alldeles riktiga badare. Men i en mycket liten mängd. I slutet på september har alla sommargäster åkt hem. Nu är det några frisksportare till pensionärer som trotsar vatten-temperaturen och höstens tång.
Jag vill ju inte var sämre. Har förberett med med bikini och handduk i dagsryggan. De egentligen obligatoriska regnkläderna på vandring, har för dagen fått flytta över till den transporterade stora väskan för att att ge plats.
För nu steker solen från blå himmel, vädret är underbart och perfekt för denna sträcka. Det blir flera timmar vi tillbringar på stranden. Badar, torkar igen, vandrar lite med kängorna i handen, eller fästade där bak på ryggsäcken. Stannar igen, vilar i solen, äter lite matsäck och så vidare.
Idag har vi valt att köpa lunchpaket av föregående natts B&B. Egenhändigt bredda mackor från frukostbuffén och kokta ägg. Och så våra egna ständiga påsar med nötmix tranbär. Den perfekta energipåfyllaren på vandring.
Strandlinje in mot Skillinge
Vi tror nog att vi ska vandra hela vägen fram till Skillinge så här. En oändligt sandstrand bara. Men en udde, och en pytteliten ort uppstår. Och nu byter havet karaktär. Från världshavsliknande, vilt och oberäkeligt. Från ett hav som man inte vågar bygga sitt hus allt för nära, blir havet snälla, lugna, väna, insjöliknande Östersjön här. De små stugorna i direkt havskontakt vågar äntligen poppa upp längs vår stig. Motvilligt snör vi på oss kängorna igen. För det blir inte mer sandstrand nu på ett tag. Men det blir stigar, idyll, korsvirke, sjöfåglar som samlar sig för hösten. Och tången som flyter in till stranden och markerar höst med sin doft.
Med Skillinge uppenbarar sig förstås en strandpromenad, flera tjog pensionärer och deras ständigt kissnödiga hundar.
Nattens härbre ligger längs leden. En uppfart bort bara vid en nyplöjd åker. Vi välkomnas av Ami och Göran på Sjöbacka gård. Här är en härlig 3-rätters middag förbokad åt oss, solen går ner över åkrarna och hela gården sprutar av färg i en annars så ofta ängsligt Stockholmsvit värld. Och äntligen, äntligen får jag bo med ett knallrosa badrum.
Fakta dagens vandring Kåseberga-Skillinge
Dagens vandring är precis som gårdagens 21 kilometer lång. Den innefattar del av Skåneledens etapp 2, hela etapp 3 och del av 4:an på SL4. Vi startade i Kåseberga vid tjugo i 10 på morgonen och kom fram till Skillinge vid 17-tiden på kvällen. Dryga 7 timmar tog alltså denna vandring, inklusive lite egen off-road, och flera bad och relaxpauser på stranden. 36.598 steg.
Lunchade gjorde vi förstås på stranden vid Sandhammaren, något annat är ju inte att tänka på vid sånt här väder. Den enda komplikation som kan tänkas tillstöta vid så här enkel och behaglig vandring är väl möjligen stora mängder sand i skorna då. Åtgärdas lättaste genom att helt enkelt ta av sig dem.
Läs om hela vandringen:
Dagsetapp 1: Ystad-Kåseberga
Dagsetapp 3: Skillinge-Simrishamn
Dagsetapp 4: Simrishamn-Kivik
Dagsetapp 5: Kivik-Brösarp
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Helt rätt att inte gå ner för trapporna vid Kåseberga. Stranden är stening och ganska jobbig att gå på mellan Kåseberga och Löderups Strandbad.
Ja jag tror vi hade det bättre där uppe. 🙂
Det ser ju härligt ut! Hur långt gick ni på sandstranden?
Oj… det var nog några kilometer. Kanske 5-6 som det var sand?