Har du vandrat med packåsna någon gång? Nej inte vi heller faktiskt, även om vi faktiskt vandrat med packhäst en gång i Jämtland. Men idag i Atlasbergen är det äntligen dags.
Vi startar direkt på morgonen från vår lodge hos Atlas Together. Fem modiga är vi idag, för just idag finns även alternativet att åka bil halvvägs upp och bara vandra sista biten. Vi fem och vår granne Majid och hans åsna. Vi går genom byn, sneddar upp genom olivlundarna och sicksackar oss sedan via smala serpentinstigar upp längs bergskanten.
Vi behöver inte gå länge innan utsikten kommer ikapp oss. Rycker tag i oss. Kräver vår uppmärksamhet. För här ser vi rakt ut över sjön Bin el Ouidane. Den vackra, turkostfärgade Bin el Ouidane, som just i år av alla år fullständigt svämmat över alla sina breddar och brett ut sig i dittills oanade dimensioner. Vinterns regn har gjort den övermodig och oslagbar!
Åsnor är fantastiska djur. Så starka, så kapabla. Jag känner moderskänslorna bubbla i bröstet för vår åsna. Som med stadiga, tålmodiga kliv tar vår lunch uppåt längs bergskanten. Över vallmofälten. Förbi alla de små gårdarna med egna små åsnor.
Så småningom når vi mötesplatsen. Där resten av truppen möter upp per bil. Nu när vi stannar upp får jag min chans att intensivgosa med vår åsna. Som tolererar mig med oändligt vis blick. Majid tycker att jag ska provsitta också. Men bara just en provsits blir det. Jag vill ju inte vara till besvär för vår åsna. Inte belasta på vägen upp.
Nu visar sig berget från sin rätta sida. Med lodräta stup på höger sida mot sjön. Vem vågar gå längst ut? Det blir jag så klart, alltid jag. Dinglar med benen över stupet. Känner hur det tomma intet suger i mig, drar i kroppen. Nedåt, nedåt med det fria fallets acceleration! Tills hjärnan inte orkar mer, utan drar upp benen igen. Hasar sig inåt säkerheten.
Vi äter lunchsallad med sjön och det fria fallet för våra fötter. Dricker te. Unnar oss. Åsnan har ju burit upp. Tagit en för laget. Som tack får han hö. Och kli bakom öronen.
Dags att vandra nedåt igen. Hela gänget och vår åsna.
Läs också: Atlasbergen – te och gästfrihet som aldrig tar slut
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
