Vandring på Ramsvikslandet – bland klippor och kor i Bohuslän

Det är med Ramsvikslandet det börjar.

Det är den märkliga våren ödesåret 2020. Pandemin har just börjar härja i Sverige. Vi sitter alla instängda i våra hem. Får inte gå till jobbet, får inte gå ut på restaurang, inte gymmet. Får på inga villkor lämna vår mantalsskriva sjukvårdsregion.

Det är då svenskarna börjar ta sin tillflykt till naturen. Som lämlar ett lämmeltåg lämnar vi våra förorter, våra bostadsområden, och våra städer. Vallfärdar till naturreservat och grönområden. Suger kraft ur naturen som knappt vaknat ur vintern ännu. Trampar stigar, fotograferar små, små musöron till löv.

Fram till nu har bloggande från resmål inom Sverige i stort sett varit en död marknad. Som att ropa i rymden. Vi har försökt. Men förgäves.

Jag är sedan flera år med i en Facebook-grupp, Vandringsleder i Sverige. 10.000 nördiga medlemmar är vi. Som delar bilder från våra vandringar i Sverige.

Nu exploderar gruppen. Ökar nog med 10.000 personer i veckan. Och bilder pumpas ut i en takt som påminner om solljusets hastighet.
Jag skärmdumpar som i extas. Så många vackra, fantastiska platser. Och allihop i Sverige! Skapar långa excel-ark utifrån mina skärmdumpar. Landskap för landskap. Hit måste jag åka och vandra. Och hit. Och hit!

Bohuslän fångar min uppmärksamhet. För första gången kan jag nog säga utan att överdriva alltför mycket. Underbara vandringar längs vackert formade klippor. Rosa och lilla blommor i klippskrevorna. En segelbåt ute på det blå, blå havet.
Ramsvikslandet. Så heter min allra första skärmdump.

15 månader senare står jag här. Vi har gjort en drömresa. Åkt färja över till Färöarna och tillbaka. Och plötsligt är vi i Bohuslän. Hur Hunnebostrand tagit mig med storm kvällen innan har jag redan skrivit om. Nu är det förmiddag och Ramsvikslandets tur.

Vår vandring i Ramvikslandets naturreservat

Vi har förmiddagen på oss innan det är dags att vända norrut och hemåt igen. Det är en solig och fin dag i mitten av augusti. Sommaren dröjer sig kvar. Men turistmassorna tycks ha gett sig av.

Vi korsar Sotenäskanalen och kör norrut förbi Ramsviks stugby och camping. Parkerar där vägen tar slut. Vi följer först blå led. Och sedan vit led ut på klipporna. Härliga solvarma klippor, precis som vi drömt om. Den oändliga känsla av frihet. Som alltid på soliga klippor vid hav.
Men också partier som går ner i skuggiga klippskrevor fulla av ormbunkar.

Så blå led igen söderut mot Grosshamn. Här äger korna stället. Solar på klipporna. Vi kan verkligen inte förstå att vi inte packade med badkläder! Men nu är det som det är. Man kan titta på när andra badar också. Och vi måst faktiskt bege oss tillbaka till bilen, vi har ju ändå 100 mil hem. 11 timmar och 35 minuter säger Google.

Men vi kommer ju tillbaka. Helt klart. Om inte till Ramsvikslandet, så till Bohuslän och klipporna. Mitt excel-ark har så många rader kvar. Att förverkliga och vandra.

Om Ramsvikslandets naturreservat och dess vandringar

Ramsvikslandet är ett naturreservat ute vid kusten i Bohuslän. Här finns ett antal vandringar av varierande längd. Se karta här.
Vi går en kombination av blå och vit led i norra änden av naturreservatet, ner till Grosshamn. Hade vi haft mer tid på oss, hade vi gärna gått längre.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

Relaterade inlägg:

Bästa utsiktspunkterna vid Höga kusten – och hur du når dem Vandring till samevistet vid Pietsjaure – en födelsedagsvandring i Saltoluokta Ravinen, Förfallna kåtan och Lilla tallsjön – en halvdags-vandring i Saltoluokta Vandring i Sonfjällets Nationalpark – den perfekta dagsvandringen?