Det är med Ramsvikslandet det börjar.

Det är den märkliga våren ödesåret 2020. Pandemin har just börjar härja i Sverige. Vi sitter alla instängda i våra hem. Får inte gå till jobbet, får inte gå ut på restaurang, inte gymmet. Får på inga villkor lämna vår mantalsskriva sjukvårdsregion.


Det är då svenskarna börjar ta sin tillflykt till naturen. Som lämlar ett lämmeltåg lämnar vi våra förorter, våra bostadsområden, och våra städer. Vallfärdar till naturreservat och grönområden. Suger kraft ur naturen som knappt vaknat ur vintern ännu. Trampar stigar, fotograferar små, små musöron till löv.

Fram till nu har bloggande från resmål inom Sverige i stort sett varit en död marknad. Som att ropa i rymden. Vi har försökt. Men förgäves.

Jag är sedan flera år med i en Facebook-grupp, Vandringsleder i Sverige. 10.000 nördiga medlemmar är vi. Som delar bilder från våra vandringar i Sverige.



Nu exploderar gruppen. Ökar nog med 10.000 personer i veckan. Och bilder pumpas ut i en takt som påminner om solljusets hastighet.
Jag skärmdumpar som i extas. Så många vackra, fantastiska platser. Och allihop i Sverige! Skapar långa excel-ark utifrån mina skärmdumpar. Landskap för landskap. Hit måste jag åka och vandra. Och hit. Och hit!

Bohuslän fångar min uppmärksamhet. För första gången kan jag nog säga utan att överdriva alltför mycket. Underbara vandringar längs vackert formade klippor. Rosa och lilla blommor i klippskrevorna. En segelbåt ute på det blå, blå havet.
Ramsvikslandet. Så heter min allra första skärmdump.



15 månader senare står jag här. Vi har gjort en drömresa. Åkt färja över till Färöarna och tillbaka. Och plötsligt är vi i Bohuslän. Hur Hunnebostrand tagit mig med storm kvällen innan har jag redan skrivit om. Nu är det förmiddag och Ramsvikslandets tur.


Vår vandring i Ramvikslandets naturreservat

Vi har förmiddagen på oss innan det är dags att vända norrut och hemåt igen. Det är en solig och fin dag i mitten av augusti. Sommaren dröjer sig kvar. Men turistmassorna tycks ha gett sig av.


Vi korsar Sotenäskanalen och kör norrut förbi Ramsviks stugby och camping. Parkerar där vägen tar slut. Vi följer först blå led. Och sedan vit led ut på klipporna. Härliga solvarma klippor, precis som vi drömt om. Den oändliga känsla av frihet. Som alltid på soliga klippor vid hav.
Men också partier som går ner i skuggiga klippskrevor fulla av ormbunkar.



Så blå led igen söderut mot Grosshamn. Här äger korna stället. Solar på klipporna. Vi kan verkligen inte förstå att vi inte packade med badkläder! Men nu är det som det är. Man kan titta på när andra badar också. Och vi måst faktiskt bege oss tillbaka till bilen, vi har ju ändå 100 mil hem. 11 timmar och 35 minuter säger Google.

Men vi kommer ju tillbaka. Helt klart. Om inte till Ramsvikslandet, så till Bohuslän och klipporna. Mitt excel-ark har så många rader kvar. Att förverkliga och vandra.

Tro mig. I know the feeling.


Om Ramsvikslandets naturreservat och dess vandringar

Ramsvikslandet är ett naturreservat ute vid kusten i Bohuslän. Här finns ett antal vandringar av varierande längd. Se karta här.
Vi går en kombination av blå och vit led i norra änden av naturreservatet, ner till Grosshamn. Hade vi haft mer tid på oss, hade vi gärna gått längre.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

 

4 kommentarer

  1. Så härligt att få se sommarbilder från en av våra absoluta favoritplatser. Vi tröttnar aldrig på Ramsvikslandets solvarma granithällar och trots att vi varit här många gånger finns det alltid nya leder och nya vyer!

  2. Härligt! Det är så häftig natur där 🙂 Vi var där i somras 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Vi har numera en lista på bortåt 10 bohuslänska öar som vi vill vandra på. Mycket vacker natur! 😊

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *