Detta är vår tredje vandringsdag på vår 5-dagars vandringsresa längs Skåneleden på Österlen. Vandring Skillinge-Simrishamn är dagens sträcka.
Idag är det kortare väg att vandra. Skillinge-Simrishamn är bara 12 kilometer. Men det är klart, man vet aldrig hur lätt- eller svårvandrat det kan vara. Vi ger oss iväg utan lunchmatsäck. Vi bör vara i Simrishamn lagom till en lunch. Dimman ligger, som vanligt, höll vi på att säga, men skingras successivt under morgontimmarna.
Skillinge
Idag har vi fått stränga order, både av vår vandringsbeskrivning från vandra.se och av våra B&B-värdar. Vi får på inga villkor vandra Skåneleden efter dess nya sträckning. Den går inåt land och efter landsvägen. Den gamla sträckningen som tidigare var, alldeles utefter havet finns kvar. Det vill säga stigarna finns kvar, ledmarkeringarna är ju borta.
Och det här här vi måste, bara måste vandra idag.
Skillinge ligger öde på morgonen. Solen ljus är ännu sprött och försiktigt. Bakom raden av röda fiskebodar i bortre änden av hamnen, hittar vi stigen. Majsfält, tångdoft och sjöfåglar i mängder.
Gislövshammar
Anländer till Gislövshammar. Vi klättrar in i, och ut ur en kohage. En aktivitet som börjar bli naturlig, så här dag 3 på Skåneleden. Här ska finnas en forngrav, bland korna. Kanske den lilla kullen där borta? Ute på udden kan man gå ut på klipporna och se resterna av den kvarnstensbrytning som pågick här i många år. Kvarnstenarna skars ut helt under vatten och bärgades sedan upp på land.
Byn är liten, bara några få hus, men innehåller alltså ändå hela två sevärdheter att stanna och begrunda. Och så byn själv då, som är sockersöt, helt stilla och som stannad i en annan tid.
Leden fortsätter. Nya hagar, nya kossor och nya harmoniska vyer mot havet.
Världens vackraste hästhage, i första led mot havet lockar oss att sitta ner en stund tillsammans med hästarna och ta av vandringskängorna i värmen. Jag provar klipporna som sluttar plant mot havet, försiktigt med foten, men de är hala, förstås. Inte värt att ens tänka på ett bad.
Brantevik
Klockan går faktiskt fortare än vi tänkt. Och stressa vandringen vill man ju absolut inte göra. I den lilla orten Brantevik börjar vi faktiskt bli lite lunchsugna. Hittar två restauranger som stängt för säsongen. Det var ju nackdelen förstås med att vandra nu, i slutet på september.
Men också en öppen ”fiskkiosk” nere i hamnen. Pinfärsk fisk av alla de sorter. Och rökt dito också, för säkerhets skull. Men kanske något litet för oss att äta också?
Jag får syn på en räkmacka och bestämmer mig direkt. Medan Christofer faktiskt tar sig tid att läsa den meny som finns uppsatt på väggen.
– Fiskburgare, blir hans beställning.
Vi sätter oss på en bänk i solen. Min räkmacka får jag ju direkt ihop med en Loka citron, och snart nog kommer fiskburgaren också.
– Den här måste du smaka, säger Christofer.
Och han har rätt, det måste jag ju, för godare burgare har jag aldrig ätit.
– Det var en mamma med tre barn som tackade mig i somras, säger kvinnan i kiosken. Hennes barn tyckte att mina burgare var bättre än McDonalds. Vi tycker i och för sig att det är en skymf mot kvinnan, hela fisk-kiosken och fiskburgaren i sig, att ens bli jämförd med denna sorgliga amerikanska jätte. Men förstår ju ändå hur både kvinnan och mamman tänker. Världen är ju nu en gång vad den är.
Men sätter själva omedelbart upp denna plats och denna lunch på listan. Listan över platser som man i alla fall kan tänka att man kommer att besöka igen.
Sen återstår bara ett snabbt foto på Sveriges längsta ljugarbänk, innan vi vandrar vidare längs havet och dess till synes oändliga utbud av söta sommarhus, badvikar, lummiga trädgårdar och betesmarker.
Simrishamn
Klockan två är vi framme i Simrishamn. Inkvarteras denna gång på En gaffel korts hotellanläggning. Ett rött tegelhus direkt i hamnen och med havsutsikt.
Simrishamns gågata badar ännu i solsken och vi styr stegen direkt dit med vandringskängor och allt. En kall öl och senare på kvällen äggakaka. Vi måste ju turista fullt ut och prova. Tjockpannkaka visar det sig vara. Varken mer eller mindre.
Fakta dagens vandring Skillinge-Simrishamn
Dagens vandring är bara 12 kilometer lång. 24.824 steg i all enkelhet, inklusive lite flanerande i Simrishamn också. Vi lämnar Sjöbacka gård i Skillinge kvart i 10 på förmiddagen och är framme i Simrishamn klockan 14. Dryga 4 timmar tar denna vandring alltså, inklusive lunchstopp på Branteviks fisk. Vandringen innefattar del av etapp 4 Skåneleden SL4.
Och vi upprepar, det är alltså den gamla leden, som man hittar genom att hela dagen helt enkelt slaviskt följer havet, som gäller.
Läs om hela vandringen:
Dagsetapp 1: Ystad-Kåseberga
Dagsetapp 2: Kåseberga-Skillinge
Dagsetapp 4: Simrishamn-Kivik
Dagsetapp 5: Kivik-Brösarp
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Tack för att jag fick följa med.
Välkommen med på nästa sväng också. 🙂
Trevligt reportage och underbara bilder!
Tack för inspiration!
Vänliga hälsningar från
Eva Bärring…just nu på väg hem från Moseldalen.
Vad kul att du uppskattar! 🙂
Härligt med Moseldalen. Dit har jag velat åka ett tag nu.
Sprang, cyklade och vandrade där i början av sommaren. Helt fantastiskt. Skåne kommer jag mer än gärna tillbaka till.
Ja det är fint!
Härliga platser och fina platser! Själv var jag i Simrishamn för första gången i somras och det var magiskt! Sandhammaren är verkligen en strand att besöka där 🙂
Ja så fin strand. Tänkt att den finns i Sverige! 🙂