Efter en regnig första dag i Björkliden är vi supertaggade för revansch. Kängorna har tillbringad natten i uppvärmda skidrummet på Björklidens hotell i brist på skotork. Själva har vi laddat med grötfrukost med hjortonsylt.
Vi tillbringar förmiddagen längs Rallarvägen och i Abisko nationalpark. Äter lunch hos STF på fjällstationen.
”Storvandringen” för dagen spar vi och håller på till eftermiddag och kväll.
Vi ska nämligen vandra till Lapporten, Tjuonavagge, i härlig kvällssol. Det finns en vandringsled som startar vid Abisko fjällstation. Men har man bil som vi, så känner vi att det är smartare att köra några kilometer och i stället parkera vid Abisko Östra och Abisko mountain lodge.
Parkeringen här är för hotellets besökare, men vi hittar ett stickspår i skogen där vi kan stå.
En väl ingången och markerad vandringsled finns så långt som till den samiska offerplatsen på berget Paddus, Baddusdievva. Vi går till en början genom fjällbjörkskogen. Möter många sällskap på väg tillbaka. Hittar gott om skräp, kastat av icke nogräknade besökare. Så ser det ut i fjällvärlden sedan några år tillbaka.
Paddus reser sig där fjällbjörkskogen slutar. En klippö på fjällhavet. Med utsikt över Lapporten. Det är lätt att förstå att man offrade här. För fler kalvar, för kalvarnas överlevnad, för maten och livets nödtorft. För att högre makter skulle vara vänligt inställda och skona.
Här vänder man. Det är tydligt. Men inte vi. Vi har spring i bena och middagen packad. Vår karta säger att en liten, omarkerad, mindre gången stig fortsätter upp mot Tjuonavagge.
Ett antal jokkar kommer att korsas, hur det går vet man inte. Inte hur lång tid det tar heller. Vi går så långt vi hinner och kan, helt enkelt, rastar på en vacker plats med utsikt och återvänder sen. En plan i sin enkelhet.
Bortanför Paddus finns en hjortronmyr. De flesta inte mogna än, men letar man kan man hitta enstaka. Länge, länge kan man leta.
Stigen går svagt uppåt hela tiden. Och botten på Lapporten skärs liksom av, av höjden framför oss.
– Lite till, tänker man hela tiden. Om vi bara kommer upp dit, då ser vi hela porten.
Då och då ett avbrott i vandrandet för att ta sig över nästa jokk. Leta den där platsen som ju alltid finns, där man torrskodd kommer över. Och sätta ett mentalt märke i minnet, så att man hittar tillbaka sen också.
Så kommer dimman. Rullar in. Eller är det vi som går in i den? Kylan som kryper in under kläderna. Men den är lätt, dimman, en sån som kommer att rulla vidare. Men tills dess vill vi inte stanna och förlora värme.
Mycket riktigt, snart är Tjuonavagge där framför oss igen. Men nu kommer den, jokken som inte låter sig besegras. Den är inte en, den är kanske 4-5 fåror tillsammans. Stenbumlingar och brusande vatten.
Vi ger oss, klockan är ändå mycket, över sex. Och Tjuonavagge gäckar bara. Det har vi insett nu.
Det blir chiligryta på en höjd. 4 renar kommer bakom oss. En femte ansluter över jokken. Lätt som en plätt om man är ren. Och inte rädd att bli blöt om klövarna.
Nedåt i motsol. Men plötsligt en dimma igen. Men högre hastighet och tätare. Vi skyndar på stegen för att undkomma. Inte bli stoppad av den. Abiskodalen är under oss hela vägen. Fjällen runt oss. Torneträsk vårt blickfång. En vacker plats på jorden.
Om vår vandring
Vandringen till Paddus är 6,4 kilometer enkel väg från Abisko fjällstation. Från Abisko Mountain Lodge är den 5 kilometer enkel väg. Efter Paddus finns en stig som fortsätter upp mot Lapporten, men det är inte en markerad led och inga broar eller andra övergångar finns över jokkarna. Vår vandring blev 45.851 steg sammanlagt, inklusive Rallarvägen och Abiskojokka samma dag. Till och från Lapporten var vi ute i 7,5 timmar. Vår vandring blev 19,2 kilometer lång.
Du hittar vår vandring här och vandringen till Paddus på Naturkartan här.
Om Paddus
Paddus eller Baddusdievva på samiska, är en 50 meter hög klippa som ligger ensam mitt på fjällheden. Den har utsikt rakt mot Lapporten och åt det hållet stupar kullen brant och dramatiskt nedåt.
Detta är en helig plats som en gång varit en offerplats.
Om Lapporten
Lapporten heter egentligen Tjuonavagge eller Cuonavaggi på samiska och betyder Gåsdalen. Det är är en nordväst-sydöstgående u-dal i ovanför Abisko med en mycket karaktäristisk profil. Dalen avgränsas i sydväst av fjället Nissuntjårro och i nordost av Tjuonatjåkka, 1540 respektive 1721 meter över havet.
Lapporten är ett av Sveriges mest avbildade motiv.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vilken fin vandring ni gjorde och sista bilden är verkligen fantastisk.
Tack, det var en fin vandring. 😊