Vi har haft en bra första vandringsdag i Ammarnäs. Riktigt bra faktiskt. Alla de klassiska ingredienserna som gör en bra vandringsdag. Sol, toppbestigning, imponerande vyer, enslighet och snabbnudlar.

Så hur toppar man det, liksom? Frågan kommer osökt. För efter en sån perfekt vandringsdag blir dag två ofta något av en transportsträcka.

Vi frågar om råd förstås. Av en lokal företagare i friluftsbranschen. Och väljer sen en annan vandring. Busiga som vi är.

Biergenis kör vi till idag. Längs Vindelåforsen, som en decimerad Vindelälv har blivit till nu, och så uppåt.
Vägen finns till för att det här finns ett renslakteri. Det används i mitten av september, nu står slakteri och renhägn tomma och öde.

Anläggningen ligger på 750 m.ö.h. cirka, så vandringen upp till fjället är kort och bra. Vi passerar stora områden med renhägn. En helikopter åker fram och tillbaka, fram och tillbaka. Den tycks hämta upp folk eller förnödenheter i Biergenis och köra dem uppåt, inåt fjällvärlden någonstans.


Nu är vi på Björkfjället. Ett mjukt och försiktigt fjäll. Hedar och vattendrag. Vi förstår att renen trivs här.
Vi har Vindelälvsdalen nedåt, Ammarnäsfjället ovanför. Bortanför dem, precis de marker vi vandrade i igår. Vi kan se hela gårdagens vandring på avstånd. Bortanför dem Vindelfjällens högsta toppar.

Åt andra hållet, norrut får vi känslan av en kam ett hundratal höjdmeter ovanför oss.
Ska vi gå upp och titta hur det ser ut? Nej vi sjår oss.
Framåt, västerut vet vi att vi kommer att nå Kungsleden och det känns som ett bra delmål. Så länge.

Grindslanten, Lappland style

Vi är inställda på att följa Kungsleden norrut en bit sen, när vi stöter ihop. Men nej, väl på plats ser söderut mer lockade ut. Här finns en stor hängbro över en jokk som nu mest är en brusande bäck som man kunnat kliva över. Men vi förstår ju på bron och jokkens kanter att den kan bli stor och vild när förutsättningarna är de rätta.


Detta blir vårt lunchstopp. Vid hängbron och jokken. Vi blir sittande länge, länge på stenarna mitt i forsen. Fötterna i det svalkande vattnet, kåsorna ständigt beredda att ösa upp mer av det goda, friska, porlande vattnet.


Detta blev nog vår höjdpunkt idag. Tänker vi när vi till slut reser oss och packar ihop. En härlig rast på en härlig plats.

– Ska vi prova en av de där topparna norrut också? Och se om det är en kam som det ser ut att vara?

Jag vet inte vem av oss som säger det. Men självklart ska vi ju göra det. Nu börjar det roliga. Kartan åker fram. Det finns en jokk ovanför den stora sjön där, men förhoppnings tar vi oss över. Det är rätt torrt här uppe redan.

Jodå det går bra, även för Christofer och hans balansproblem. Landskapet känns nästan Skottland, trots att vi aldrig varit där. Det är bara Atlanten som fattas.

Jodå toppen är det vi hoppas på, kammen som vi anade finns där. Med utsikt, dramatik och en dal med nya fjällsjöar inunder.


Vi sitter ner. Tar en Wasa sandwich med tomatfyllning. Ser ut över vårt “Skottland” i den smått tropiska eftermiddagsvärmen.

Nu skulle vi ha haft ett tält, säger vi till varandra. Och slagit upp det just precis här i slänten. Då hade vi suttit kvar här hela kvällen. Och inte saknat något alls i hela världen.

Det som vi trodde skulle bli transportsträckedagen blev höjdpunkten i stället. På en maxad, helt spontan miniweekend i Ammarnäs. Fjällorten som har allt. Men dit visst nästan ingen kommer.


Fakta om dagens vandring

Dagens vandring startade vid renslakteriet i Biergenis. Det finns två vägar upp. Antingen ställer man bilen i korsningen där ena vägen leder till slakteriet och den andra upp till hägnområdet. Mellan dessa vägar går en fyrhjulingsväg upp på fjället. Eller så ställer man sig på den lite större parkeringen 100 meter längre ned. Detta är den officiella Biergenis-parkeringen enligt skyltningen och där går en vandringsstig upp. Vi fick fyrhjulingsvägen upp och vandringsstigen ner.

Väl uppe på kalfjället är det fritt fram att designa sin egen dag (och vandring). Vi gick fram till Kungsleden, lunchade vid jokken Lisvoujuhka och hängbron.

Sedan besteg vi Mieskattjåhkka på 1057 m.ö.h. på tillbakaväg.

Jag har ritat bredvid stigmarkeringarna, så att man ska se tydligt, men vi gick förstås på stigarna. Efter bron är det oledat.

Läs också: Vandring i Ammarnäs – Gaisatje och vidare oledat

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

4 kommentarer

  1. Vilka underbara bilder från en härlig vandringsdag! Nu längtar vi norrut!

  2. Naturen E Bäst

    …och ni har lyckats fota både lappsparv och fjälllabb. Riktiga drömarter att få se för de flesta som är fågelintresserade i Sverige.

    • Gunilla Yourstone

      Där ser man! Vi njuter av alla djur vi träffar på men vet sällan vad fåglarna heter. 😊

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *