Vi har kört upp till Ammarnäs på en spontan fjällweekend. Vädret är så som det inte ska kunna bli i den här delen av världen. Sol och tropisk värme.

Vi landar i ett Ammarnäs som glittrar i kvällssolen, checkar in på hotellet (för det finns förstås bara ett) och hinner ner i restaurangen och knipa det enda bordet på uteserveringen (varför sitter alla inne, en mygga eller två har väl ingen dött av?) just i tid för att beställa innan köket stänger. Renskavspanna förstås. Vad annars?

Nästa dag är det vandringsdags. Förstås. Det är ju därför vi är här. Vi har hört oss för lite försiktigt och alla spår pekar mot Gajsatje.

– Har man inte varit i Ammarnäs och vandrar förut, ja då är det helt klart här man ska börja.
Taget!


Vi kör mot Tjulträsk. Parkerar där vägen tar slut. En skylt pekar ut vår riktning för dagen.

2 kilometer i fjällbjörkskogen. Det är redan varmt, men stigen går längs en fjällbäck, så det är bara att stanna upp och släcka törsten när man får lust.

Så öppnar sig kalfjället. Och därmed njutningen. Hela vandringen till Gajsatje är bara 3 kilometer, så det står inte på innan vi är uppe. 1008 meter är toppen, men bilen står på 552 m.ö.h. så stigningen upp var inte så farlig.

Vi har gått upp längs en långsamt sluttande fjällhedsslänt, men åt det andra hållet är Gajsatjes lutning mer dramatisk. Här från toppen ser vi de höga snöklädda topparna mot Hemavan till. Där Kungsleden håller till typ dag 4-5 någonting.


En ensamvandrare som redan sitter på toppen när vi kommer upp, kan peka ut Sytertoppen åt oss, Västerbottens läns högsta topp.

Ensamvandrare. Och Sytertopp


En energybar är vi ju definitivt värda här uppe, men kanske inte så mycket mer. Klockan är ju inte ens tolv, så nu måste vi hitta på fler äventyr. Sneglar på kartan, beställer oss för en tjärn som ligger rätt högt. Kan det vara något för ett lunchstopp? Vi frigår över fjällheden, når tjärnen. När vi närmar oss ser vi att det intill finns ett renhägn. Dock tomt nu.

När tar man in renarna här? Vid kalvning? Vid kalvmärkning? Vi medger gärna att vi vet för lite om renskötsel. Men skulle gärna lära oss mer.

Lunch blir det hur som haver vid tjärnen och sedan tar vi ut en lämplig väg tillbaka. Går upp på en mindre topp till på vägen.


Vid halv fyra är vi tillbaka vid bilen och Tjulträsk igen. Och här tänker jag bada!

Christofer badar inte längre så gärna i kallt vatten. Hans känsel på vänstersidan är förändrad sen stroken och kylan blir bara till smärta nu. Ingen skön svalka.

Men jag byter om lite halvdiskret bakom en buske. Stranden är så när tom, men det finns några vandrare med ryggsäckar en bit bort. Tar mig ut i vattnet, som håller precis den temperatur som en fjällsjö ska hålla i början på juli. En historiskt varm dag och efter 5,5 timmars vandring.

Fakta om dagens vandring i Hemavan

Dagens vandring startar vid Tjulträsk. Det finns en parkering där vägen slutar och en skylt som anger riktning. Stigen upp till Gajsatje är väl uppgådd och markerad med orange färg. Dock finns inga fler skyltar efter den första vid parkeringen.

Upp till Gajsatjes topp på 1008 m.ö.h. är det 3 kilometer. Vi gick sedan vidare till sjön vid och toppen Jårbbatjåhkka 909 m.ö.h. och ner igen därifrån. Det blev totalt 11,5 km och tog 5,5 timmar inklusive raster och fotostopp.

Två separata bilder blir det, eftersom spårningen stängdes av vid lunchen.

 

Först ledat upp till Gajsatje, sedan oledat till Jårbbatjåhkka och tillbaka.

Läs också: Potatisbacken i Ammarnäs, och om världens mest spontana och varmaste fjällresa

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

 

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *