Jag läser det först på en blogg förstås. Och riktigt känner en elektrisk stöt genom kroppen. Azure Window, en naturligt skapad båge av sten rakt ut i havet längs den maltesiska ön Gozos karga kust, har idag kollapsat ner i havet.

Var det någon där? Är min första tanke. Är det någon som vet hur det känns att träffas av sten så är det jag.

Azure window har förföljt mig. Sommaren 2014 var jag där tillsammans med en kompis och våra två döttrar. Tjejerna ville ju bada förstås, så vi hoppade i. Och fick för oss att var man väl här så skulle man ju simma ut under bågen. För att ha gjort det ordentligt liksom. Jag och flickorna simmade. Det var längre än vi trodde ut. Tjoade en stund där under, det ekade ju och allt. Innan vi simmade tillbaka. Omåttligt stolta över oss själva och vår bedrift.

Tills Kuala Lumpur flera år senare och stenen som föll på min arm. Fyra dygn på malaysiskt sjukhus efter operation att tänka över alla mitt långa livs synder. Alla platser där stenar kunde ha fallit.

Förmodligen låter det helt skruvat, men det var väl någon traumareaktion. Men som den där simturen under Azure Window jagade mig de där dagarna. För jag såg ju klart och tydligt hur en sten kunde ha lossnat och fallit på någon av tjejerna där i vattnet. Precis lika gärna som det nu faktiskt inte hade gjort det. Bara slumpen som skiljer två scenarion åt.

Ingen sten föll då, men idag föll hela bågen samman. Som den förstås var dömd att göra en dag.

Var ska nu alla busslaster med stressade en-dags-turister från Malta stanna till och köpa glass? Kommer de ens att komma till Gozo nu, busslasterna med en-dags-turister? När det inte längre finns ett Azure Window att ta en selfie framför?

Nej ingen blev skadad och ingen dog idag. Och ärligt talat kommer inte jag att sakna Azure Window SÅ mycket. För det bästa med Gozo fanns aldrig där. Det bästa med Gozo var att vandra ensam längs kusten, högst upp på de lodräta klipporna vid Ta Cenc och känna vinden från det oändliga havet. Att se solen gå ner från ett litet rangligt bord på trottoaren vid Da Manuel i Xlendi. Att handla lokal fårost i kvartersbutiken i Fontana, komma i samspråk ett slag med damerna på en bänk i Marsalforn.
Och det bästa med Gozo finns fortfarande kvar.

Läs om vår resa till Gozo här.

Läs om den fallande stenen i Kuala Lumpur här.

Mer om Azure Windows kollaps här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.

 

4 kommentarer

  1. Jag känner mig konstigt berörd av att den är borta. Den liksom SKA ju vara där…

  2. Något jag aldrig hann se alltså…fast jag tror, precis som du säger, att det bästa finns fortfarande kvar och jag kan ju faktiskt nöja mig med att titta på de vackra bilderna någon annan har tagit. Det är ju trots allt så, att det är ok om det är naturen själv som “förstör” och förändrar saker och ting. Så länge det inte är människohänder inblandade så gör det inte så mycket, det är något vi bara måste acceptera, naturens makter är det svårt att rå på…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *