VM i dumhet arrangeras varje år i Slovenien.
Eller nu ljuger vi igen, som Pippi skulle ha sagt. Men kanske borde det ha arrangerats och kanske borde vi ha deltagit. För pallplats hade vi garanterat tagit, på ett sådant event.
Vi har ju en dag över i Bled i Slovenien. Av orsaker vi skrivit om här. Naturligtvis vill vi använda den på visast möjliga sätt. Vi gör det enkelt för oss. Läser Lonely Planets ”must do” för regionen. Linbana upp på Velika Planina saknas fortfarande från listan. Gott så, då åker vi dit!
Man ska inte göra saker svårare än de är. Det här är ju resan när vi inte planerat så hårt. Tar saker som de kommer och bara slappnar av. Bara att packa in sig själva i hyrbilen, knappa in Velika Planina på Google Maps och följa instruktionen därifrån. 2 timmars körtid. Hm, det är ju en bit, men skulle vi göra Slovenien eller skulle vi inte liksom?
Och vi kör. Och kör. Byar och landsvägar blir till serpentiner. Många också. Christofer stannar alldeles självmant vid en liten kyrka så att jag får fota.
Fler serpentiner. Vi är ensamma på vägen. Jag formulerar till slut en kvickhet för mig själv där på passagerarsätet:
– Om de nu ändå gjort sig omaket att bygga en linbana, kunde de inte ha börjat lite längre ner då?
Jag behöver inte ens säga ut orden innan jag fattar.
– Ehm Christofer, jag tror att vi har åkt fel. Vi skulle ha knappat in linbanan förstås på gps:en. Vi är nog på väg upp på toppen av berget från baksidan just nu.
Japp, yes och just det. Vi är på väg upp per bil i stället för med linbana.
Bilvägen går inte ända upp på toppen. En parkering finns en bit ner och sedan är det 30 minuters vandring uppför genom granskogen. Man får bita ihop och vandra. Däruppe på Velika Planina är det fint. En slags fäbodvall med små jurta-liknande byggnader och så många fjällkor som man gärna kan önska sig. Jag kliver i en komocka, tur att jag behöll gammskorna en sista resa ändå. Ett värdigt avslut.
En ganska häftig plats ändå det här. Vi vandrar runt lite planlöst. Först åt ena hållet, sedan åt andra. Men kommer ganska snabbt fram till att det var nog just detta som var det vackraste att se här uppe. Går mot linbanan, men hittar bara en stolslift. Hmmm.
Får leta lite efter fikastugan. Ostdumplings med sylt ser god ut, men det är ju ingen riktigt lunch? Det får bli bratwurst med sauerkraut och bönor i stället. Inte det bästa vi någonsin ätit, men det fyller ju magen? Dimman väller in. Och försvinner igen. Vi promenerar ner samma väg som vi kom. Hämtar vår bil på the parkinglot for dummies.
I stället för att köra samma väg hem, tänker vi ”variera oss lite”. Plötsligt är vi på ett 2000 meter högt bersgpass och passerar gränsen till Österrike. Wops, visst lovade vi hyrbilskillen att inte lämna landet? Fast han kanske inte menade Österrike då va?
Hemresan tar 3 timmar.
I tryggt förvar på Bleds bästa uteservering (folktom eftersom alla turister sitter på de kassa uteserveringarna på andra sidan sjön), med varsin Apersol för handen tar vi oss tid att läsa Lonely Planet.
Kör till Kamnik och fortsätt sedan 9,5 kilometer till linbanan. 1 timme från Bled. Uppfarten består av två delar. Först en linbana och sedan en stolslift. Restaurangen är vida känd för sina ostdumplings.
Där ser man.
Nåväl, nu har vi provat att vara spontana. Det gick väl så där. Återgår nog till till våra gamla vanliga överplanerade jag igen på nästa resa. Det känns bäst så.
Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook och Instagram för mer reseinspiration.
Det blir inte alltid som man tänkt men det kan bli bra ändå;-)
Det mest blir faktiskt ganska bra även om man klantar till det. Och övrigt blir en rolig historia. 🙂
Hej! Ska till Slovenien om en månad… Var ligger ”Bleds bästa uteservering” om man gärna vill slippa alla turister?
Café Belvedere heter det, ligger på södra sidan av sjön i jämnhöjd med ön. Skylt nere vid strandpromenaden och trappor upp.
Underbart! Har inte lyckats åka till en lift från fel håll … än … men det verkar ju onekligen vara en upplevelse det också! Tack för att vi får följa med på era strapatser via bloggen! 😀
Nej man tänker ju att det ska vara omöjligt. 🙂
Det är just de sakerna som inte gick som det skulle man minns 20 år efter en resa.
Tack för att ni bjuder på era fadäser och skönt att se att även ”reseproffs” gör de där sakerna, som nästan platsar på listan över dumheter…..
Ja det blir ju alltid rolig historier av misstagen. Och misstag gör man ju förstås hela tiden! 🙂
Helt klart så de bästa historierna skapas :). Å tänk vad mycket ni inte hade sett om planen gått rätt :))).
Ja det är väl tur att man gör bort sig lite nu och då, så att det händer något! 🙂
När man står med facit i hand är det ju väldigt lätt att veta hur man borde gjort. Det är omöjligt att göra rätt hela tiden. Särskilt när man reser så mycket som ni, och vi, gör. Dvs igenkänning på detta!
Hehe, jo efteråt är det självklart. 🙂 Man får helt enkelt förlåta sig själv.