Jag är tämligen osentimental vad gäller prylar. Det som inte används kastar jag direkt bort. Eller skänker eller säljer om det låter sig göras.

Därför har jag heller ingen aning om hur många par hikingskor från Salomon som jag ägt, gått i, rest i och slitit ut i rad, men ett gäng är det.

De senaste i raden, de blåklocksblåa köpte jag i Stockholm på Norrlandsgatan våren 2015. Turkietresan blev deras första. Och vandringarna i Kappadokien.

Alldeles nya och skinande rena

Sedan alla resor sedan dess. Singapore, Kuala Lumpur. Sri Lanka (Adams peak!), Andalusien, Kroatien, Island. Transsylvanien och Hong Kong. Zanzibar, Kapstaden, Krakow och Italien. Albanien, Grekland, Lissabon, Berlin. Kuba och Mexiko, Dubai och Prag. Agadir, Victoriafallen, Krugerparken, Tropea, Portugal och Dolomiterna.

Trötta skor. På väg ner från Adams Peak på Sri Lanka.
Transsylvanien. Använda men fortfarande snygga.

Och mest jämt här hemma också för den delen. Jag har hört talas om att det finns kvinnor som om de reflexmässigt bara hoppar i ett par skor där hem i hallen, då hamnar rakt i pumpsen. Dit hör inte jag. Jag hamnar i hikingskorna.

Linbanan med glasgolv i Hong Kong
Berlin – nu börjar de väl kännas lite slitna ändå?

Nu är dessa blåbärsblå utslitna, nötta och trasiga. Nya turkosa har köpts in på Salomons nätshop. Håller förhoppningsvis i tre år de också.

Farväl. Skorna som sett världen!

Dolomiterna: helt enkelt inte fräscha längre. Dags för nytt!
Välkommen nya hikingskor. Hoppas ni ska trivas på mina fötter!

4 kommentarer

  1. Jag har ett nästan löjligt förhållande till älsklingsskor. Eftersom jag opererat hallux valgus × flera och har ömmande knölar kvar håller jag troget fast vid väl ingångna skor. Nu måste jag skiljas från ett par cerise Nike som inte håller ihop. Jag är också inne på par 4 av identiska ECCO-sandaler och funderar alltid på att köpa ett par i reserv. Tänk om de slutar tillverka dem……

    • Gunilla Yourstone

      Ja usch, mina bästa Ecco-sandaler slutade de tillverka, trots att de var bäst i världen. Sånt gillar man inte! 🙂

  2. Tänk vilken härlig gåva att ha – en ur-tids-reflex att hoppa i pumps. Inte stå i timmar och välja, inte byta skor om och om igen tills solen gått ner. Att kunna komma iväg någon gång. Jag känner till den senare sortens kvinnor.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det låter ju jättehemskt att prova skor i timmar och inte komma iväg. Har aldrig hänt mig! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *