Vår resa till Zanzibar

När Fan blir gammal blir han religiös. Eller 4000mil goes solresa. Välj själv undertitel. För nu är det dags för en veckas relax och paraplydrinkar på Zanzibar!

Dag 1: Var är vi någonstans?

Solen lyser in genom myggnätet och de skira vita gardinerna. Långsamt börjar ljuden utanför tränga sig på. Vi vaknar till, somnar in igen. Upprepar några gånger. Ändå är klockan bara lite över nio när vi ger upp sömnen för gott denna morgon. Minns nattens taxifärd i kompakt mörker. En av världens tre snabbaste incheckningar klockan 4 i morse. Läs mer om vår resa ner till Zanzibar här.

Vi kikar nyfiket genom myggnätet, hur ser det ut här, var har vi kommit? Vi har en egen liten cottage, snygg rustik safaridesign. En altan med utsikt över trädgården och havet.

Resväskorna står i Nairobi minns vi nu, men längst ner i ryggan i en konsumkasse ligger en bikini och en skrynklig klänning. Halleluja, dagen är räddad.

En frukost och en solkräms-donation senare är vi redo att möta havet. Lågvatten och en öde sandstrand. Vi promenerar längs stranden en bra bit och så tillbaka igen. Skrapar upp fötterna på vassa stenar eftersom våra sandaler och badskor ju alltså står och tjurar sig borta i Nairobi.
Curry med kokosmjölk kommer att vara vår kosthållning nu på Zanzibar, lika bra att köra igång direkt till lunch.

Vårt hotell Kae Funk har en strandbar precis nere vid vattnet. Vid solnedgång rullar bilarna in från alla håll. Den tidigare öde stranden byter skepnad. Riktigt skön stämning här nere. Läs mer om vårt hotell Kae Funk här.

 

Dag 2: mot Jambiani

Nej vi sparar inte på krutet på den här resan heller, det är redan dags att dra sig vidare. Instruerar hotellpersonalen noga att sända eventuella uppdykande resväskor vidare till Blue Oyster Hotel i Jambiani.

Det känns spännande att få se mer av Zanzibar. Denna gång bor vi inte så öde utan mitt i byn. Hotellet ligger direkt vid havet. Vid högvatten äts hela stranden upp och vågorna slår mot de byggda fördämningarna. Där ovanför ligger solterass och lunchserveringen.

Från en bekväm stol eller säng har hotellets gäster utsikt över folklivet på stranden.

Skolflickor i beslöjad skoluniform på väg hem efter skoldagens slut. En kite boardare på väg att veckla ut sin skärm får ofrivillig hjälp av Jambianis alla småkillar. Kvinnor som plockar dagens middag och inkomst ur de pölar där tidvattnet lämnats kvar.

Det är lätt att falla in i Hagunda Matata-lunken. Försjunka i varsin bok, lång-äta lunch, bada, torka, bada igen. En apa kommer ner ur ett träd, sätter sig i utemöblerna. Som om han äger stället.

Vi tretiden kastar vi in handduken (bokstavligt!) och går på shoppingrunda i Jambiani downtown i brist på resväskor. Vi hittar en orange fotbolls-tshirt med Zanzibar i tryck och en sarong. Köper oprutat. När vi återvänder står resväskorna på vår dörrmatta.

 

Dag 3: snorkeltur och restaurangen The Rock

Nu får det vara färdigslappat för ett tag. Idag har vi ett någorlunda redigt schema att hålla oss i. På förmiddagen ska vi ut på snorklingautflykt med ”the captain”, en man som jovialiskt och oupphörligt upprepar Hakuna Matata, Pole Pole och Asante Sana till sina passagerare för dagen. På den här skutan har jäkt och stress inget att hämta. Här tar vi det piano och lär känna sorglösheten inom oss.

Så galet turkost vatten som detta, det har vi nog bara sett på Seychellerna förut.

Läs mer om våra utflykter på Zanzibar här.

Så hem igen och piffa till sig så gott man kan för nu är det bokat bord på restaurangen The Rock, belägen på en liten ö ute i tidvattnet utanför Pingwe. Läs mer om vårt besök på The Rock här.

 

Dag 4: Cykelutflykt

Idag har vi bokat en guidad cykelutflykt. Förhoppningen är att komma bort lite från turist- och hotellkvarteren och se lite av det riktiga Zanzibar. Vi cyklar söderut längs kusten till byn Makunduchi. Sen fredagseftermiddag är nog en ganska perfekt tid att mingla på Zanzibar. Vi hamnar mitt i helg- och kvällsbestyren och får många glada tillrop från lekande barn. Det blir en trevlig tur där vi får lära oss mer om vardagslivet på Zanzibar innan vi cyklar hemåt.

Snart är vi ute på stora vägen tillbaka mot Jambiani igen. 1,5 mil säger vägskyltarna. Nu står solen lågt och en svag bris blåser motvind. Hela vägen tillbaka är en enda lång seg uppförslut. Vi tittar på varandra, nu har vi chansen. Lägger i rätt växel och så kör vi järnet och racear hemåt. Hänger snudd på av guiden där ett tag. Så skönt att få jobba lite med kroppen efter dagar av solsängar, böcker och Kilimanjaro-öl.
-Hade det varit dubbelt så långt hade jag fått släppa, erkänner Christofer när vi svänger av mot hotellet.

Dag 5: mot Matemwe

Vi gillar verkligen Jambiani och vårt hotell, men nu är det dags att röra på sig igen.

Taxi beställer man via hotellet på Zanzibar. Att nappa på något erbjudande ute på stan anses inte säkert. Det är förhållandevis dyrt att åka taxi också. För oss som åker runt en del blir det tusenlappar som far iväg i taxikostnader. Från Flygplatsen till Michamvi 70 dollar, Michamvi till Jambiani, 20 dollar, The Rock tur och retur från Jambiani 40 dollar och nu upp till Matemwe på norra Zanzibar 80 dollar. Men vi tycker ändå att det är värt det för att få se nya områden, orter och stränder.
Läs mer om var på Zanzibar man ska bo här.

Matemve ligger på nordost-kusten. Samma blå hav, samma tidvatten och samma oändliga vita sandstrand. Här tillhör stranden ännu lokalbefolkningen. Barnen leker, ungdomarna spelar fotboll, fiskarna underhåller sina båtar. Vi är gäster på besök och får inrätta oss i det dagliga livet.

På vårt hotell jobbar idel unga killar. De är så trevliga och entusiastiska och vill så väl att man rent får moderskänslor för dem allihop.
-Ta ett kort på mig med drinken först, förslår servitören när jag beställer in en rosa fruktdrink.
Läs mer om våra hotell på Zanzibar här.

Sen blir det den vanliga rutinen. Promenera längst stranden, bada, upptäcktsfärd i tidvattnet.

På kvällen äter vi resans godaste måltid. Vår kock kan verkligen det här med att laga curry!

 

Dag 6: Kendwa

Vi har hittills hållit oss till östra sidan av Zanzibar. Nordväst har vi hört ska vara exploaterat och lite chartermässigt. Men ändå ”it is like swiming in a pool”, säger vår hotellvärd till oss. Ja! Vi mins den känslan från Seychellerna, villa ha igen!

Så vi bokar in oss på en utflykt till Kendwa. Hotellvärden fixar bil, chaufför och rutt. Vi åker efter lunch och ja vattnet har en annan karaktär här uppe, tidvattnet är marginellt, bara sandbotten och havet, ja det är blått, blått, blått. Vi hinner snudd på blötlägga oss själva, sedan solnedgång och middag.

Här är det båtturer, resorter, italienska turister som spelar beachvoleyboll. Sarongförsäljning och masaier som säljer smycken på stranden. Prostituerade i strandbaren där vi köper vår solnedgångsdrink.

Men ändå. Det här vattnet alltså! Vi resonerar med oss själva och varandra. Borde vi ha bott här också? Kanske en kortare sväng, 1-2 nätter för det fantastiska vattnets skull. Men huvudsaken var ju att vi kom hit en sväng och fick uppleva, för vi anar nog att vi skulle ha tröttnat ganska snabbt. Nöjda med upplevelsen kuskar vi tillbaka till Matemwe.

 

Dag 7: Stone Town

Stonetown har vi sett fram emot. Vi hoppas på mycket kolonial-romantik och en riktigt maffig solnedgång. Själva den gamla stenstaden är mindre än vi trodde, man går från ena änden till den andra på ett par minuter. Dock finns det gott om gränder och prång att gå vilse i. Det mesta är ganska förfallet, med undantag av hotellen som rustats upp till de koloniala marängbakelser de en gång var. Vi bor på ett av dem, Dhow Palace Hotel, samt besöker även Tembo House Hotel nere vid vattnet. Samma ägare och samma härliga känsla. Mängder med butiker med härlig afrikansk design finns det också. Tänk om vi varit här under våra 38 timmar utan resväskor. Då hade vi blivit riktigt farliga, Kenya Airlines!

Ska Gunilla slå till på en t-shirt med ”I climbed Kilimanjaro”? 17 år för sent. Nej, det blir inget inköp den här gången heller.

Till solnedgången finns en rad alternativ i västerläge. Men eftersom vi håller på traditionen blir det The Africa House för oss. Det är ju här man SKA se solen gå ner, det har vi läst.

En trevlig takterrass med alla sittgrupper placerade åt väster. Vi kommer som vanligt i perfekt tid innan första raden fyllts upp. Kyparna vet att denna timme är deras chans på dygnet och cirkulerar runt, runt gästerna och erbjuder ”another round, sir”.

I parken nedanför mäter ett gäng lokala killar krafterna mot varandra med armgång i trädkronorna, spänsthopp och armhävningar.

Nej, det blir ingen solnedgång från The Africa House idag. Det blir ett hällande tropiskt regn i stället. Men det kan ju vara nog så häftigt, det också. Dvs när man väl sökt skydd under tak.

 

Dag 8 :Ännu mer fantastiskt hav och hej då Zanzibar

Vår sista chans till närkontakt med Indiska Oceanen. And we are going to make the most out of it.

Vi har bokat en båtutflykt till Nakupenda, en sandbanksö 30 minuter ut från Stonetown. Ön består alltså bara av sand och försvinner i havet när tidvattnet tar över. Vi har med oss en båtsman och en kvinnlig guide, samt en stor korg med vatten och frukt.

Det blir en härlig dag där ute med mycket bad. Vår guide sätter upp ett solskydd som vi kan söker skydd under när solen blir för intensiv och får lära oss hur man på ett korrekt sätt äter en mango. Man skär helt enkelt bort en liten bit av mangon precis där frukten suttit fast i trädet och sedan pressar man långsamt ut hela mangon genom det håret med ett bestämt tryck runt frukten. Kvar blir bara skalet i handen medan man ”äter av” kärnan i lugn och ro.

En strid ström av uppvaktande kavaljerer besöker vårt lilla lägerplats under dagen. Vår guide är den enda kvinnliga på ön.

Gunilla hittar också, till slut den perfekta Hakuna Matata-sarongen.

Efter ett allra sista bad, får man så till slut klä på sig och finna sig i sitt bittra öde. Resan är slut för denna gång.

Välkommen att följa 4000mil.se för fler reseberättelser och resetips.