Resan blir till av en slump ändå. Det ska åkas över nyår, eftersom det är då det kan resas överhuvud taget. Ingen optimal tid vad gäller priser och turisttryck. Men man får ju foga in sig i Svenssonlivets ramar och förutsättningar förstås.

Det googlas på både den ena och den andra och den tredje destinationen innan det träffas rätt. 6500 kr in Havanna och ut Cancun. Där satt den.

Och båda destinationerna har vi ju velat till, förstås. Så småningom. Och så småningom blev nu.

Dag 1: ankomst till Havanna

Efter övernattning först i Gävle och sedan Amsterdam känns direktflighten på nyårsafton extremt smidig. Så här kunde man alltså ha det jämt när det skulle resas någonstans om man hade bott nere på kontinenten.

På Havannas flygplats strular det lite med växlingen. Man visar oss uppför trappan, men där får man bara växla från CUC till annan valuta, inte tvärt om. Till denna transaktion finns ett separat växlingskontor utanför ankomsthallen. Förstås, så dumt av oss! Varför skulle det vara samma växlingskontor?

Solen är på väg ner, himlen rosa. Det finns en lång organiserad rad av moderna gula taxibilar. Medan Christofer växlar våra Eurosedlar, står jag avsiktligt en bit bort, där oorganiserade privatpersoner stryker runt. Jag hoppas bli upplockad av en svarttaxi för att få provåka en av de där gamla 50-tals amerikanarna redan i kväll. Japp, det går som en smäck, en diskret man raggar upp oss direkt och för oss till en klarblå skönhet. Omlackerad till oigenkännlighet från originalmodell.

Vi kör medan mörkret faller. Länge. Svänger till slut av. In på mörka gator, förfallna hus. Kan det här vara rätt? Är det nu vi ska bli rånade för första gången någonsin? Ja ni vet, tanken kittlar, men nej inte denna gång heller. Vi lastas av och packas in i ett absurt förfallet hus. Välkomnas på spanska. Gör oss på något sätt hjälpligt förstådda ändå.

Tar oss ut på stan för en bit mat men orkar förstås inte till 12-slaget.

Det gör dock resten av Havanna med besked. Full fart och fest på gatorna i hela stan, och det inte bara på nyårsafton utan i flera dygn i sträck. Den 1:a januari firar man befrielsedagen. En av Kubas viktigaste helgdagar.

Dag 2: Havanna

Idag grundlägger vi den mycket angenäma vanan att bli totally spoiled av vår Casa Particular-värdar för dagen med en gigantisk och överdådig frukost.

Frukosten som vår favorit casa-particular-dam bullade upp

Vandrar ut i Old Havanna. Lite försiktigt, lite planlöst till en början. Hamnar snart nog nere vid kryssningsfartygens hamn. Den perfekta platsen för den som vill åka convertible visar det sig. Här kan man snabbt och enkelt göra upp om en entimmes tur runt till Havannas mest kända landmärken. $50. Taget, oprutat och klart!

Vi får se revolutionstorget med sin riktigt fula öststatsbebyggelse, John Lennon-statyn som av oklara anledningar hamnat här, karln har vad vi förstår aldrig ens varit i Havanna!
Bilturen är precis den typ av turistfälla man faktiskt ska försöka se till att fastna i. Enkelt, förutsägbart och otroligt kul ändå!

Sen måste man ju flanera ännu lite mer på stan, drick Mojito och lyssna på musik. Det är lätt att dagen går och att man har det ganska trevligt under sådana förutsättningar.

Dag 3-4: Vinales

Vi har bokat en 2-dagars tur från Havanna till Vinales, Kubas vackra tobaksdal. Läs mer om våra dagar i Vinales här.

Dag 5: mot Mexiko

Knasigt, men redan dags att lämna Kuba. Det blir ju lätt så när vi reser. Vi är hur som haver vansinnigt nöjda med våra tre dagar. Kuba stannar kvar i våra hjärtan. Främst tack vara alla öppna, trevliga, hjälpsamma människor vi mött här.

När vi flyger mot Mexiko är det med en påtaglig känsla av att resa mot västvärlden. Även om Mexiko är Mexiko, känns det ändå enkelt och leasure mot för Kuba som ju kräver lite av sin besökare på ett annat sätt.

I Mexiko tar man allvarligt på det här att släppa in människor i landet, får vi erfara. Grundligare än USA. Man både scannar och öppnar och letar igenom våra väskor innan vi anser värdiga att träda in i landet. På hyrbilsfirman tar det två och en halv timme att få ut en förbeställd hyrbil. Mañana!

Vägarna i Mexiko är i alla fall i gott skick och trafiken är lugn och sansad. 3 timmar tar det till Chichen Itza. Vi kör fel först och hamnar vid huvudentrén till underverket. Vilka folkmassor. Vi baxnar faktiskt lite. Bilar, bussar och försäljare precis överallt. Här gäller det verkligen att vara upp tidigt i morgon och “beat the crowds” som det heter.

Iväg kommer vi i alla fall så småningom. Vårt hotell vid Chichen Itza, Mayaland Hotel  är verkligen en fullträff. Kostade det bara 800 kr/natt? Vi blir dessutom uppgraderade till en riktigt lyxigt rum med dubbel-jacuzzi. Typiskt oss att inte hinna med att utnyttja sånt, vi har ju så mycket vi ska hinna med. Det ska fotas och det ska bloggas och det ska planeras inför morgondagen. Men denna kväll är verkligen otippat kylig och alla gemensamma ytor på hotellet är utomhus eller öppna ut. Så denna kväll hamnar vi faktiskt i vårt Jacuzzi. Om inte annat för att tina upp!

Dag 6: Chichen Itza och en cenote

Vi lyckas med föresatsen att se de berömda maya-ruinerna innan alla busslasterna från kusten väller in.

Läs om vårt besök vid Chichen Itza här och om hur Gunillas rygg råkade braka ihop dagen till ära här.

Sedan är det bästa gjort på det här stället på något sätt, vi hoppar in i hyrbilen och puttrar iväg. Vi har fått tips om den närliggande orten Valladoloid, att den ska vara värd ett besök och den får därmed äran att bli vårt lunchstopp idag.

Valladoloid är mycket riktigt en charmig, alldeles vanlig Mexikans stad. Vi sitter ner på en trevlig restaurang alldeles vid torget och beställer in massor av smårätter för att hinna prova så mycket av Mexiko som möjligt, så snart som möjligt. Det är verkligen billigt här! Medan vi äter passerar tunga, närmast militäriska jeepar fullastade med poliser med skottsäkra västar och tunga vapen. De verkar inte vara på väg någonstans, har inte bråttom, tvärtom cirkulerar de. Patrullerar av stan bara. Så mycket närmare än så här kommer vi (dessbättre) inte Mexikos tunga kriminalitet, men polisens utrustning och personaltäthet ger oss en ganska bra fingervisning om hur det är ställt med den varan.

Sedan har vi fått tips på en cenote som vi vill besöka. Cenotes är slukhål där underjordiska floder kommer i dagen. P.g.a. det lättillgängliga grundvattnet kunde Mayaindianerna bygga sin storartade kultur här. Denna del av Mexiko är synnerligen rikt på dessa centotes. De finns överallt. Just därför är det en bra idé, tycker vi, att inte åka till någon av de mest kända där 100-tals turister trängs samtidigt. Vår plan är därför att välja en cenote som är mindre känd och ligger på behörigt avstånd från kusten. Lorenzo Oxman Cenote här i Valadolloid, ska vara dö shit hopps vi på.

Skylten är inte helt lätt att hitta, vi kör fel och för långt två gånger. Bra, då är det inte så många som hittar hit!

Det finns en parkeringsplats och en lite anläggning med pool och bar. Man ska betala en avgift. Vi traskar på och spanar. Var är den någonstans? Men inte så underligt att man inte ser något, för en cenote är ju liksom negativ materia. Ett hål i marken, något som inte är.

Ett staket och en hyttliknande ingång till trappan som leder nedåt.

Vilken sagolik plats! Drömlikt och annorlunda med det intensivt blå vattnet där nere. Träden som skickar sina rötter rakt ner längs kanten till grundvattnet.

När vi kommer är det väl max 10 personer på plats ungefär. Bara att kasta sig i och njuta av det uppfriskande vattnet!

I solnedgången rullar vi in längs Tulums strandgata. Totalt kaos råder på denna stackars underdimensionerade väg. Beväpnade vakter släpper in oss på hotellområdet. Strama italienska rätter till kvällen i hotellrestaurangen.

Dag 7: Tulum och Akumal

Vårt hotell i Tulum, Rosa del Vineto, är dyrt (så här jullovet till ära), snyggt och har ett perfekt strandläge. Vi har bara två nätter och en dag emellan på plats. Trodde ni att vi skulle stanna på hotellet och chilla och njuta? Njet. Vi ställer förstås klockan (och vaknar innan eftersom vi har jetlag), jagar i oss frukosten och ger oss iväg. Det gäller att vara tidigt vid Tulums mayaruiner. Vi har ju hela storyn om Mayaindianerna från igår. Vi lägger därför begränsat med energi på att iaktta alla detaljer runt ruinerna här. Vi är mest ute efter den fantastiska vyn över ruinen och havet. Tidig förmiddag, men redan mycket folk. Vi badar och stannar en stund på stranden. Tulums stränder är verkligen overkligt perfekta!

Blåser upp till Akumal och havssköldpaddorna med lilla hyrbilen och känner oss sen som totala idioter för att vi inte tänkt alls.

“I Yucatan kan man snorkla med sköldpaddor” har vi läst i forumtrådar, glatt och naivt slängt med snorklar i väskorna och åkt hit. Yucatan med 100.000-tals turister varje år. Hotell på hotell på hotell, bilköer och kaos. Trodde vi verkligen att detta skulle vara som att snorkla med sköldpaddor på t.ex. Perhentian Island? Två varelser som möts på lika villkor i vattnet, som båda kan välja att vända och simma åt andra hållet om man vill?

När vi kommer till Akumal är det en cirkus. Vakter berättar för oss att området sedan april 2017 är restricted. Sköldpaddorna har börjat få cancer av för mycket närkontakt med människor. Nu får endast 500 personer om dagen komma nära i guidade turer. Nej vi vill inte köpa en tur. Vi vill inte delta alls i det här. Akumals sköldpaddor har det helt klart bättre utan oss i vattnet.

Vi kör tillbaka mot Tulum, äter en mycket trevlig lunch på Mateos Mexican Grill och koncentrerar oss på lite kvalitetstid med vårt dyra och lite stela hotell.

Dag 8: Dags att röra på sig igen: mot Holbox

Lite stressat känns det faktiskt att redan lämna Tulum. Det tar två timmar att återlämna hyrbilen vid Cancuns flygplats, sedan en timmes väntan på flygplatsen (marginaler ni vet!), följt av en 2 timmars shuttle med Holbox Adventure. 20 minuters färja över och så en golfbil sista biten. Det är till att göra det svårt för sig som vanligt.

Men Holbox är värt det, visar det sig. Här stortrivs vi och skulle gärna ha stannat längre, på vårt trevliga hotell Beachfront Hotel la Palapa.

Läs mer om våra känslor för Holbox här.

Dag 9: Holbox

Hade vi haft mer tid skulle vi ha promenerat bort till fågelkolonin 1 timme bort. Just i sista timmen innan solnedgången när alla fåglarna bryter upp. Vi skulle ha väntat på att vädret blivit lite varmare igen så att flamingorna och valhajarna kommit tillbaka igen. Vi skulle ha blivit så där avslappnade och layed back som man bara har chansen att bli på en sån här ö och om man stannar länge.

Som det nu är för vi nöja oss med två underbara solnedgångar, en massage på hotellets spa, en fantastisk lunch, några timmar med boken nere på stranden, någon enstaka strawberry daiquiri och bara tre st guacamole-portioner, innan det är dags att stiga på den där golfbilen igen.

Dag 10: Hemfärd

För kort tid på egentligen alla ställen utom Vinales, blir väl sammanfattningen av denna resa. När ska vi lära oss att ta det lugnt? Alternativt, när kommer den tiden när vi kan resa i längre perioder?

Hemfärden ser onekligen halvjobbig ut på papperet, men överträffar sedan sig själv kan man väl säga, genom att Gunilla blir magsjuk längs vägen. Det är väl tur här i världen att man inte i förväg vet allt vad som förberetts åt en.

Men hem kommer vi som vanligt. Ett dygn för sent.

Läs alla våra inlägg om Kuba här och alla om Mexiko här.

Välkommen att följa 4000mil på Facebook och Instagram för mer reseinspiration i dina flöden.

 

6 kommentarer

  1. Tack för en, som vanligt, intressant text och fantastiska bilder.
    PS. Gör en extra stavningskontroll av texten 😉

    • Gunilla Yourstone

      Tack och tack! 🙂
      Nu producerar vi dubbla inlägg om dagen för att ha på lager inför vår nästa resa på fredag, så det är extra stressigt att hinna med att skriva.

  2. Oj så synd att den lilla viken i Akumal har blivit en turistfälla. När vi var där 2014/15 promenerade vi dit en eftermiddag från vår lägenhet i grannviken. Då kunde man bara vada in med sina snorkel – det var inte alls mycket folk. Kanske ska man sluta skriva och berätta om ställen där det finns djur så att man kan låta de vara i fred.
    Men det förvånar mig inte att det blivit så exploaterat, överallt alla dessa all-inclusive-hotell.

    • Gunilla Yourstone

      Ja vi blir mer och mer tveksamma till all turism som har med djur att göra. Alltid blir det fel på något sätt, liksom…

  3. Länkade genast till ditt inlägg om detta ifall någon läser mitt gamla inlägg om Mexiko.

  4. Ååå er härliga skildring o fina bilder får mig faktiskt att längta lite tillbaks till Havanna :-)..som jag var i nov 17.. just det där med musiken överallt..casas..jänkebilarna..för starka mojitos…för mig blev “turistfällan” Ingleterra en favorit.. i hamnen blev jag bortkörd av polisen när jag suttit på en mur vid kryssningsfartygen i ca 5 min..de tyckte nog jag suttit där tillräckligt länge..min cykeltaxi-kille fick inte köra ner vissa gator mot hamnen..fick bara taxi o bilar göra?.. o riset..o det grå bankade köttet.. vilken befrielse när jag lärde mig att man kunde beställa ris utan bönor… o det funkar alldeles utmärkt att ta ut pengar med kort till bättre kurs jämfört med att bära med sig en massa euro :-).

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *