Ärligt talat är det inte speciellt ofta vi går ut på restaurang hemma i Umeå. Vi sparar hellre pengarna till våra resor och unnar oss god mat och annat då i stället. Om vi går ut och äter gillar vi särskilt att äta på de, allt fler etniska restauranger som börjar poppa upp i stan. Libanesiskt, pakistanskt, persiskt, syriskt. Förutom klassikerna med japanskt, koreanskt, indiskt, mm som numera finns i alla städer.

Eller etiopiskt. För sedan ungefär ett år tillbaka kan Umeå stoltsera med en alldeles egen etiopier. Zaion – Horn of Africa på Storgatan 43.

Äta på restaurang i Corona-tider?

I Corona-tider är vi förstås än mer restriktiva med restaurangbesök. Har knappt tittat mot en restaurang på två månader nu. Men så i lördags. Alexander har bott hos oss heltid i två månader. Men denna helg är han hos sin pappa. Alva likaså. Inga föräldraplikter som kallar. Inga köksbestyr som måste utövas.

Vi smyger iväg inåt stan. Säger till oss själva att skulle det vara fullsatt, så måste vi ju vända. Men anar nog att läget snarare är det motsatta.

Just så. Det är lördagskväll klockan sju och vi passerar ett flertal av Umeås krogar, men allt gapar halvtomt. Minst. Zaion har två upptagna bord. Vi tar det tredje. På behörigt avstånd.

Etiopisk mat

Etiopisk mat består till övervägande del av olika kryddstarka grytor som serveras på och ätas med injera, ett stort flatbröd av surdeg. Injera bakas så här. Maten äts från gemensamma fat och man använder bitar av brödet för att ta för sig tuggor av grytorna. Inga bestick används. Före matens erbjuds man att tvätta händerna i vatten från en tillbringare.

Vi beställer in ett kit med fem vegetariska grytor på injera. Det är trevligt att smaka många olika rätter. Motsvarande “kit” med köttgrytor finns också.


Sjysst att bryta monotonin lite och gå ut och äta en kväll och gott och trevligt som vanligt med etiopiskt. Medan vi betalar småpratar vi lite. Ölet heter Asmara, är eritreanskt och har sitt namn efter Eritreas huvudstad. Etiopisk och eritreans mat är typ samma visar det sig. Där ser man. Jag trodde nog att jag hade koll på de flesta huvudstäder ändå (till skillnad mot Pernilla Wahlgren höll jag på att säga). Försöker skyla över min okunnighet med att föra över samtalet på Etiopiens huvudstad. För den kan jag ju, Addis Abeba. Där har man ju mellanlandat ett antal gånger.


Drömmen om Lalibela och resten av Etiopien

Men har jag varit i Etiopien? Blir ju motfrågan. Och nej, nu måste jag ju blottlägga luckor i min reseuppfostran ingen. Mellanlandat och anat staden genom stora fönster. That´s it.

Men jag ska ju åka. För Etiopien är ju ett sjukt intressant land. Världens äldsta kristna land. Den enda afrikanska landet som aldrig varit ockuperat av européerna. Alltid en fri, egen nation.

Lalibela

Först och främst skulle jag ju besöka Lalibela. Ett området med klippkyrkor uthuggna ur berggrunden från 1200-talet. Under den Etiopiska julen som firas den 7:e januari fylls kyrkorna med präster, och pilgrimer, processioner och religiös aktivitet.



Tis Issat fallen

Jag skulle också besöka vattenfallen Tis issat och Tanasjön som anses som Nilens källa.

Danakil

Danakil är ett vulkaniskt ökenområde i norra Etiopien. En av de mest ogästvänliga platser som just den här planeten har att erbjuda. Extrem hetta, upp till 60 grader på dagen och minusgrader på natten. Här finns ingen bebyggelse, inga hotell, så området är inte helt lätt att besöka. Men jag säger bara om. OM jag fick en chans att besöka.


foto: Achilli Family

Fasiledes fästning i Gonder och Förbudsarken i Aksum

I Gonder hittar man ett flertal fästningar av nästan europeiskt snitt och i Arkum sägs Förbundsarken finnas. Dvs den guldbeslagna träkista där Moses stentavlor med tio guds bud förvarades.

Om man vill fördjupa sig mer i det, kan man med fördel se denna BBC-produktion- The Lost Kingdoms of Africa.

Simien National Park

Vackrare än så här blir det inte. Om man får tro bilderna.


Fler som drömmer om Etiopien?

Etiketter

2 kommentarer

  1. Nu gör jag det, drömmer alltså. Vilka fantastiska ställen. Har också mellanlandat i Addis Abeba en gång men att få besöka vattenfallet, norra delarna mm vore ju en dröm faktiskt. Hälsningar Lena

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *