Jag hade officiellt bestämt mig för att Lapplands-turnén var färdigrapporterad nu. Men jag känner att jag inte kan låta bli att skriva en inlägg om Stejk i Kiruna också. För det här är verkligen Norrland när det är som bäst.

Jag ser Stejk från bilen när vi kommer åkande in till Kiruna. Tänker att där måste vi ju äta! Så blir det också vår andra och sista kväll i stan. 20 minuters gångavstånd från vårt hyrda stuga på Camp Ripan.

Stejk är en sån matvagn, ni vet. En sån som står uppställd på varje torg i varje svensk stad. Och kränger thaimat eller kebab, eller nåt. Stejkvagnen står på en asfaltsplan utanför en nedlagd bensinstation som numera säljer godis och läsk. Och här är det inte någon avlägsen matkultur som krängs utan tvättäkta norrländsk Suovas. (och ja för all del, det finns hamburgare också, men det kan vi väl bortse från så länge)

Men det är inte matvagnen som fångar min uppmärksamhet förstås. Eller som får mig att bestämma mig för att äta här. Det är lappkåtan som står uppställd bredvid.

Det är en ganska kylig augustikväll när vi anländer till Stejk. Vi är långtifrån ensamma på plats. Lokala ungdomar som tar med sig sin mat och kör vidare i sina Volvo 240 och epatraktorer. Och utländska turister, som triggat på kåtan, precis som vi. Jag hugger sista bordet inne i kåtan. Knyter upp Trulle på behörigt avstånd från värmeaggregatet som brummar trivsamt i bortre änden av kåtan. Engelska, tyska och holländska pratas omkring mig. En trevlig brasa i eldstaden i mitten, levande ljus på borden. Renhorn som dekoration och en artificiell stjärnhimmel i form av ljusdioder i kåtans tak. Renfällar att sitta på, på den enkla träbänkarna.



Christofer och Alva får köa medan jag håller ställningarna. Servitören springer ut och in med Suovas-leveranser till gästerna. Småpratar med alla. Gullar med Trulle.
– Jag vågar nog säga att vi är den enda restaurangen i stan där han är lika välkommen som någon annan!

Alva och Christofer har köpt varm lingondricka till oss alla. Vi sippar på den medan vi väntar på vår mat. Stora portioner kommer in som alltid i Norrland. Strimmat renkött med bacon och svamp. Men också en lika stor ask med sallad till. Utanför skymmer det. Och kyler på ännu mer. Men här inne sprakar brasan förnöjsamt och röken stiger ur vår varma lingondricka. Kanske vårt allra norrländskaste moment på resan? När det enkla är det bästa?


Läs alla inlägg från vår Lapplandsresa här.

Gillar du också norrländsk mat? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *