Att bestiga Adams Peak – vår vandring och våra bästa tips

Man ska bestiga Adams Peak eller Sri Pada, Sri Lankas heliga berg, minst en gång i livet gärna fler, det gäller för varje rättrogen lankes. För det här är ett heligt berg. 5500 trappsteg upp. Lika många ner.

Råden är väl ärligt talat ganska samstämmiga. Vare sig man läser Lonely Planet, frågar på forum eller läser touring-företagens föreslagna rutter. Adams Peak bestiger man sist. Efter alla andra vandringar i Hill Country. När man liksom är färdig med Sri Lanka, eller i alla fall de mer fysiskt aktiva delarna av sin resa. För sen gör man inte så mycket mer tydligen, på en, två dagar innan träningsvärken gått över.

En enkelt och tydlig instruktion kan man tycka. Ändå står vi på något märkligt sätt där, huttrande i mörkret vid nedersta trappsteget mindre än ett dygn efter ankomst till Sri Lanka. Klockan är kvart över två och till en början får vi nästan intrycket att vi är ensamma om bestigningen denna måndag morgon den 1:a februari. Vi möts av några försäljare av mössor och fleecetröjor i bjärta färger, men de flesta stånden som kantar leden står denna natt öde och tomma.

Vi går igenom en liten by. Förbi någon pagoda. Först mest en väg som lutar uppåt. Så kommer äntligen den första trappstegen. Nu är vi på gång. 10 gjorda av 5500!

Så börjar trapporna. Vi rör oss långsamt. Vi har gott om tid och vägen är lång. Mjölksyra göre sig icke besvär. Många mikropauser för att dricka en skvätt vatten. Med täta mellanrum finns små serveringar med vatten, läsk, kakor, frukt, bröd och även varm mat; Sri Lankas nationalrätt Curry and rice. Vi stannar ett par gånger och köper något litet, en banan eller ett paket lankesiska pepparkakor.

Ju närmare toppen vi kommer desto fler människor har vi omkring oss. Ganska mycket turister, men även lankesiska pilgrimer. Det blir också betänkligt kallare när vi närmar oss toppen.

Trappstegen ÄR många. När vi börjar tänka att det snart är färdigt får vi höra att den är en timme kvar. Att nöta trappsteg efter trappsteg ständigt uppåt i timme efter timme är halvjobbigt, det går inte att komma ifrån. Men vi ser ändå många som har det tuffare än oss.

Kvart över 5 är vi så uppe till slut. På toppen blåser det rejält, vi får plocka fram alla extrakläder vi har med oss i ryggorna. Här uppe är det massor av folk. Många pilgrimer ligger inlindade i filtar och sover i något vindskyddat skrymsle. Ett buddistiskt tempel är byggt på toppen. Rökelsen ligger tung.

Vi inser att vi inte har en aning om väderstrecken, åt vilket håll kommer soluppgången? Till vänster om uppgången finns dock en form av läktare som redan fyllts av folk, så här borde det väl vara?
Vi intar position framför läktaren 05:35. I exakt rätt tid ska det visa sig. Några ögonblick senare sluts leden och trängseln blir kompakt. Vi står längst fram mot stängslet och bakom oss har vi människor som inte ser mycket av soluppgången utan sträcker upp sina kameror i luften på måfå.

Vi har tur och får en vacker soluppgång. Himlen och molnen färgas rosa och sedan eldröda. Dimslöjor ligger över omgivande berg. När solen väl är uppe är det bästa över och vi börjar nedstigningen. Vi har blivit varnade av vår chaufför för att det finns två nedgångar och är noga med att välja samma väg tillbaka. Annars hamnar man i en helt annan by flera mil ifrån den där man lämnat sin packning, sin bil och sin chaufför!

Efter några tusen trappsten skakar och skallrar benen okontrollerat när vi stannar upp för att fota eller dricka.
Vi möter många pilgrimer längs vår väg ner. För de som bestiger berget av religiösa skäl verkar tidpunkten inte vara lika viktigt som för oss turister.
En mamma som bär och ammar sitt halvårsgamla barn medan hon bestiger berget får ju onekligen vår prestation att blekna lite, känner vi.

Vid nio-tiden är vi nere igen vid vårt hotell Slightly chilled. Hela äventyret har tagit 6,5 timmar.

När ska man bestiga Adams Peak?

Säsongen för Adams Peak är december till maj. Då är leden upplyst, det säljs mat och vatten längs vägen. Övrig tid är också möjlig att gå, men rekommenderas inte. Du måste själv lysa och hitta din väg och eftersom det är regnperiod kan skyfall göra vägen farlig eller oframkomlig.

Mest folk är det vid fullmåne. Då går vandringen mycket långsammare p.g.a. köer och det är inte säkert att man kan ta sig ända upp. Mer troligt är att toppen redan är full och att man tvingas stanna och vända några hundra meter nedanför toppen. Därefter kommer helgerna i popularitet. Även i detta fall tar vandringen betydligt längre tid och risken finns att man inte tar sig ända upp. Samma vid nationella helgdagar som t.ex. Independence Day 4:e februari.

Man vill genomföra vandringen upp under natten, så att man når toppen ca en timme före soluppgången (den vackraste delen av soluppgången är det som sker innan solen bryter horisonten). En lugn dag som då vi vandrade innebär det att man bör starta vid 2-tiden på natten. Förstås beroende på hur snabbt man kan/vill gå.

Var bor man innan bestigningen?

Man bor i den lilla byn Nallathanniya, där leden upp mot Adams Peak börjar. Förslagsvis på guesthouset Slightly Chilled, som enligt samstämmiga uppgifter ska vara det bästa boendet.
Hit går bussar, men smidigast är att anlita en egen chaufför. Resan från Colombo tar 4,5 timmar, från Nuwara Eliya 3 timmar.

Vad ska man ha på sig?

Vi vandrade i följande: funktions-tshirt, fleece-tröja, vandringsbyxor respektive träningstights, strumpor, trekkingskor och mössa.
På toppen tog Gunilla på sig ytterligare förstärkningsplagg i form av långärmad underställströja i ull, skaljacka, tunna fingervantar samt vandringsbyxor över tightsen. Christofer härdade…
Ta med allt hemifrån, de prylarna som säljs vid foten av berget är svårt ugly och av risig kvalitet.

Vad ska man packa med i ryggan?

Förstärkningsplagg enligt ovan, kamera och pengar. Allt du vill äta och dricka köper du längs vägen.

Var ser man soluppgången bäst?

Soluppgången kommer att gå av stapeln ganska exakt i samma riktning som du kom ifrån.
Den ses antingen direkt vid uppgången eller från läktarsektionen direkt till väster när man kommit upp. Vi stod nedanför/bortanför läktaren längst fram vid stängslet. Vi såg bra och hade då soluppgången snett åt vänster.

Hur jobbigt är det? Hur vältränad måste man vara?

Vi är ganska vältränade om vi får säga det själva. Tränar flera gånger i veckan och har gjort så i ett antal år. Gunilla har dessutom kört rätt hårt på Stairmastern det senaste halvåret med tanke just på Adams Peak.
Under dessa förutsättningar är Adams Peak inte jättejobbigt. Man ska dock se till att man har gott om tid, så att man kan köra ett lugnt tempo.
Om man får ont om tid och måste börja jaga upp tempot, blir det ganska fort jobbigt.
Bestigningen tar otroligt mycket på benen, vi rekommenderar inte att gå upp om man t.ex. har knäproblem.

Får man träningsvärk efter Adams Peak?

Ja. Grymmaste sorten. I lår, vader och stjärt.
Då stretchade vi ändå 1 minut på varje sida i varje position, dubbla stretchövningar per muskel enligt ovan.
No mercy.

Är det värt det?

Självklart.
Adams Peak är mödan värt av flera orsaker. Soluppgången från toppen är vacker, upplevelsen av att röra sig tillsammans med många andra mot samma mål är mäktig och känslan av bedrift som sprider sig i huvud och ben efter avslutat värv är skön.

Adams Peak vore inte Adams Peak om inte trappstegen var så många och vägen så lång. Adams Peak hör definitivt till när man besöker Sri Lanka.

Läs om hela vår Sri Lanka resa här.

Läs om fler vandringar på Sri Lanka här.

Läs vår guide till Sri Lanka här.

Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips.