Var ska man bo längs Rota Vicentina? – mina hotell och vad jag tyckte om dem

Casa do Adro i Vila Nova de Milfontes

Jag rullar min resväska genom gränderna i obotligt charmiga Vila Nova de Milfontes på Portugals västkust. Ner mot fortet och min parkerade hyrbil.

-Tänk att det finns människor som väljer bort det här! Jag skakar på huvudet för mig själv där jag går. Som bokar in sig på stora ocharmiga turistkomplex med oengagerad personal. När man kan bo på ställen som detta.

Det kan bara finns en förklaring. Att folk inte vet. Har man inte provat, så kan man inte veta hur det är att bo på ett litet personligt hotell. Där ägaren gör allt för att man ska trivas. Där varje rum är personligt och omsorgsfullt inrett. Där det finns hembakt chokladtårta att ta av på eftermiddagen. Vatten, öl och vin att förse sig med ut kylen före middag. En så vacker och överdådig frukost att man får tårar i ögonen. Och möjlighet att bre sig några frukostmackor extra, svepa in dem i aluminiumfolie och ta med som matsäckslunch. Och för mig som tackar nej till detta erbjudande, ändå en inslagen bit av den där förföriska hembakta chokladkakan att ta med på dagens äventyr.

Nej, det finns bara en förklaring. Den som väljer bort det här, kan helt enkelt inte ha provat Casa do Adro i Vila Nova de Milfontes.

Herdade do Touril utanför Zambujeira do Mar

Herdade do Touril är helt nyrenoverat. Återöppnat för bara någon månad sedan. Det riktigt skiner om hela stället. Huskropparna är traditionell portugisisk havnära stil. Jag har sett det i några av de små städerna nu. Vitkalkade hus med detaljer i blått, gult och rött. Trendigt inrett. Man vill gå runt och känna in färgerna och detaljerna. Taklampan i restaurangen är verkligen häftig!

Som vanligt i Portugal vet man inte till sig, så väl vill man mig. Bad i den uppvärmda poolen? Något att dricka på terrassen? Kanske ett litet bakverk till? Vill jag låna en cykel? Eller bli skjutsad till fyren? Och visst är jag väl med i kväll och lyssnar på fado-musikerna som kommer hit?

Middagen, som förstås består av fisk, är fantastisk. Råvarorna får tala!

Och sedan förflyttar vi oss allihopa, vi som bor här just i natt. Till det mer intima allrummet. Ljuset är släkt. Två musiker har tagit plats på varsin stol. Dricker villigt av det serverade portvinet. Äntligen ska jag få höra! Det är hjärta och smärta. Längtan och kärlek. Till den man aldrig fick.

Vi sluter ögonen och lyssnar. Nynnar och sjunger med. En sån där kväll som aldrig kommer tillbaka.

Aldeia da Pedralva

GPS:en leder mig fel. Jag anländer från fel håll och blir förvirrad. Byn jag parkerat mitt inne i har rumsnummer. Fast inte alla hus. Några har öppna dörrar, skällande hundar och gamla damer som dricker eftermiddagskaffet. Är detta ett hotell? Eller en by?

Jag frågar mig fram och leds rätt. På baksidan finns parkering och reception. Stora delar av byn Pedralava har köpts upp och renoverats till ett hotell. Men inte alla hus. Några bor kvar. Jag får mig en liten stuga med blå dörr. Kök, vardagsrum och sovrum. Känner igen några IKEA-möbler. Ögat är vant att identifiera. Rota Vicentina går rakt förbi byn. Perfekt för en vandringsövernattning.

Cascade Wellness Resort

Sånna här stora lyxiga resorter kan ibland göra mig nervös.

Men som vanligt i Portugal finns här en genuin värme. Alltifrån receptionisten till serveringspersonalen till killen som walley-parkerar min bil. Läget är perfekt precis intill fyren och de vackraste stränderna. Och restaurangen Senses är verkligen något alldeles extra.

Läs också om alla de bästa restaurangerna på resan här.

Glöm inte att följa 4000mil på Facebook för fler reseberättelser och resetips i ditt flöde.

---

Resan till Portugal genomfördes som en pressresa i samarbete med VisitPortugal