Vad gör en resebloggare mellan resorna?

Det blir lite Dr Jekyll- och Mr Hyde-känsla ibland. Ena dagen sitter man på 5-stjärning restaurang och njuter av livets goda. Champagne i loungen på Heathrow och ett av världens sju underverk på eftermiddagen. Helikoter över Victorifallen, utsikt över Atlanten, och en solnedgång i världsklass. Den bästa marulken vi någonsin ätit.

För att plötsligt kastas ut ur lyxbubblan och så en hel dag i tvättstugan, cykla i slaskväder, högläsa Kalle Anka och tappa en tetra mjölk i golvet på Coop.

Ni som läser den här bloggen får ju mest se det ena. De spännande resorna, upplevelserna. Men vad gör en resebloggare egentligen mellan resorna? Är det lika glamoröst då också eller?

Den här gången har jag 10 dagar. Mellan den ena resan och så nästa.

Fredag 8/6

Resebubblan spottar ut mig 05:00 på Arlanda. Efter en nattflight från Lissabon med TAP.
Känner ganska fort att jag inte kommer att lyckas somna om någonstans på Arlanda. Lyckades få några timmar för mycket sömn för det (hela 4 kanske?) på flyget.
Hänger lite håglöst uppe på övre däck ovanför Arlanda järnvägsstation. Här finns sköna fåtöljer och eluttag. Vad mer behöver en människa gärna här i livet? Äter frukost på fiket nedanför. Precis när jag fått in min toast kommer en kille med en rullvagn från köket med nya mackor. Slänger alla de gamla. Note to self: köp frukost efter 7 här.
Drar mig mot inrikes, checkar in igen, biljetterna sitter inte ihop denna gång. I Umeå-gaten träffar jag en fd kollega, som också kommit in från Kreta vid ungefär samma tid som jag och som också dragit runt på ungefär samma platser i väntan på avgång. Men först nu träffas vi. Skrattar lite åt det.

Hemma i Umeå blir det taxi, Christofer är fortfarande i Polen. Hämta hunden hos nya hundvakten. Det har gått bra. Förstås. Trulle är ödmjukt tacksam att få komma hem igen. Nu får jag sova ikapp några timmar.
Barnen kommer hem från skolan, de har varit hos sin pappa under veckan jag varit i Portugal. Vi hämtar indiskt från Ghandi tvärs över järnvägen och ser film, Divergent. Riktigt bra faktiskt med ganska seriösa Hungergame-vibbar. Ser fram emot att vi ska se del 2 och 3 också.

Lördag 9/6

Slappa, packa upp, tvätta. Komma i fas. Och börja skriva blogginlägg förstås. Skriver ett om känslan jag fick av Portugal. Börjar rota i foto-skörden och fiskar upp några riktigt bra bilder.
Ringer mamma, pappa och syrran. Talar om att jag är hemma.

Söndag 10/9

Mera tvätt. Hundpromenader. Bloggar om maten i Portugal. Storhandlar på Coop. Köper riktigt dyr och fin olivolja och balsamvinäger. Nu ska det bli ordning på salladsdressingarna framöver! Barnen bakar banankaka.
Sitter lite på balkongen och lyssnar på Skäringer&Mannheimer. Klart bästa podden i Sverige just nu, ju.

Måndag 11/6

Klipptid på förmiddagen. Pratar charterresenärer med min frisör. Vi tycker och tänker väl ungefär samma. Fast hennes dotter älskar rutschkanor, så nu måste det bli såna hotell ett tag framöver. Mina barn fick aldrig chansen att börja gilla.
Efter lunch har jag BUP-tid för min son. Dags att skrivas ut, för 18-års dagen är nära nu. Övergångarna är alltid lite läskiga. För vad kommer nu?

Skriver ett inlägg om bästa stränderna i Algarve.

Hämtar Christofer på flyget klockan 22:10. Hans vapen är inte med planet. Borttappade någonstans mellan Poznan och Umeå. Situationen genererar en del pappersarbete.

Tisdag 12/6

Christofer åker igen klockan 9. Till Örebro denna gång.

Får panikstäda lite för Alva messar att hon tar med några kompisar hem på lunch. Ligger efter med allt sånt.
Äter lunch med en fd kollega. Kan knappt tro det jag får höra. Har hela världen blivit galen? Vill kavla upp ärmarna och ställa till rätta. Som jag är van att göra. Men måste inse att det är långt bortanför min kontroll att ordna.
Talar ut om mina egna logisik-problem inför våra gäster efter midsommar. Så mycket som måste fixas och köpas, så lite tid. Att prata om saker gör alltid att de känns lättare. Det ordnar sig nog med gästerna och allt fix. De får ta det som det är.

Handlar presenter, inslagningspapper, rosettsnöre, gratulationskort.

Skriver inlägg förstås. Om Victoriafallen. Varför är de bästa resorna och upplevelserna så ofta de minst lästa? Borde jag skriva ett inlägg om det?
Inläggsidéerna sprutar som alltid efter en resa. Jag skriver ner alla i ett allt längre Google Spreadsheet. Alla dessa inlägg som väntar på att bli skrivna. Den dagen man kan koppla in två elektroder i hjärnan och bara tanka ut allt som jag har där. Då ska ni få se på blogg!

Onsdag 13/6

Stora städdagen. Jag rör inte bloggen ens. Plocka, dammsuga, torka golv. Fara på rundor till Myrorna och återvinningen. Tänk att jag äntligen kom iväg med det där hockeyspelet som ingen någonsin använt!
Ringer samtal, slutför saker. Det gäller att passa på när man har en av de där dagarna.

Torsdag 14/6

Väcker Alva på morgonen med presenter. Böcker, hudvård, pengar. Hon cyklar till en kompis, ska byta om där.

Jag kommer till Umeå stadskyrka precis i tid. Klockringning, rektorns tal. Prästens tal. Lärarnas kör. Elever som gjort särskilda prestationer belönas. Betyg delas ut till 9:orna.
Får torka ett par tårar i år igen. För att livet är så skört. För att vi alla växer och åldras. Vare sig vi vill eller inte. För att just i den här åldern har vi alla fortfarande chansen att bli precis vad som helst. Det vi helst vill. Om vi bara visste.
För att jag lyckades hålla mitt löfte från min egen barndom ändå. Att jag skulle ge mina barn precis en sån här skola, med engagerade lärare, fina ungdomar som klasskamrater och en anda av genuint intresse för lärande. Det jag själv aldrig fick. Tänk att det finns starka politiska intressen i Sverige som vill förbjuda det här? Det kan jag få blodsmak i munnen av.

Och så gråter jag en skvätt för han som inte är här, han som livets alla möjligheter aldrig stått öppna för. I år som alla år gråter jag.

Västerbottens-Kurirens representant fotar Alvas klass och Sigma-laget. De som är Nordiska mästare i matematik. Tar Alvas nummer. Någon kommer att ringa och intervjua senare.
Sen är det 15-års kalas. Jag hämtar bara tårtan. Sen fixar de allt det andra själva. Lagar tacos. Stökar bort. Några sover över.
Jag går ut med Trulle och bloggar om spökstäder.

Christofer kommer hem från Örebro klockan 2 på natten. Nästa gång får han låta mig ta hand om bokningarna. Så det blir någon ordning.

Fredag 15/6

Kör min Prius till verkstan. Batteriet behöver checkas inför besiktningen. Tar med Trulle i bilen och så promenerar vi tillbaka. Tar 50 minuter. Packar lite matsäck och tar sedan Christofers bil ut till stugan. Möter upp en bokad rörmokare där. Han hittar inte felet, trots att han ringer gamla ägaren och rådgör om rördragningar. Alla känner alla i Nordmaling. Förstås har vår rörmokare vår stugas förra ägare som kontakt i telefonen.
Precis som en Nordmalingsrektor som jag träffade på en kurs för några år sedan visste att vi klippte gräset i stugan med en handjagare.

Det är en vacker och solig dag ute i Klubben. Fast blåsig. Jag sitter och kurar i lä. Första gången jag är ute i sommar. Har som vanligt hunnit glömma vad Järnsklubb gör med mig. Vad doften av vindpinad havsnära tallskog gör med mig.

Tar ett viktigt samtal som kommer att påverka min framtid. Får ett intressant samarbetsförslag på mejlen.

Och så äntligen den där fredagsmiddagen tillsammans med Christofer.

Lördag 16/6

Christofer har hopptävling. Åker tidigt. Jag går ut med Trulle. Skriver inlägg om Rota Vicentina.

Precis innan vi ska sätta oss och äta middag kommer vi på att vi måste fota en frontbild till inlägget om bloggens 5-årsdag. Lånar en av ballongerna (5:an!) från Alvas 15-årsfest. Fotar snabbt och effektivt. Innan jag går och lägger mig senare ska jag bara lägga upp bilden, men upptäcker då att vi vänt 5:an år fel håll. Spegelvänder bilden. Fast nu blir ju texten på Andy Warhol tavlan (In the future everybody will be world famous for 15 minutes) som syns i bakgrunden spegelvänd. Nåväl, sånt MÄRKS ju inte, eller?

Söndag 17/6

Hopptävling, ”Trulle-nad” (nytt ord SAOL!), tvätta, packa, förbereda. Ladda kamerabatterier. Kolla upp vandringar. Beslut och avvägningar. Ska vandringskängorna med? Regnställ? Kikare?

Skriver på ett dokument. För en stor och viktig affärstransaktion. Känner mig nästan euforisk. Det enda du kan göra är att gå.

Måndag 18/6

Idag har jag besiktning av Toyotan. Som vi bestämde oss för att ha kvar trots allt. För friheten som vi vant oss vid. Vi som båda är vana att reda oss själv.
Kanske köper jag mig en ny kamera. Så där bara. Hepp! För att Cyberfoto ändå ligger vägg i vägg med Toyota.

15.15 stiger vi på tåget. Det som ska ta oss ner till Gävle ikväll. Christofer, Trulle och jag. Pappa hämtar på stationen, som vanligt. Det är ännu sig likt.

I morgon är det dags igen, då reser vi.