Som en Flatcoated retriever har jag varit hela veckan. Ständigt entusiastiskt viftandes på svansen, dragandes i kopplet med stackars Christofer chanslös där bakom.

För det här det gillar jag.

Perfekta dagar med solsken, ett förödande vackert landskap. Ett orimligt stort antal små söta leksaksjärnvägar med små, små färgglada tåg tuffandes på. Varje bergstopp tycks ha en egen kabinbana, en spektakulär hängbro eller något annat skojigt och adrenalinframkallande.

Flatcoated retriever…


Varje dag har varit en enda lång räcka av wow`s. Fantastiska overkligt perfekta upplevelser rakt över, vi kan i skrivande stund inte komma på en enda besvikelse, eller ens medelmåttig upplevelse på hela resan.
Dessutom är Schweiz så otroligt välorganiserat. Alltid tydligt skyltat, tåg som går i tid och snyggt och fräscht överallt. Vi kan inte låta bli att uppskatta det ändå. Även om motsatsen också kan vara befriande.

Nytt favoritland på antågande?

Det enda som hindrat mig från att utropa ett nytt Europeiskt favoritland är faktiskt dels prisnivån och dels maten.

Restaurangvagn med klass

Maten i Schweiz är i bäst fall ostfondue med pickles. Och i sämsta fall bratwurst med limpa. Inga av våra måltider har varit några kulinariska höjdpunkter.

Och priserna sen! Första menyn vi kollade i Luzern, tänkte vi att oj, här var det turistpriser. Men nej, det var ju bara vanliga priser. Från 200 kr för en enkel vegetarisk pasta. Till 400kr för en kötträtt.

I och med att det oftast inte ens varit särskilt gott, tröttnade vi på restaurangerna och köpte till slut sallad och mackor på Coop och åt på hotellet.

Fondue!

Hotellrummen kostar från 2000 kr natten och uppåt. En resa med bergbanan upp på Jungfraujoch kostar 1600kr. Det vill säga om man har Swiss Travel Pass och får rabatt.

Vi förstår att det inte är så många andra européer här. Mest asiatiska grupper som inte verkar direkt priskänsliga. Många tågluffar i 1:a klass.

Asiater, asiater, asiater!

Har vi vandrat?

Alltså, förvånansvärt lite för att vara vi. Dels för att Christofer inte varit helt stadig i gången ute i terräng. Ingen av oss är sugna på att dra ut honom på alltför avancerade äventyr alldeles för tidigt. Det har blivit några kortare och enklare duttar till vandringar. Alldeles bedårande de också givetvis.

Sedan så sa vi faktiskt till varandra flera gånger att, alldeles oavsett stroke eller ej, så har vi nästan inte hunnit vandra liksom. Det har funnits alldeles för många sinnessjukt galet häftiga bergbanor, kabinbanan och linbanor för det. Om de dessutom ingår, eller i alla fall är starkt rabatterade med Swiss Travel Pass, så måste man ju bara passa på och få lite value for money också. Det dyra lilla passet måste ta oss tusan jobba dygnet runt för att gå ihop sig.

Hur det har gått för Christofer?

Jo det har gått bra. Flygresorna har gått bra, alla tågresor har gått bra och tempot har faktiskt funkat även om det som vanligt varit högt.

Det blir väldigt tydligt när vi är på resa att vi har väldigt olika sömnbehov just nu. Christofer sover helst 11-12 timmar varje natt fortfarande. Medan jag har svårt att pressa ur mig så mycket mer än 8 i normalfallet. Med ett litet hotellrum att tillgå bara, blir det lite problematiskt för mig att veta vad jag ska göra de andra 3-4 timmarna. Utan att störa.

Vi har hållit ett högt tempo även på denna resa och Christofer har blivit trött, det har man märkt. En av våra hektiska dagar, när vi avslutade med att vandra ner från Kleine Scheidegg, säger Christofer mitt där i skogen, att nu ser jag knappt vägen med höger öga. Då fick jag dåligt samvete att jag dragit för hårt i retriever-kopplet, förstås.

Lyckades dock trolla fram en tågstation mitt där i ödemarken och fick upp honom på tåget hem till Lauterbrunnen.

Framtrollad station



Hur gick det med min packning?

Ehm, packningen denna gång är en av de mer… ska vi säga djärva och fantasieggande? Det var väl inget genidrag att packa genom 22 korta och förvirrade telefonsamtal och sms till Christofer.

Jag hade, visade det sig, två byxor och en kjol som knappt några toppar passar till, jag hade ingen handväska med och för få funktions-tshirts. Men däremot minst 15 par trosor för 8 dagar.

Men sånt där är ju världsliga saker som löser sig.

Fick köpa en ny t-shirt…

Och sist men inte minst, hur har det gått med min tyska?

Min tyska har ju legat slumrande i väldigt många år. Efter det där utbytesåret i Karlsruhe, reste jag inte till tysktalande länder alls på många år. Nu senaste  åren har det blivit mer och mer tysktalande resmål. Wien, Berlin, Dolomiterna. Tyskan börjar komma upp till ytan igen. Lite blyg är jag allt. För schweizarna är bra på engelska. Och jag blir mest stammande och stakande på tyska. Men jag lyssnar och förstår, läser på skyltar och pratar tyska med Christofer. Förklarar och instruerar.

– Du får aldrig säga Ich bin warm. Det betyder något helt annat. Mir ist warm, heter det. Och, det är ju lätt hänt att man tror att ansikte är Ansicht, men nej det betyder ju utsikt. Gesicht heter ansikte.

– Alltså, det är ju inte som att jag plötsligt kommer att försöka prata tyska här eller nåt, påpekar Christofer milt, men det låter jag inte hejda mig. Nu när jag har kommit igång med det tyska språket och liksom vågar prata på. Åtminstone med Christofer.



Läs allt om våra äventyr i Schweiz här.

 

13 Comments

  1. Barbro Lundqvist

    Bra och trevligt skrivet

  2. Jessica

    Vilket underbart inlägg att läsa både om resmålet men också om att ni rest tillsammans igen!!! UNDERBART!!

  3. Marianne

    Så härligt att läsa och så fina bilder
    Trevlig sommar till er båda

  4. Så underbart att det gått bra! Och vilka härliga bilder, det ser helt underbart ut! Jag skulle också varit som en flatcoated retriever om jag hade varit där. 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Schweiz var verkligen underbart! Så även att resa tillsamman igen. 🙂

  5. Ann Beutler

    Så glad för er skull..Att ni är ute igen tillsammans.Vilka vyer ni har sett!

    • Gunilla Yourstone

      Ja det var så härligt att resa tillsammans igen. Och Schweiz är surrealistiskt vackert.

  6. Så galet vackert & vilken häftig resa ni gjort! Stor inspiration, sugen på ett liknande upplägg nästa sommar! Hur många dagar var resan på totalt?

    • Gunilla Yourstone

      6 dagar var vi i Schweiz. Och sen vidare till Italien.
      Det kommer ett inlägg om vårt rutt snart. 🙂

      • Tack, då vet jag! 😊 Åhh, det vore toppenbra – ser fram emot en ruttbeskrivning! 👍🏻😊

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *