Kebnekaises topp är helt klart ett mål. Men vi är en halt och lytt och enbent skara som åker till Lappland i år. Till och med hunden är konvalescent. Att vandra upp kommer helt enkelt inte att hända. Inte i år i alla fall. Men jag har fått ett tips. Av en före detta kollega på Kiruna-kontoret. Det går även att åka helikopter till Kebnekaises topp.
Bokar med Kallax-flyg, Nikkaloukta-basen. Den 7:e augusti bokar vi vår tur. Men mitt redan frostiga förhållande till väderapparna blir inte bättre av det tilltaget. För till Keb kan man bara flyga när väderförutsättningarna är perfekta. Och mina appar visar på regn från och med den 7:e. Till en början ignorerar jag dem bara kallsinnigt. Det lynniga fjällvädret kommer att ändrar en triljon gånger innan den 7:e. Så klart. Och det gör det också. För samtliga dagar och orter. Utom just Kiruna den 7:e. Mörka gråa moln. Eventuellt regn.
Den 5:e augusti ger jag upp och kastar in handduken. Ringer Nikkaloukta-basen från Kilpisjärvi i Finland, där vi för stunden befinner oss.
– Onsdag ser mörkt ut.
– Jo. Han jag talar med kan inte annat än hålla med.
– Ni har inte möjligen en liten extra tid till övers i morgon i stället? Den 6:e? Jag frågar milt, vänligt och försiktigt. Och biter mig sen hårt i knogen. För nu gäller det.
Jodå, klockan 12 tisdagen den 6:e kan vi visst komma. Inte är det nåt problem inte.
Jag tackar ja och meddelar sedan familjen att halv åtta i morgon måste alla sitta i bilen. För vi ska bränna de 4 timmarna till Nikkaloukta i världens fart. Så det så. Alla köper läget.
Vår tur genom Lappland på tisdag morgon kantas av det perfekta vädret. Inte ett moln så långt ögat når. Jag myser vid ratten. Jag är bara bäst som fixade det här ändå. Vi ska upp på Keb, det är sant, det måste det vara. Vi kan bara inte misslyckas nu!
I Nikkaloukta har helikoptern just lyft med två par. Vi får se om de kan landa, säger personalen. Det har börjat bildas moln på toppen. Hur länge är de borta? Frågar jag. 40 minuter om de kan landa, 20 om inte, svarar man.
Väntan.
Och så hör vi helikoptern. Efter 20 minuter. Nej.
Vi får frågan om vi vill åka ändå. På rundtur runt toppen. Och visst vill vi det. Alva placeras fram. Vi får en mäktig tur. Piloten pekar och berättar. Vi hör varandra genom hörlurarna/hörselskydden. Samt även Kallax-flygs andra helikopter som är ute och lämnar dagens varuleverans till STF´s fjällstation. Ser Tarfala-stugorna, STF och den andra helikoptern med sin last. Både östra och västra leden upp. Kaffedalen. Den turen är inte att leka med ändå. Kräver sina vandrare.
En galet mäktig tur. När vi landar igen är ingen av oss ledsen för den där petitessen med Keb´s sydtopp. Den tar vi nästa gång.
– När vi började ta höjd, säger Alva, då kändes det för mig som du sa att det var när du gick ut med kajaken för första gången. Som något man alltid längtat efter. Resten av dagen googlar hon helikopterutbildningar.
Och nästa dag, den 7:e, då är det förstås genommulet. Idag lyfter inga helikoptrar. Inte från Nikkaloukta i alla fall.
Finns det en film, undrar du nu? Är påven katolik, svarar vi. Här ser du filmen.
Hur bokar man helikopter till Kebnekaises topp?
Turen bokas via Kallax flyg. Läs mer på deras hemsida.
Förutom toppturen finns sightseeingturer runt området. En lång och en kort tur. Och det var alltså den korta turen som vi till slut tog i stället för toppturen.
Vad kostar det att åka helikopter till Kebnekaises topp?
Toppturen kostar 5900 kr/helikopter. 1-4 personer får plats.
Sightseeingturen Keb-Tarfala, 20 minuter kostar 4250 kr/helikopter.
Sightseeingturen Keb-Nallo, 35 minuter kostar 6350 kr/helikopter.
Hur lätt är det att faktiskt komma upp och kunna landa på Sydtoppen?
Oj, det vet ju inte vi riktigt, men helt klart måste man ju ha lite flyt med vädret. Är det det minsta moln på himlen, så kan man ge sig fasen på att det enda lilla nog ligger över Keb som ju är högst i området.
Så det kan nog vara bra att skruva ner sina förväntningar lite och tänka att om det blir en rundtur, så blir ju det nog så bra.
Läs alla inlägg från vår roadtrip i Lappland här.
Vill du läsa om fler av våra äventyr? Glöm inte att följa 4000mil på Facebook.
Wow, hur mäktigt såg inte det ut! Den turen hade jag inte bangat en plats på.
Ja det var grymt! 🙂
Vi vandrade västra leden upp till sydtoppen den 7 augusti 🙂 Tror många blev överraskade av dimman och regnet som kom dagen när ni var där för inte mindre än tre fjällräddningar gjordes den kvällen. Vi trodde det var kört för vår del, men på fjällstationen sa de att det skulle vara ok att göra toppbestigningen trots dimman. Kul att se dina foton för vi såg som sagt inte mycket, varken under vandringen eller på sydtoppen 🙂 Men jag är nog glad jag inte såg hur brant det egentligen var. Kan tillägga att det var den absolut jobbigaste vandringen jag någonsin gjort!
Aha, ni gick den dagen. Ja gå måste ju funka bara bra även om det är dimma. Lite värre om det regnar kanske och blir halt?
Ja vi hörde om alla räddningsaktionerna. Det hade väl varit fint väder i 3 veckor då och så blev det omslag, så folk tycks inte ha varit beredda. Även om väderprognosen var tydlig. 🙂
När jag såg vandringen uppifrån kändes det som att det skulle kunna bli mitt livs näst jobbigaste vandring om jag går den, ja. För värre än Kilimanjaro blir det inte. 🙂
Men vilken häftig tur! Helikopter ger ju en annan närvarokänsla än flyg, vore ballt att testa. Kanske måste göra det om jag ska göra nordtoppen då. ✌️😬
Ja den kan verkligen rekommenderas. Kanske ”slinker vi förbi” någon mer gång och faktiskt landar på toppen. 🙂
Jag måste bara börja med att säga att bilden på Alva i helikoptern är så magisk. Jag satt och stirrade på den länge och väl. Det är lite som Mona Lisa. Något mystiskt i bilden.
Så glad för er skull att ni ändå kom upp och fick se. Och man måste ju ha lite saker kvar på sin önskelista också 😉
Ja det är en fin bild. Christofer har tagit den. Ja själva toppen tar vi nästa gång. 🙂
Vad roligt för er att kunna göra detta äventyr! Gå dit kan ni göra annan gång! Gick Östra leden i början på 90 talet med guide..Det var mäktigt!
Ja det är verkligen en mäktigt berg! Inte som de andra kullarna vi har i det här landet. 🙂
Det var samma dag som jag och min son gick upp på toppen via västra leden. Den 6:e augusti. Det började ju med så otroligt fint väder, men vi fick gå ner i dimma, snöfall och mörker. Vi var rätt så slut när vi kom tillbaka till tältet på natten. Men då hade vi passerat personer på 2 ställen som väntade på hjälp och som hade fått hjälp av den fantastiska fjällräddningen.
Det var i varje fall en fantastisk upplevelse att få komma upp, som jag inte hade velat ha ogjord. Gick upp via östra leden med guide för 18 år sedan. Nu har jag testat båda. Kan jag tänka mig att göra det igen? Jadå, fast inför nästa gång ska jag träna ännu hårdare 😂
Kul att ni var där samma dag. Ja morgonen var så otroligt fin och sen mulnade det på ganska snabbt. Ja det gäller verkligen att bara förberedd på alla väder i fjällen.
Vi får se om vi någonsin kan gå upp 🙂
Så… ni kan inte gå men tycker att det är okej att störa andra vandrare med maskinbuller. Ego.
Keb-området är det full fart i. Massor av vandrare i lämmeltåg. Helkopterleveranser till fjällstationerna och forskningsstationerna. Helikoptertaxi med transport av vandrare till STF. Fjällräddningsinsatser med helikopter till för dåligt klädda vandrare. Skytteltrafik helt enkelt.
Så nej jag tror inte att just vår helikopter störde något större lugn.
Och ja, funktionshindrade människor är ju väldigt ego, det är sen gammal, så där slår du in öppna dörrar.
Ha en bra dag och kul e-postadress. 🙂
Vi åkte med en ny helikopter Nikkaluokta sydtoppen Kebnekaise den 4 juli 2021 i strålande sol och
rekordvärme i Nikkaluokta +30. En fantastisk upplevelse att nå toppen, de sista 200 meter per fots
i djup snö, shorts och T-shirt på. Vår helikopterförare Ratamaa gjorde denna resan till en upplevelse.
Hjördis och Torbjörn Engström, Lysekil västkusten
Vad härligt att ni kom upp! Vi får se om vi gör ett nytt försök, eller om vi vandrar i stället nu när C mår bättre.