Nu har vi ”bestigit” Gästriklands högsta punkt Lustigknopp.
Visst kommer ni ihåg att vi bestämt oss för att bestiga de högsta topparna i varje landskap? Vi började ju entusiastiskt i april med Vår egen hemmatopp Åmliden i Västerbotten. Den blev en heldag med korvgrillning, solgass och skidåkning.
Sedan blev det ju lite kärvare, i och med att en avrådan från icke-nödvändiga resor legat över oss i Sverige under hela våren. Och så nödvändiga är ju inte direkt dessa toppbestigningar, hur gärna man än vill.
Gästrikland: Landskap nummer 2 ut
Nu får vi resa igen inom landet och topp nummer två på listan blir passande nog i mitt gamla hemlandskap, Gästrikland. Gästrikland är ett av de mer platta landskapen i Sverige ändå. Platt skogsbruksmark med perfekt gallrad bolagsskog. Och så kusten på det. Men längst upp i nordöstra hörnet av landskapet, där jag väl knappt ens satt min fot förut, så gästrike jag än är, där finns det lite berg ändå. Eller i alla fall kullar.
Lustigknopp utgör faktiskt ”treriksröset” mellan landskapen Gästrikland, Hälsingland och Dalarna. Ingen toppnotering för de andra landskapen, men för Gästrikland blir den med sina 402 meter över havet, högst.
Vår ”toppbestigning”
Vi kombinerar med en utflykt till Wij Trädgårdar i Ockelbo. Pappa, 85, hänger på också. Fast i egen bil förstås. Det råder ju pandemi där ute. Vi åker inlandsvägen mot Svartnäs. En mil bortanför Svartnäs kyrka leder en skylt oss höger in på en grusväg. GPS:en är väldigt bestämd över var Lustigknopp ligger. Bara det att GPS:en har fel här. Vi irrar ett tag på ett kalhygge. Förvirrade, för ingen topp ser ju högst ut här. Ett upphittat kvitto från Ockelbos älgpark vittnar om att vi inte är de enda turisterna här som varit fel ute i samma ärende. Vi anar vindkraftparken i fjärran. Det är här de står, alla de där vindkraftverken som långsamt, långsamt krypkördes genom Gävle en i taget förra sommaren.
Vi får vända tillbaka och ta höger i sista förgreningen. Inte väster som GPS:en vill hävda. Här finns en redig skylt och dessutom en blå/vit ledmarkering som bevis för att denna gång är det allvar. En kilometer är det upp till toppen ungefär. Man går genom granskog och stigen är bra och tydlig.
På toppen finns ett röse och en markering över var de tre landskapen börjar och slutar. Vi låter fotografera oss i Gästrikland, pappa, masen i Dalarna. Vi hittar också en ask där man kan skriva in sitt namn på en lista. Som ett bevis. Fast vi har förstås ingen penna. Man borde kunna skriva in sig med en Instagram-tag i stället?
Lite utsikt åt Hälsingland till får vi också härifrån. Vi delar på en mandarin. Sen finns inte så jättemycket mer att roa sig med här uppe. Vi rör oss nedåt och mot lunchen i Ockelbo. Landskapstopp nummer 2, check.
Så hittar man till Lustigknopp
GSP:en hittar nästan ända fram, så det går bra att använda den till att börja med. Närmaste by är Svartnäs. 1 mil norr om Svartnäs tar man av höger längs grusväg vid skylt till Lustigknopp. Det är först vid sista avtagsvägen som man får kasta GPS:en överbord. För här är det höger som gäller och inget annat. Vägen slutar snart i en vändplan och en skylt visar på leden till Lustigknopp. Tydligt och bra. Så när som på den där GPS-missen då. Häschtägg Lantmäteriet.
Läs om alla våra landskapsbestigningar här.
Missa inga inlägg. Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Relaterade inlägg:
3 spännande vandringsprojekt som vi är sugna på
Åmliden, Västerbottens högsta punkt 551 möh – en nystart på skidkarriären och ett klurigt staket
Getsvedjeberget – eller kanske #getsvedjeberget? – Mer utsikt vid Höga kusten
Norrbottens högsta punkt Vitberget 598 m.ö.h. – i myggornas och regnets tecken
