Brukar du vandra med stavar? Det gjorde aldrig vi tills Christofer fick sin stroke. Efter några halvmisslyckade vingliga vandringsförsök under 2019 fick vi tips någonstanifrån:
– Varför inte prova med stavar?
Ja varför inte? När man väl kommer på tanken. Vi köpte först till Christofer sommaren 2020 och testade i Hemavan. Det blev succé. Christofer älgade fram över det heliga berget Atoklimpen som en veritabel bergsget. Något år senare köpte jag också, och numer har vi nästan alltid med oss åtminstone ett par stavar när vi är ute på vandring.
Vilka fördelar får man med stavar?
Extra kraft uppåt
Med stavar får man extra kraft i och med att man kan använda fler muskelgrupper än om man bara går med benen. Armarna kan hjälpa till att gå också. Så att säga. Detta har man ju framför allt hjälp av i tunga uppförslut. Första dagen i Toscana tex, när jag anlände direkt ur sjuksängen efter en covid-sväng. Då var kroppen seg som sjutton till att börja med och jag fick ”putta på mig själv” i uppförsbackarna med hjälp av mina stavar.
Avlasta leder tex knän
Stavarna är även perfekta för att avlasta leder. Det var faktiskt huvudanledningen till att jag också började med stavar, att jag fått problem med höger knä och ville avlasta det så mycket som möjligt i nedförsbacke. Genom att hålla emot med stavarna nedför kan man avlasta så mycket som 30% av belastningen och det ger stor skillnad. På La Gomera tex använde jag den tekniken i nedförsbackarna.
Bättre balans
Detta är alltså Christofers huvudanledning till att vandra med stavar. Efter stroken har han kvarvarande balansproblem som han kommer att få dras med resten av livet. Med 2 st ”extra ben” kan han bättre på sin balans avsevärt.
Med stavar kan man alltid ha tre ”ben” i marken när man går, om det känns ostadigt.
Gå snabbare
Om man får extra skjuts av att använda armmusklerna också, och om man kan gå stadigare och med bättre balans. Ja, då går det ju också mycket fortare framåt på vandring förstås. På Guadeloupe tex märkte jag till min förvåning att jag gick på halva tiden mot den förväntade. Just av de orsakerna. Så vill man ”älga på” och komma snabbt framåt uppför berget, så är stavar en mycket bra idé.
Nackdelar
Ytterligare en sak att släpa på
Detta känna faktiskt som den största nackdelen med stavar. Ytterligare en sak på packlistan. Stavarna ska kommas ihåg, packas med. Både till vandringsdestinationen och sedan i turryggsäcken. De väger lite extra, men det känns faktiskt som rätt marginellt. Snarare då ”bänglet” att få med dem. Det gäller också att man har en ryggsäck där de kan fästas utanpå praktiskt och lätt, för bära runt på dem i handen vill man inte, om de inte behövs för vandringen. Vi märker att vi ofta blir bekväma och lämnar dem på hotellrummet för att vi tänker att ”äsch, den här vandringen är ju så lätt”. Och rätt vad det är behövs de ändå och då är det försent.
Omständligare att fota
Om man gillar att fota, som vi gör, så blir stavarna tyvärr i vägen. Då ska de läggas bort först innan ett foto kan tas.
De kan fastna eller halka
Stavarna kan faktiskt bli en säkerhetsrisk också. Om terrängen är sådan att de kan kila fast sig, mellan stenar tex. Och då kan man i värsta fall göra illa sig på grund av detta. På sådant underlag är det bättre att ta bort stavarna eller att gå försiktigt och försäkra sig om att de inte fastnar.
På plana klipphällar kan stavarna slinta och man själv förlora balansen.
I vägen om det blir för svårt
Ibland kan terrängen bli så svår att stavarna bara försvårar. Man kanske måste använda händerna för att kättra. Då blir stavarna plötsligt i vägen och kanske inte alltid så enkla att stoppa bort i ryggsäcken blixtsnabbt.
Man kan glömma kvar och tappa dem
Suck. För detta är faktiskt lite jobbigt med stavar. Vi har båda lyckas glömma kvar och tappa bort stavar. På tåg tillbaka till hotellet, på lunchrestaurangen och så vidare. Som sagt, ytterligare en pryl liksom.
Vilka stavar ska man ha?
Vi tänker inte att det är så avancerat att välja stavar. Det viktiga är förstås att det är teleskopstavar som går att fälla ihop. Annars känns det svårt att gå riktigt fel liksom.
Hur reser man med stavar?
Tydligen ska det för det mesta gå bra att ta hopfällda stavar i handbagaget. Men det kan också då och då hända att man blir stoppad, att de betraktas som ”vapen”. Själva brukar vi alltid checka in dem.
Läs också: Vad ska man packa för en dagsvandring?- Det här brukar vi ta med oss
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Jag trodde inte att jag hade några fysiska men efter min stroke men upptäckte, när jag skulle plocka bär, att jag ramlade hela tiden.
I höst skaffade jag gåstavar, som komplement till svampkorgen. och det kändes verkligen bra. Och tryggt.
Tänker att balansproblem ofta kan vara lite så diffusa och smygande. Så även om man inte tycker sig ha problem kan stavar visa sig bra om man väl provar. 😊
För egen del väljer jag bort ”stavar” för stav – vid vandring. På skidor och vandring lik skidåkning är stavar utmärkt, men den typ av vandring jag söker mig till är vildmarksmässigt kuperad med höga kliv i blockmark eller allmänt brant och ibland lite knepigare vad. Min stav är i ungefär min egen kroppslängd och jag byter ofta hand och anpassar den ”aktiva” längden och placeringen så den gör bästa nytta genom att oupphörligt växla grepp om staven.
Jag har alltså alltid en hand ledig och det är lätt att luta staven mot axeln tillfälligt om man ska fotografera eller så. När terrängen är jämnare går jag tre, fyra och ibland fem steg för varje förflyttning av staven. Den bidrar då inte till själva vandringen utan är mest en beredskap om jag snubblar.
Enda gången jag kanske saknar en andra stav är nog vid vad över vattendrag.
I äldre fjällitteratur påstås att energiförbrukningen är större om man går med två stavar. Hur sant det är vet jag inte, men det kan väl tänkas.
Håller med om att många gånger är en stav tillräckligt. Och definitivt smidigare när man ska fota.