Att landa i Järnäsklubb

Som ni som följer oss vet, har vi vår sommarstuga i Järnäsklubb, en pytteliten by vid havet, längst ut på Järnäshalvön, norr om Nordmaling i södra Västerbotten.
Om bara någon månad fyller vår närvaro här 10 år. Exakt datum för köpet minns jag inte längre, men helt säkert minns jag att det var den 6:e juni 2014 som vi för första gången åkte ut till vårt nyförvärv.

Bara över dagen, för att inventera vad vi hade och vad vi behövde köpa. Köpet av stugan var nämligen inklusive inventarier. De gamla ägarna var äldre och höll på att avveckla och var bara glada att slippa städa ur allt.

Vi var superglada att slippa börjar från noll och köpa varje pinal som behövs i en sommarstuga från scratch. Mycket pengar och fram för allt mycket tid tar det innan man har allt på plats. Så dealen blev att allt ingick. Möbler, redskap, husgeråd. Till och med sällskapsspel och strykjärn.
Numera är mycket utbytt. Men i lugn och ro och när det passat oss. Då var det perfekt att börja så.

Solen sken den där dagen 2014, en liten iskyla kunde fortfarande anas i vinden från havet. Vi satt ute och åt lunch, en kompis med barn kom också förbi och barnen badade och spelade krocket. Vi var alla så jävla nöjda. Rent ut sagt.

Ibland går livet för fort för att vi riktigt ska hinna åka ut. Det kan förflyta en del tid. Som nu i år har vi ju knappt hunnit. Då händer det att man glömmer. Så kommer man ut och ser redan från bilen. Havet det blåa, blåa. Så här på våren krispigt isigt, stålblått. Kliver ur bilen, hör sjöfåglarna. Fullt upp, fullt upp för dem så här på våren. Svanarna som glider i viken, tärnorna, måsarna som dyker.

Och så minns man hur mycket man trivs här. Hur man ju egentligen aldrig vill vara någon annanstans.

Så blev det på Valborg. Jag landade hemma måndag kväll. Dödstrött med 3 timmars tidsomställning i kroppen. Tisdag förmiddag drog vi ihop en lätt packning, handlade mat på vägen. Hämtade upp sonen och hans katt Nemo på vägen ut.

En valborg med bra väder är man inte bortskämd med, men i år fick vädergudarna till det. Efter middagen frossade vi i nötter, mandlar och torkar frukt från Samarkands marknader.

20.00 tänds vikens egen majbrasa. Det är tradition. Vi som bor runt viken samlas runt elden. I all enkelhet. I år fick Nemo vara med iförd sele och koppel. En social katt som han är, gillar han att träffa folk och vara med.

Järnäsklubb är platsen där jag alltid landar.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.